”Kanske ligger den verkliga öppningen till något nytt därför i att kika bakom det monster som högern har byggt. Vad är det som täcks över av den reaktionära propagandan?” Per-Anders Svärd om att vänstern måste börja ta högern på orden – och mobilisera.
”Behåll klimatmålen för 2030” – det kräver 374 företag tillsammans med LO, TCO och Saco i en debattartikel i Aftonbladet (16/10 -23).
Appellen kretsar kring behovet av långsiktiga spelregler för den nödvändiga klimatomställningen. Undertecknarna menar att om den svenska staten överger sina etappmål för 2030 kommer det att leda till stor osäkerhet för alla som är verksamma inom de gröna industrisektorerna.
Det finns förstås en del att problematisera här, inte minst att de företag som skrivit under uppropet främst agerar i ekonomiskt egenintresse. Ytterst hoppas de på en klimatpolitik som kan maximera avkastningen på deras egna investeringar. I det avseendet gör de samma sak som sina mer miljöfarliga konkurrenter: De försöker vrida den statliga politiken till sin egen fördel.
På samma sätt kan man ifrågasätta de fackliga centralorganisationernas uppslutning bakom ett budskap som handlar om internationell konkurrens. Jämställandet av industrins intressen med det nationella intresset fördunklar bara klassmotsättningarna inom landet. Det är, som vanligt, ”den svenska modellens” lömska baksida. Kravet på “långsiktiga spelregler” betyder i klartext att aktieägarna, inte arbetarna, ska få ut så mycket som möjligt av klimatomställningen.
Klimatförnekande tankesmedjor har skapat ett monster
Samtidigt har undertecknarna rätt i själva sakfrågan: Vi kan inte vänta med klimatomställningen. Tvärtom måste den accelereras.
De företag som försvarar en ambitiös klimatpolitik vet att klimatförändringarna redan är här och att situationen kommer att bli värre. Och de vet detta eftersom de är datadrivna organisationer som försöker göra seriösa prognoser inför framtiden.
Det stora mysteriet är varför regeringen – som är minst lika medveten om fakta – har så svårt att hålla en kraftfull linje i klimatfrågan.
Ett försök att svara på den frågan ges av humanekologen Kristoffer Ekberg och historikern Victor Pressfeldt. I en debattartikel publicerad samma dag som uppropet från företagen och facken skriver de att näringslivets egna kampanjer för att förneka klimatförändringarna har ätit sig så djupt in i högerns tänkande att nyliberala och konservativa opinionsbildare numera fungerar som direkta fiender till företagsintressena (ETC.se, 16/10 -23).
Ekberg och Pressfeldt menar att näringslivet, genom sina egna klimatförnekande tankesmedjor, propagandainstitut och konfliktentreprenörer, har skapat ett monster de inte har kontroll över.
Men nu börjar vi också se det ekonomiska pris som kapitalintressena fått betala för sitt grepp om regeringsmakten: Genom att göda populismen har näringslivet börjat blockera sin egen utveckling. Resultatet är ett mycket besvärligt politiskt läge, inte minst ur klimatsynvinkel.
Näringslivet har blockerat sin egen utveckling
Monstret byggdes ursprungligen för att motarbeta formeringen av en systemhotande antikapitalistisk rörelse genom att mata den populistiska och konspiratoriska extremhögern. Genom att trumma upp rädsla för invandrare, brottslighet, vaccin, forskare och myndigheter hoppades man kunna undergräva folklig mobilisering mot kapitalismen som sådan.
Det politiska resultatet är väl känt: I Sverige kan det borgerliga blocket inte längre vinna val utan att luta sig mot extremhögern.
Men nu börjar vi också se det ekonomiska pris som kapitalintressena fått betala för sitt grepp om regeringsmakten: Genom att göda populismen har näringslivet börjat blockera sin egen utveckling. Resultatet är ett mycket besvärligt politiskt läge, inte minst ur klimatsynvinkel.
Samtidigt finns det kanske en utväg att hitta – och det är högern själv som lagt ut ledtrådarna till den.
Låt oss anta att högern och näringslivet har helt rätt i att de behöver sitt populistiska monster. I så fall vilar det redan ett frö till radikal förändring i samhället.
Nu måste vi ta högern på orden
Kanske ligger den verkliga öppningen till något nytt därför i att kika bakom det monster som högern har byggt. Vad är det som täcks över av den reaktionära propagandan? Vilka konturer formas av kulturkrigets fronter? Vilken annan kraft är flirten med fascismen avsedd att tränga tillbaka?
Svaret är förstås att högern fruktar en antikapitalistisk mobilisering underifrån. Det ger oss den paradoxala situationen att högern erkänner socialismen som en potentiell kraft i samhället, samtidigt som vänstern känner sig modfälld och uppgiven.
Vill vi se en omvändning av detta förhållande måste vi förmodligen börja med att ta högern på orden. De tror redan på vår styrka. Nu måste vi bara börja tro på den själva.
