I april förvandlades den sudanesiska huvudstaden Khartoum till en krigszon. Arbetaren har pratat med Ola, som samlar in förnödenheter till landet, Larissa-Diana som försöker hjälpa konstnärer i landet och Reem som ständigt försöker vara i kontakt med släktingar i landet.
Situationen i Sudan fortsätter att vara allvarlig. Stridigheter bröt ut den 15 april efter veckor av eskalerade spänningar mellan landets militär och den paramilitära gruppen Rapid Support Forces, RFS.
Konflikten har sedan dess mynnat ut i blodiga skjutningar och i landet pågår stridigheter som tagit omkring 500 liv. Arbetaren har pratat med bland annat svenska Reem Muhallab som vittnar om konflikten från Stockholm.
– Det är jobbigt att behöva höra av sig till släktingar för att höra om de lever, har vatten och el. Det är en väldigt sorglig situation.
Svensk-sudaneser evakueras
22-åriga Reem Muhallab har som många andra svensk-sudaneser åkt ner till Khartoum under sommarledigheten för att hälsa på farföräldrar och släktingar. Att kunna åka ner dit under några veckor har stärkt hennes identitet, berättar hon. Sist hon var där var i januari. Då märkte hon inte av de ökade spänningarna, men när hennes pappa skulle åka till Khartoum för att fira den heliga högtiden Eid i april avrådde släktingar honom att resa ned.
“Jag har aldrig trott att man skulle behöva fly från Sudan.”
Reem Muhallab
– Han fick avboka sin flygbiljett direkt. Min pappa var, som många sudaneser i diasporan, fast besluten med att fira Eid i landet. Det har varit oroligt länge i Sudan men det här var något helt annat, man har inte sett något liknande förut, säger Reem.
I slutet av april beslutade svenska regeringen att evakuera utsänd ambassadpersonal och svenskar i landet. Nu har närmare 200 personer evakuerats. Hur många svenskar som är kvar är oklart.
“Det är mycket olyckligt att ambassadkansliet tvingats stänga i Khartoum på grund av det krigsliknande tillstånd som rått sedan den 15 april och fortsatt råder. Då det inte finns någon möjlighet att bedriva verksamhet i Sudan under dessa förhållanden hänvisar Migrationsverket i första hand till att kontakta ambassaden i Addis Abeba”, skriver Utrikesdepartementets pressjour i ett mejl till Arbetaren.
Reem har kunnat identifiera var hennes anhöriga befinner sig, men har nu en farbror som just passerat gränsen till Egypten för att söka asyl där.
– Min farbror har alltid haft väldigt mycket stolthet i att vara den enda som varit kvar i Sudan när hans närmaste familj lämnat landet. En väldigt stor del av pappas sida är nu på flykt. Jag har aldrig trott att man skulle behöva fly från Sudan. Det stämmer inte riktigt överens med vår självbild, fortsätter Reem Muhallab.
Ola Nordlund är ordförande i Svensk Sudanska föreningen och har länge varit engagerad i att skicka läkemedel, förnödenheter och annat till landet. Han har rört sig mycket i Khartoum och har även varit en av initiativtagarna till att etablera en grundskola utanför staden Bara i Norra Kordofan. Nu har föreningen startat en omfattande insamling. De har även blivit ett bollplank för media som hör av sig.
– Vi har över 40-års vana att skicka medicin och utrustning till landet. Nu fortsätter vi att samla in medicinskt utrustning och läkemedel till hälsokliniker i Khartoum där vi har varit i kontakt med läkare och andra. Senaste tiden har vi funderat mycket på att ändra inriktning, till att koncentrera oss på humanitärt samarbete, säger Ola Nordlund.
Föreningen som annars brukar fokusera på projekt, kunskapsutbyte och sociala aktiviteter i Sverige har märkt ett akut behov av hjälp. De har nu startat upp en insamling som heter “Save our Lives”.
– Frågan är bara hur det blir efter den militära uppgörelsen som pågår nu. Processen lär ta flera år men det känns ändå som att det finns ett hopp bortom eländet, säger han.
Art relief for Sudan
Att hjälpa drabbade i Sudan har också varit självklart för tyska konstnären Larissa-Diana Fuhrmann som är verksam i Köln. Hon har tidigare studerat på universitetet i Khartoum och har tillsammans med andra arbetat för att stärka konstscenen i Sudan.
Nu har hon tillsammans med tre andra dragit igång initiativet “Art relief for Sudan”, en plattform där konstnärer donerar konst som i sin tur auktioneras ut. Intäkterna skänker de direkt till sjukhusen i landet.
– Nu har vi fått ta emot över 140 donationer som vi auktionerar direkt. Vi försöker inspirera och motivera människor till att agera – och få konst på köpet, säger Larissa-Diana till Arbetaren.
Fortsättningsvis hör hon många historier där konstnärer är i akuta behov i Sudan. Ateljéer har blivit belägrade av militär och konst har försvunnit eller blivit förstörda i striderna. Larissa-Diana och hennes kollegor försöker även uppmana internationella utbytesprogram att ta emot sudanesiska konstnärer.
– Det är en del gallerier i Khartoum som är övertagna och många har förlorat sin inkomst. Jag hoppas att residenser från utlandet kan öppna sina dörrar, fortsätter hon.
Svårt att kontakta släktingar
“Tråden ligger nere” är ett arabiskt begrepp som just nu florerar i Reems omgivning. Internetuppkopplingen är fortsatt instabil i landet vilket gör att hon och hennes familj har begränsad kontakt med farbrodern och andra anhöriga. Hon menar att sociala medier har blivit en plats att vända sig till, där organiseringen varit bra. Där kan man se efterlysningar från saknade personer och få tips på nätverk att vända sig till.
– Jag är lite rädd att i år var sista gången jag kunde åka till Sudan och att det blir ett band som kapas. Jag sörjer att Sudan kanske aldrig kommer kunna återhämta sig, avslutar Reem Muhallab.
