I helgen eskalerade våldsspiralen som redan tagit många unga liv runt om i landet. I bara Stockholm sköts sju personer. Arbetaren åkte till Farsta där två av dem förlorade sina liv för att prata med fritidsledare om hur de ser på situationen.
På det lilla torget i Farsta centrum, precis utanför tunnelbanans spärrar, står en cirkel av sänkta, tysta huvuden. Blommor, teckningar, ett upphängt linne och massor av vackra minnesord i ljusa kritfärger på den heta asfalten. Skolavslutningstider och kiosken alldeles bredvid skyltar med glass till nedsatta priser. Några ljus fladdrar lätt i den ljumma försommarbrisen men lyser knappast upp i det redan kraftiga solskenet. Annars är allt mörkt.
15-åringen som bara något dygn tidigare sköts till döds på platsen skulle slutat nian i veckan. Han hann aldrig lämna högstadiet. En man i 45-årsåldern omkom också av skadorna och en äldre kvinna träffades i benet i vansinnesdådet, ett av flera under den gångna helgen, här i Stockholm i något som många börjat beskriva som vardagsmat. Hur mycket det än bär emot.
– Jag tänkte bara inte nu igen. Inte nu igen, säger Anneli Cabevi och sätter sig ner vid bordet på fritidsgården Forsängen någon kilometer från där de brutala morden ägde rum.
Hon jobbar som fritidsledare i området och har dagligen kontakt med barn och unga. Alltid är det någon som känner någon.
Än vet hon inte vem kille som dödades var, men förklarar att det mycket väl kan vara någon av de hon träffat i arbetet. Oavsett vilket är det en sorgens dag.
Totalt avlossades 21 skott med automatvapnet innan de misstänkta gärningsmännen lämnade platsen. Klockan var strax efter 18 på lördagskvällen och centrum var fortfarande fullt av folk. Barn som lekte, föräldrar på väg in och ut ur affärerna. Kafégäster och ölsugna stammisar på uteserveringarna. Egentligen en ren tur att ännu fler inte träffades av kulorna.
Samtidigt: Ännu en skjutning, ännu fler dödsoffer och så alla anhöriga som lämnas med den enkla frågan varför.
Sju personer sköts i helgen
Bara i Stockholmsområdet sköts sju personer i helgen. Två av dem avled här i Farsta där blommorna ligger utlagda och där klasskompisar i stället för att fira sommarlov nu torkar varandras tårar och skriver en sista hälsning på marken.
– Det är bara fruktansvärt, säger Anneli Cabevi och kollegan Thomas Munkhammar nickar tyst bredvid. Han har jobbat här sedan slutet av 1980-talet och sett många barn växa upp.
– Ja, det här har ju hänt några gånger nu, säger han och ställer fram kaffe.
Både Thomas och Anneli förklarar hur saker förändras vid varje skjutning. Otryggheten som ökar. Även om långt ifrån alla som besöker fritidsgården pratar om det märks det på stämningen, förklarar Anneli.
– Mellanstadiebarnen tycker det är läskigt, många av dem är rädda. De lite äldre ungdomarna blir oroliga. Det skapar en otrygghet. Men också en oro över sina föräldrars oro när de hela tiden måste höra av sig om var de befinner sig. Det här i lördags, det var ju ett riktigt vansinnesdåd där de drabbade befann sig på fel plats vid fel tillfälle.
Fritidsgården trygg samlingsplats för unga
Utanför fritidsgården skiner fortfarande solen. Snart kommer de första barnen för eftermiddagens aktiviteter. Här kan de spela basket, fika, pyssla eller bara hänga.
– Man vet liksom inte vad man ska säga, det var tungt att gå hit idag efter det som hände i lördags, säger Anneli.
En kort cykeltur bort från Farsta ligger stadsdelen Älvsjö. Där dödades en annan 15-åring i slutet av förra veckan sedan han knivhuggits utanför ett flerfamiljshus på väg till niornas skolbal. Ännu en tragedi och ett av plågsamt många unga människoliv som som släckts de senaste åren.
Ingen kan längre blunda för våldet. Siffrorna talar sitt tydligt skrämmande språk. Något har gått väldigt fel och något måste göras.
– Samhället måste möta upp barn och unga redan i låg ålder, det måste vara ett långsiktigt mål. Samarbetet mellan polis, skola, fritid och socialtjänst måste öka när det gäller barn och ungdomar som det finns oro kring. Och kortsiktigt måste vi agera här och nu. Öppna upp samlingsplatser där ungdomar kan träffas och där det finns trygga vuxna med. Även om det emellanåt kan kännas hopplöst så kan vi förändra med samhällets goda krafter, säger Anneli.
– Det går inte att stänga ner saker bara för att det är sommar. Det är nu vi vuxna behövs, säger Thomas.
– På 1970- och 80-talet var det ju väldigt mycket droger här ute men man sköt inte på folk. Därför måste det ju också på något sett gå att få bort alla vapen som är i omlopp. Sedan är det klart, det är ju en enorm skillnad i vilka resurser vi hade från samhället då jämfört med idag också.
Fotbollsklubb startar sommarverksamhet
Under måndagskvällen beslutade styrelsen för det lokala fotbollslaget i Farsta, under ett extrainsatt möte och efter flera privata donationer, att genast dra igång det populära projektet med så kallad drop-in fotboll för unga mellan 12 och 17 år. Ett sätt att förhoppningsvis skapa samhörighet och en meningsfull fritidssysselsättning varje kväll under hela sommaren.
Tillbaka i centrum där solen fortfarande skiner mitt i allt mörker. Fler människor har samlats. Mamman till den ihjälskjutna 15-åringen sitter på en stol framför havet med utlagda blommor. Människor i alla åldrar stannar till. Några gråter tyst. På avstånd hörs några ungdomar skratta. Snart börjar sommarlovet som ytterligare en ung kille aldrig hann få och det känns så bottenlöst sorgligt.
