Italienska Beatrice Salviones roman Den fördömda flickan utspelar sig under 1930-talet i norra Italien. En tidsskildring av fascism, våld och hyckleri, och att växa upp med kärleken som motkraft.
Monza den 2 oktober 1935, ”anno XIII i den Fascistiska eran”. Efter åratals upptrappning i retoriken av Italiens skyldighet att fostra pojkar till män genom våld och blod deklarerar Benito Mussolini, i högtalare över torgen runt om i landet, krig mot Etiopien.
Erövringen mobiliserar tonårspojkar som ska skickas över Medelhavet för erövringskriget. Och visst finns det entusiasm och en tro på det fascistiska projektet. När Francesca och hennes väninna Maddalena, i Beatrice Salvionis roman Den fördömda flickan, ifrågasätter kriget blir de genast hånade; kamraterna och skötsamma medborgare i den lilla staden längtar efter hela statens mandomsprov.
Kanske ska de ge Italien stoltheten åter, återupprätta det romerska riket. Våldet, blodet och äran hängde starkt samman i en enkel retorik. När massorna hälsade Il Duce med armen i höjd fascisthälsning stack en medborgare som vägrade ut.
Mussolinis mobiliseringstal 1935 blir en nyckelpunkt i romanen där personer och händelser strålar samman. Flickorna har börjat lära känna varandra och i folkmassan på torget dit familjerna tagit sig för att kvinnorna ska kunna skänka sina vigselringar i en krigshjälm, rör sig olika människor med egna mål och tankar.
Detta var en dag som speglades i världspressen och något av en förövning till fascismens upptrappning i Europa. Inom tio år låg stora delar av Europa och Nordafrika i ruiner med miljoner offer.
Men de unga pojkarna på torget drömmer om chansen att bevisa sin manlighet genom kriget. Salvioni skriver i en senare passage i boken: ”’När jag blir stor vill jag åka ut’, sa Filippo. ’Då får jag lära mig att skjuta med musköt och jag ska också ta fiendens kvinnor’”. Flickor och kvinnor förväntas hålla sig hemma för att göra tjänst som föderskor av mer kanonmat till fascismens armé och statsbygge.
I Salvionis berättelse dras Francesca i en uppåtsträvande familj till ”Den fördömda”, den ett år äldre Maddalena från den riktigt fattiga delen av staden Monza, i norra Italien. Kring henne sprids rykten om en svart kraft som skadar eller dödar den som kommer nära, hon kan med en blick och en utslungad förbannelse skrämma tuffa killar och män, och hon avslöjar inför alla hur rädda och osäkra de egentligen är, vilket ofta kastar dem rakt i armarna på fascismens lätta lösningar.
Men för Francesca, som till en början är en lydig och hårt hållen flicka är Den fördömda en oövervinnerlig och romantisk hjältinna som kan springa genom eld och vatten. Inte minst känner hon till hemligheter som hänger ihop med att bli vuxen, och kan berätta om sådant som de vuxna vägrar tala om. Död, mens, sex, lust, skam och hur tomma orden kring våld och manlighet ekar.
Privilegier och korruption
Francesca upptäcker livets ”smutsiga” sidor och hon njuter av dem, i en nästan andlig rening, medan hon tränar sig i att bli modig som sin väninna. Lerbaden vid flodstranden och blodet som de slickar från varandras armar när de fångat krabbor och fisk med bara händerna är en ny värld som hon enkelt döljer för sina förädrar – även de vuxna är upptagna av sina hemligheter, som modern som bedrar sin man med stadens starke man signor Colombo.
Fadern ser mellan fingrarna eftersom Colombo kan ge privilegier som gynnar hattmakarverksamheten – eller utplåna den med ett penndrag. Allt är sociala lojaliteter, ära och skvaller, samtidigt som alla familjer har sina egna, dolda rum.
I staden finns många fiender att lura, som frukthandlaren med sina lockande körsbär, eller de fina damerna som nickar ihop och ryser åt Den fördömda. Romanen är full av passager som anspelar på flickornas brott mot konventionerna; de skriker, skrattar högt och hånfullt, springer, klättrar, hasar ned för den snåriga flodbanken så klänningarna glider upp och slits sönder, de gungar högt och sparkar med benen, och utbrister i fräckheter och sanningar som får de vuxna att utdela örfilar.
Allt detta är en befriande sång att ta del av. Francescas allt mer slipade metoder att smita hemifrån när hon fått utegångsförbud eller ljuga om var hon varit, tränar henne i en syn på livet och på sig själv som går på tvären mot den fascistiska uppfostran hon möter hemma, i skolan eller i den stora randiga katedralen där de välbärgade familjerna har sina bestämda platser.
När verkligheten kommer i kapp krackelerar barndomens försonande ljus, och den som växer upp måste obönhörligt börja göra sina egna ställningstaganden.
När Maddalenas käraste bror Ernesto skickas ut i kriget mot Etiopien får han henne att lova att hon ska sköta sig i skolan. Men där är hon redan stigmatiserad, genom sin klasstillhörighet, sitt kön och sitt absoluta förakt för att göra sig till något man inte är.
De båda flickorna försöker kombinera statens och samhällets krav med det egna nödvändiga behoven och begären – ett svårbalanserat projekt för två flickor i nedre tonåren och från skilda samhällsklasser. När verkligheten kommer i kapp krackelerar barndomens försonande ljus, och den som växer upp måste obönhörligt börja göra sina egna ställningstaganden.
Författaren Beatrice Salvioni har ett utsökt språk, och samtidigt ett som tuffar på och kan vara både uppfordrande och grovt när det krävs. Hon kan också konsten att plantera händelser så att de försiktigt får gro nära marken och plötsligt dyka upp i en ny kontext. Det är svårbegripligt att Den fördömda flickan är hennes debutroman. Bokens översättare Ida Anderson bidrar i högsta grad till att skapa ett verk som är svårt att släppa ifrån sig.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.