Att vara svart transperson i Sverige innebär att leva med ständig rädsla. Svårast är situationen för asylsökande eller personer som saknar uppehållstillstånd. Samhällsklimatet är hårt och många av dem lever riskfyllda liv i marginalerna eller tvingas in i sexuell exploatering. Nästan alla fruktar för sina liv.
För tre veckor sedan hittades en kubansk transkvinna död i sin bostad i Aten i Grekland. Hon hade knivhuggits till döds. Enligt vittnesmål på sociala medier hade hon sökt sig till Europa för att söka sig en bättre framtid efter att ha levt ett mycket svårt liv.
Historien har spridit skräck bland transpersoner över hela Europa. Även i Sverige.
– Jag är rädd för att ta en joggingrunda i skogen. Vem skulle upptäcka eller ställas inför rätt för att skjuta en svart transperson? Jag skulle bara ”försvinna”, säger Purity Tumukwasibwe under ett föredrag på Pride som just nu pågår i Stockholm.
Som svart transkvinna lever Purity, liksom många andra svarta transpersoner – inte minst flyktingar – i rädsla i Sverige i dag.
Detta efter att en gång tvingats fly dödshot från sin egen familj i Uganda.
Utsattes för omvändelseförsök
Som yngsta barnet i en syskonskara på åtta med sju storasystrar var det ingen som reagerade på att Purity klädde sig och lekte som en flicka. Men de, som hon beskriver som lyckliga barndomsåren, varade inte så länge.
Snart började den enda sonen och därmed arvingen i den väletablerade, religiösa och politiskt inflytelserika familjen i Uganda tillrättavisas konstant. Uppmaningarna att ”bete sig som en man” haglade över henne.
Men trots alla böner kunde Purity kunde inte förmå att förändra vem hon var.
Det accepterades inte av familjen, inte av kyrkan och inte av samhället. Hon utsattes för omvändelseförsök och flera gånger såg fadern till att hon sattes i fängelse, där hon skulle straffas så hårt att hon ”kom på bättre tankar”.
Det gick så långt att hennes far en dag hotade att döda henne om hon kom ut som gay med en pistol riktad mot henne. Det slutade med att han slog Purity, som hamnade i koma.
Sedan dess har hon inte haft kontakt familjen, som än i dag fortsätter att förtala och skriva illa om henne och hennes aktivism för transpersoners rätt att existera och leva ett värdigt liv i sociala medier.
Purity lyckades fly till Kenya och från ett flyktingläger fick hon via FN:s kvotflyktingsystem komma till Sverige.
Under de dryga två år som hon har vistats i Sverige tycker hon att samhällsklimatet har hårdnat.
– Det känns mer och mer osäkert att röra sig fritt ute, säger hon.
Hon lägger större delen av sin tid på aktivism och engagemang för andra svarta transpersoner, varav många är asylsökande. Hon är den enda svarta styrelsemedlemmen i Transgender Europe och är engagerad i Rainbow Refugees Sweden och Amnesty International Sverige.
Och hon har snabbt blivit en referenspunkt för många i den icke-vita transcommunityn i Sverige.
Situationen akut i Uganda
I Uganda har situationen förvärrats drastiskt den senaste tiden på grund av hatretorik och den hårda lagstiftning som förbjuder homosexualitet och till och med kan innebära dödsstraff för den som har en samkönad relation.
– Det råder lynchstämning mot hbtqi-personer i landet och det går ut uppmaningar om att den som dödar homosexuella ska få förlåtelse av Gud. Just nu sitter minst 24 transpersoner fängslade i Uganda. Transpersoner angrips på öppen gata, säger Purity och fortsätter beskriva hur transpersoner slängs ut på gatan eftersom bostadsuthyrare är rädda och kan straffas för att hyra ut ett rum eller bostad till en hbtqi-person.
Många försöker fly. Men det har blivit svårt, för att inte säga näst intill omöljigt att lämna landet. Många stoppas från att få visum ens för att ta sig till grannländerna.
