Vill vi ha ett land där den infödda befolkningen servas av förtryckta och rättslösa arbetare från länder utanför EU? Om vi inte vill det är det hög tid att börja kämpa för en förändring, skriver Emil Boss.
Jag träffar dagligen utsatta arbetare. Sanningen om den nya arbetsmarknaden är att människor misshandlas, förtrycks, luras och exploateras i förbluffande stor omfattning. Med tiden infinner sig en viss mental avtrubbning. Jag chockeras inte längre över att någon till exempel har arbetat med att bygga ett sjukhus men inte fått någon lön på flera månader. Vissa möten, däremot, skär rakt in i hjärtat.
“Innan jag kom till Sverige tyckte jag att det var världens bästa land. Du får förlåta mig, men nu har jag börjat hata Sverige”. Artur har svårt att hålla tårarna tillbaka.
Han kom hit för sju år sedan och har arbetat hela tiden, mer än heltid. Hans två barn är födda här. Han har sparat ihop pengar och köpt sitt eget hus. Han har betalat över en miljon kronor i skatt. Nu ska han och hela familjen utvisas. Anledningen är att hans tidigare arbetsköpare betalat honom för lite.
Tidöregeringens Sverige
Ibland går politisk förändring snabbt. Den nya regeringen har varit inne och petat i Migrationsverkets riktlinjer för arbetstillstånd. När en arbetare har blivit lurad och utnyttjad av ett svenskt företag leder detta numera ofta till utvisning.
Logiken är enkel: Om ett företag har missbrukat arbetstillstånden så utvisas arbetarna, även om de har protesterat, även om de har slagit larm till myndigheterna och gått vidare till nya seriösa arbetsköpare. Axel Green på tidningen ETC har skrivit mer om detta och även fått bekräftat av Migrationsverket att, ja, så går det till numera.
En modig kille som heter Ahidul protesterade mot att han och de andra anställda på restaurangkedjan Masala Masala, tvingades betala tillbaka delar av lönen till chefen och dessutom beordrades att arbeta gratis flera dagar i veckan. Han gick till Polisen, till facket, till myndigheterna och till pressen. På grund av detta ska han nu, efter många år i Sverige, utvisas till Bangladesh.
Udden riktas mot de som protesterar
Politikerna har alltså skapat en situation där utnyttjade och förtryckta människor många gånger gör bäst i att hålla tyst om det, annars blir de deporterade. I praktiken blir detta en gåva från svenska staten till arbetslivskriminella företag. De enda som har anledning att glädjas åt denna nya dynamik är de som gillar pengatvätt, väskor med kontanter, våldskapital och förtryck av utsatta människor.
Man ska minnas att det faktiskt finns en koppling mellan den skenande arbetslivskriminaliteten och den organiserade brottsligheten i övrigt. En del av de kontanter som tvättas genom bygg- och städbolag kommer från narkotikahandel och trafficking. Nästa gång regeringen talar vackert om kamp mot organiserad brottslighet, tänk på Artur och Ahidul.
Nuvarande system tenderar alltmer att rikta udden mot den som protesterar. Det borde få alla, oavsett politisk hemvist, att skämmas över vårt land.