I veckan anordnades evenemanget Stolta Fittja för första gången. Det har inneburit tre dagars häng och gemenskap för alla som velat på Fittja äng i Botkyrka kommun. Målet har varit att skapa en rolig och trygg mötesplats i ett hårt stigmatiserat område.
– Vi ville skapa en mötesplats för oss som är väldigt olika, men som alla bor, jobbar och lever här, säger Lisa Karlsson, en av initiativtagarna till Stolta Fittja.
Förberedelserna är i full gång inför avslutningsdagen av det första Stolta Fittja. En ung kille sätter upp regnbågsflaggor på gångvägen ner mot Fittja äng, en annan volontär förbereder färgpennor och kartongpapper och musiken ljuder ur högtalarna. Förhoppningsvis kommer regnet inte att falla denna sista festivaldag.
Snart börjar också människor i olika åldrar från området samlas. Huvuddelen är barn.
– Det är öppet för alla och hit är alla välkomna för att ha kul. Här kan de som vill måla, få en tatuering eller måla naglarna, säger Maria Sundström från Mångkulturellt centrum och en av två eldsjälar som står bakom arrangemanget.
– Ett barn sade att hon tyckte att det kändes lite som att vara med i Mello när hon var här. Med musik, färgglada flaggor och möjlighet att utsmycka sig själv blir det ganska bra feststämning, tillägger hon.
I år hölls evenemanget i samband med Stockholm Pride, men det står för sig själv. Stolta Fittja, helt enkelt.
Tanken bakom är att fira olikheter och att se till att det händer något roligt som kan sprida glädje i just Fittja i Botkyrka.

Fritidsgården viktig under sommarlovet
Maria Sundström säger att de har för avsikt att signalera en form av trygghet, som förpassats till kulisserna när det offentliga samtalet om brottslighet och gängkriminalitet fått dominera och de repressiva åtgärder som polis och regering tar till har blandats ihop med just ord som trygghet.
– På något sätt kan man väl säga att vi vill reclaima ordet trygghet genom att anordna det här eventet och skapa en mötesplats där alla oavsett vem de är kan samlas, säger hon.
Vi är väldigt olika vi som bor, jobbar och lever här och det stärker oss.
Lisa Karlsson, ungdomsbibliotekarie
Lisa Karlsson från Fittja bibliotek, som är den som tillsammans med Maria har gjort eventet möjligt tillägger:
– Vi är väldigt olika vi som bor, jobbar och lever här och det stärker oss.
Roberta Gavagnin som är uppvuxen i Fittja och sedan 17 år själv arbetar på fritidsgården har tagit sig till Stolta Fittja med en grupp barn mellan 10 och 12 år.
– Det är ett kul event. Och det behövs sådan här tillfällen där vi kan samlas, och visa att fast vi är olika så kan vi ha en fin gemenskap, säger hon och tillägger:
Det innebär också något att göra för mammor, barn och hela familjer som inte har möjlighet att resa iväg under sommarlovet.

Mötesplatser utan uppfostran
Roberta Gavagnin ser också att det finns en positiv aspekt som handlar om att det är viktigt för människor att mötas, få nya intryck och se världen ur lite nya perspektiv och på ett sätt som skiljer sig lite från det igenkända och vardagliga.
– Här har vi ingen socialupplysning, inga diskussioner kring identitetsfrågor eller andra vanliga teman som brukar förekomma under Pride. Hit ska man komma och ha kul, oavsett vem man är, säger Maria Sundström.
Dessutom, tillägger hon, är det viktigt för oss att understryka att det vi gör här har de barn och ungdomar som bor här varit med och bestämt.
– Jag tror inte alltid de unga som bor här känner att de berörs av det som diskuteras under Pride-veckan alltid, eller i alla fall känner att deras prioriteringar ser lite annorlunda ut.
Vardagsproblem måste få ta plats
I Botkyrka har många tio – tolvåringar gått och lagt sig till polishelikopterljud under flera år. De ser ofta polishundar söka på innergården. De har föräldrar som oroar sig för släktingar i krig och konflikter medan tv-nyheterna rapporterar om nya skjutningar i deras bostadsområden.
Men samtidigt, säger Maria Sundström, är det barn och ungdomar som har sina tonårsproblem och sina små vardagsbekymmer, vilket kan röra relationer till syskon, föräldrar och kompisar, familjekriser, finnar i ansiktet, ja allt som händer i vardagen.
– Allt det här måste också få utrymme. Och det är där vi kommer in på ett litet hörn.