”Om ett medlemsland inte vill ta emot anvisade omfördelade asylsökande kan de betala mottagarlandet. 20 000 euro kostar det att köpa sig fri”, skriver Anna Maria Saxgård om EU:s nya migrationspakt, som Sveriges regering genom migrationsminister Maria Malmer Stenergard drivit igenom.
Den 8 juni fastställde EU:s ministerråd två nya asyl- och migrationspolitiska förordningar som befäster EU:s dödliga migrationspolitik för en oöverskådlig framtid. Ansvariga för att detta drevs igenom är ingen mindre än Sveriges regering, genom migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M).
Att rådet enats och fastställt dessa förordningar har kallats både historiskt och en fjäder i hatten för Sverige, då EU:s migrationspolitik varit under konstruktion sedan 2015.
25 000 omkomna i Medelhavet
Knappt en vecka efter att rådets överenskommelse basunerades ut som goda nyheter förliste ett skepp utanför Greklands kust och ett hundratal människor dog.
Sedan 2015 har över 25 000 människor omkommit eller försvunnit i Medelhavet och Atlanten när de försökt ta sig till Europa. Det är två Titanic-skepp om året, för att dra en aktuell parallell.
Det är fruktansvärt många människor. Det är så många drömmar, så många kärlekar, så många familjer, så många liv borta. De som inte spolas upp på land bryts ner och försvinner, små ben blir till sandkorn på en paradisstrand. Medelhavet förvandlas till både paradis och inferno.
Nya asyl- och migrationspolitiska förordningar
Europeiska unionens råd, mestadels kallat ministerrådet (troligtvis för att det skall gå att skilja från Europeiska rådet, ytterligare en EU institution) är en av de två lagstiftande institutionerna i EU. Förordningar är den mest tvingande lagstiftningen som EU har att tillgå och är bindande för medlemsländernas regeringar.
De två förordningar som rådet nu enats om är Förordningen om asylförfaranden och Förordningen om asyl- och migrationshantering, den senare styr vilket medlemsland som skall ta hand om asylansökande och är tänkt att ersätta Dublinförordningen.
Vad är då denna solidaritetsmekanism? Hur yttrar sig vad rådet kallar solidaritet? Handel med människoliv är svaret.
Medlemslandet kan köpa sig fri
Centralt i den senare är vad som kallas en “solidaritetsmekanism”, som ska kombinera “obligatorisk solidaritet” med “flexibilitet”. Vad är då denna solidaritetsmekanism? Hur yttrar sig vad rådet kallar solidaritet? Handel med människoliv är svaret.
Asylansökande skall kunna omfördelas, vilket varit ett krav från de länder där flest flyktingar och migranter anländer. Om ett medlemsland inte vill ta emot anvisade omfördelade asylsökande kan de betala mottagarlandet. 20 000 euro kostar det att köpa sig fri. Människan det handlar om blir reducerad till en siffra i en statistik, ett föremål för kohandling.
Det är också rådet som ger mandat att förhandla med länder utanför EU. Fler människor skall kunna avvisas direkt vid EU:s gräns om de kommer från “säkra länder”. Om det inte går att avvisa dem till ursprungsländerna finns planer på flera samarbeten liknande de som EU har med Turkiet. Tunisien är en sådan tilltänkt samarbetspartner. Ett land som efter statskuppen 2021 haft en oroväckande utveckling vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.
EU:s odemokratiska samarbetspartners
Både Turkiet och Tunisien ses som länder som skall kunna erbjuda skydd. EU tänker alltså fortsätta samarbeta med, och ekonomiskt gynna, odemokratiska länder där människor far illa. EU och Sverige har också med all tydlighet visat att dess bedömning av vad som är säkert är ett skämt.
Världens samfund och institutioner har dessutom visat att de inte är förberedda för de som flyr eller migrerar på grund av hur klimatkrisen förändrar livsvillkoren. EU har tydligt visat att man ignorerar uppenbara asylskäl – hur ska då människor som flyr en vardag där det exempelvis inte går att leva på grund av torka kunna hävda sin rätt?
Det är de människor som anländer till Europas kuster, och de som försvinner på vägen som behöver och förtjänar vår solidaritet.
I pressmeddelandet efter ministerrådet överenskommelse sa en nöjd Maria Malmer Stenergard (M) och rådets ordförande för dagen att “länderna i frontlinjen behöver vår solidaritet”.
Antalet flyktingar kommer öka
Att använda solidaritet på det sättet, i kontexten europeisk migrationspolitik är makabert. Det är de människor som anländer till Europas kuster, och de som försvinner på vägen som behöver och förtjänar vår solidaritet. EU:s, numera med Sverige i främsta ledet, febrila försök att hindra vissa människor från att bosätta sig här är förutom fruktansvärda även fruktlösa.
EU kan inte försegla haven. Fler människor än någonsin är på flykt i dag, detta kan inte understrykas nog många gånger. Det är inte en situation som kommer att ändras, snarare tyder allt på att det kommer att förvärras, inte minst på grund av klimatkrisen.
Lösningen kan aldrig vara hårdare gränskontroller. EU:s migrationspolitik är rasistisk, människofientlig och fatal. Haven kommer få fortsätta begrava de människor som dör på grund av den.