”Det är dags att ifrågasätta arbetsköpares villkorade kärlek till effektivitet och makt.” Yasmine Abdullahi om fördelarna med arbetstidsförkortning och arbetsköpare som måste släppa kontrollen.
När jag läste boken Why work won’t love you back av journalisten Sarah Jaffe, fastnade jag för citatet: ”Turning our love away from other people and onto the workplace serves to undermine solidarity.”
Boken publicerades 2021 och är brännande aktuell. Den träffar rakt i hjärtat och fångar på ett utmärkt sätt hur kapitalismen och nyliberalismen har skapat en mentalitet som innebär att vi ska vara tacksamma över att ha ett arbete överhuvudtaget.
Hur kom vi hit – och varför har arbetsköpare full kontroll över hur spelreglerna på arbetsplatserna ska se ut än i dag?
Positiva effekter av arbetstidsförkortning
Pilotprojekt med arbetstidsförkortning har visat sig vara lyckade – både för anställda och för arbetsköpare. Om lönsamhet är i fokus och cheferna är oroliga över förlorade inkomster, så har forskningen sagt sitt: produktionen kommer inte att förändras, däremot kommer de anställda må bättre. Trots det ser vi inte en våg av företag som ser över arbetstidsförkortning, utan snarare hur arbetsköpare drar tillbaka förmåner som distansarbete.
Även livskvaliteten utanför jobbet förbättrades avsevärt för många när arbetstiden förkortades. Kanske kan rädslan att de anställda ska tappa ”passionen” för arbetet vara en anledning till att så pass få arbetsköpare är intresserade av den här förändringen?
Sarah Jaffe skriver vidare i boken om hur chefer och makthavare använder sig av fula taktiker för att bestämma hur villkoren ska se ut. När cheferna använder känslofyllda fraser som ”vi är familj”, vill de få de anställda att likställa arbete med kärlek och därigenom få de anställda att prioritera karriär och arbete i stället för att bygga och upprätthålla relationer med kollegorna.
Det är dags att ifrågasätta arbetsköpares villkorade kärlek till effektivitet och makt.
Bara häromveckan har flera anställda på New York Times gått ut i protester mot tidningens krav på återgång till kontoret och att det är slut på distansarbetet. Även stora företag som Zoom, Google, Meta och X går i samma fotspår. Den gemensamma nämnaren är att det har skett en förändrad inställning och attityd bland arbetsköpare kring flexibilitet. Att uppmana sina anställda att återgå till en traditionell kontorsmiljö är bara återigen en fråga om kontroll.
Fyradagarsvecka på svenskt företag
Varför vägrar arbetsköpare lyssna mer på de anställdas behov? Ett flertal projekt angående arbetstidsförkortning har redan genomförts här hemma i Sverige. Nyligen har väskföretaget Sandqvist testat fyradagarsvecka med bibehållen lön. När nyheten delades till de anställda grät personalen glädjetårar.
Att förändra något är sällan en enkel uppgift. Titta bara på arbetarrörelsens historia av blod och kamp. Krav, kontroll och förlegade arbetsmodeller måste kritiseras.
Vi bör stötta den förändring som har uppstått genom möjligheten att arbeta hemifrån. Kortare arbetsvecka har också visat sig vara bra för produktionen – och välmåendet. Sandqvist är ett av de företag som visar att den här utvecklingen både är möjlig och eftersträvansvärd. Vi bör se dessa, även protesterna på New York Times i USA, som ett praktexempel på att förändring kan ske.
Arbetsköpare vill gärna få oss att älska deras arbetsmiljö och villkor. Vi behöver stötta facken som driver frågan om kortare arbetsvecka, men samtidigt ifrågasätta idén om att arbetsköpare vet bäst och ensidigt bestämmer om vi ska arbeta hemifrån eller inte. Särskilt när det tjänar deras intressen att ha kontroll över frågan.