“Agerandet är ynkligt och inget annat än ett direkt svek mot de kvinnor som med livet som insats fortfarande kämpar enbart just för att få leva.” Arbetarens Johan Apel Röstlund om censureringen av konst på Borås Kulturhus.
Kvinna, liv, frihet. Det laddade och över hela världen spridda slagordet betyder när allt kommer omkring inte ett smack. Åtminstone inte i Borås där stadens kulturchef Ida Burén just lyckats kamma hem förstapris i den något mindre smickrande kategorin årets fegis.
Med några luddiga formuleringar om politisk sprängkraft, upptrissat säkerhetsläge och den patetiska hänvisningen till att någon eller några minsann skulle kunna bli sårade (läs kränkta) beslutade hon tillsammans med kommunens säkerhetsansvariga att den iranska flyktingen Sadaf Ahmadis planerade konstutställning Concrete, om hur kvinnor i hennes hemland mördas av den islamistiska regimen, hastigt men mindre lustigt ställs in.
Vi får hoppas att det var en dålig dag på jobbet för Burén och gänget i den västgötska kulturförvaltningen. Dessvärre känns det mer som ett tydligt tecken i en allt ängsligare tid då konst om något skulle behövas som allra mest.
Sedan den 16 september förra året då 22-årige Jina Amini så brutalt mördades av den iranska sedlighetspolisen har flickor och kvinnor som kämpat för sin frihet i den stenhårda diktaturen levt under konstant hot och direkt livsfara.
Människor har dödats, torterats och fängslats. Men de har trotsat det bestialiska styret och fortsatt gå ut på gatorna. Envist satt sig emot de religiösa lagarna. Slängt sina slöjor och kämpat mot mullorna med bara varandra som vapen. Med ett beundransvärt mod har de visat just det civilkurage som kulturkoftorna i Borås så uppenbart saknar.
Om den kampen, och om kvinnornas enorma utsatthet, skulle Sadaf Ahmadis utställning där i kulturhuset ha handlat. Tji fick hon, sedan en ängslig kommunchef fått kalla fötter.
Agerandet är ynkligt och inget annat än ett direkt svek mot de kvinnor som med livet som insats fortfarande kämpar enbart just för att få leva.
– Verket skulle kunna föda olika typer av tolkningar, förklarar Ida Burén i en sorglig intervju med SVT.
Spot on!
Och nu blir det alltså inget av med det. Kulturhuset ger efter för några av de mörkaste krafter i den moderna mänsklighetens historia och lämnar både konstnären och de mänskliga rättigheterna i sticket. Allt för att inte stöta sig med mördarregimen.
Det är inget annat än futtigt och fruktansvärt fegt och visar att action speaks louder than words. Kvinna, liv, frihet. Ja, men bara inte i Borås.