– Det som återstår är att gå under jorden, låsa in sig.
Även alla organisationer som arbetar med hbtqi-rättigheter har förbjudits. Utrymmet krymper för hbtqi-personer även i grannländerna. Kenya skissar på en liknande lag som den i Uganda. Även i Tanzania och Sudan finns en liknande utveckling.
– Västländer kan inte fortsätta att ge pengar till regeringar som vill se oss döda. Internationellt bistånd som tidigare har gått till att bekämpa hiv och öka tillgången till sexuell- och reproduktiv hälsa har strypts till alla personer som tillhör hbtqi-communityn.
Brännande transfrågor
Utifrån sin horisont listar hon det som hon ser som de mest brinnande transfrågorna i dag.
Det handlar om transpersoners hälsa/ohälsa. Suicidtankar och suicid är vanligare bland transpersoner än hos den övriga befolkningen,
– Många transpersoner mår dåligt och bär på stora trauman, liksom jag, som aldrig kommer läka, säger hon när vi slår oss ner i en hotellobby efter föreläsningen.
Hon lyfter också behovet av tillgång till transvård för transpersoner som är på flykt.
– Som asylsökande finns det inte en chans att få pengarna att räcka till mediciner till exempel.
Hon anser också att Sverige bör påskynda framtagandet av en ny könstillhörighetslagstiftning som utgår från självbestämmande.
Transpersoners rätt till återförening med barn
En annan fråga, som hamnat i skymundan, menar Purity, är rätten för transmän på flykt att få rätt att återförenas med sina barn.
– Det kan till exempel handla om att transpersoner på flykt har utsatts för övergrepp och sedan blivit gravida och fött barn. Det är barn som de tvingas lämna ifrån sig när de flyr för sina liv men sedan önskar återförenas med, berättar Purity och tillägger att det dessutom oftast handlar om barn som förskjuts och ingen vill ta hand om, eftersom de är födda av transpersoner.
Det här, menar hon, är en fråga som ingen pratar om eller arbetar med, men som drabbar ett betydelsefullt antal transpersoner på flykt.
Arbete är en annan viktig fråga. Många transpersoner är arbetslösa och har svårt att få ett arbete. För svarta transpersoner är det extremt svårt.
Det pågår fruktansvärda sexuella övergrepp som omfattar rasism, trans- och homofobi på svarta transpersoner i Sverige i dag, och de som utsätts vågar inte säga ifrån eller anmäla eftersom de i många fall inte har uppehållstillstånd.
Purity Tumukwasibwe
Sexuell exploatering av svarta transpersoner – en pågående kris
Men det Purity allra helst vill understryka och vilket hon kallar en pågående kris är den sexuella exploatering och de sexuella övergrepp på svarta transpersoner som lever på flykt i Sverige som pågår.
– Det pågår fruktansvärda sexuella övergrepp som omfattar rasism, trans- och homofobi på svarta transpersoner i Sverige i dag, och de som utsätts vågar inte säga ifrån eller anmäla eftersom de i många fall inte har uppehållstillstånd, säger Purity.
Enligt vittnesmål hon fått inifrån communityn är det flera svarta transpersoner som utsätts för övergrepp och utstår enormt lidande i relationer de tvingats in i när de inte haft möjlighet att försörja sig på något annat sätt under asyltiden.
Svarta transpersoner måste inkluderas i beslutsfattande
För att arbeta för att förbättra situationen för transpersoner menar Purity att det krävs större inkludering och att det som är intersektionalitet måste omsättas i praktiken i de människorättsorganisationer och företag som arbetar med rättighetsfrågor och för hbtqi-communityn.
– Det måste bli ett stopp på att bara bjuda in oss svarta transpersoner för att prata om våra sorgliga livsöden och få oss att ge av vår kunskap utan ersättning. Vi måste få sitta med vid borden och vara med och diskutera och fatta beslut om det som rör oss, våra rättigheter och våra liv, säger hon.
