Blommor och ljus. Ilska och sorg. Det var blandade känslor när kollegor och andra samlades för att hedra de fem byggnadsarbetare som omkom i måndagens hisskatastrof i norra Stockholm.
– Det gör ont i hjärtat när man vet hur folk utnyttjas. Människor som kommer hit till Sverige för att bidra och bygga landet och så slutar det så här, säger Artiz Soloeta och pekar mot spillrorna av det som fram till i måndags var en bygghiss.

Han är medlem i Solidariska byggare, SAC Syndikalisternas byggfack i Stockholm med omkring 800 medlemmar, som till skillnad från andra fack organiserar en stor andel migrantarbetare, med och utan papper. Denna råkalla onsdagseftermiddag är Artiz Soloeta en av många som samlats utanför avspärrningsbanden vid jättebygget i Ursvik i norra Stockholm.
Rosor och plakat
Det var här, bara två dygn tidigare, som hisskatastrofen inträffade. Fem personer omkom när deras bygghiss störtade 20 meter ner i marken i vad som beskrivs som en av de värsta arbetsplatsolyckorna i modern svensk historia.

Nu står Artiz Soloeta tillsammans med sina kamrater i snömoddet och huttrar. Ljus tänds och placeras utanför staketet intill den avstannade byggarbetsplatsen. Plakat och röda rosor ställs ner i snön.
– Samhället måste ta sitt ansvar, det räcker nu. Vi är människor och förtjänar inte att dö på våra arbetsplatser, säger en annan person som inte vill uppge sitt namn.
De flesta på plats är migrantarbetare från länder i Latinamerika och de forna Sovjetstaterna. Hittills är väldigt lite känt om dem som omkom.

– Men åtminstone två av dem ska vara från Ukraina, förklarar Emil Boss som är organisatör och förhandlingssekreterare på Solidariska byggare för Arbetaren.
Hade kunnat ske var som helst
Alla på plats är överens. Olyckan hade kunnat ske på vilken byggarbetsplats som helst. Säkerheten har blivit betydligt sämre bara de senaste åren, säger många som samlats vid ceremonin.
– Det här är beviset på vad som händer när byggföretagen försöker sparar pengar genom att utnyttja migrantarbetare, suckar Artiz Soloeta.
Några meter bort, med en blomma i handen, står Ivan från Ukraina. Han kände inte personerna som omkom men har själv arbetat på byggen runt om i Stockholm en längre tid. Sedan tre veckor tillbaka jobbar han inte. Anledningen?
– Jag fick inte ut någon lön, säger Ivan.

Nu tänker han på de omkomna och förklarar att han mår dåligt av det som hänt.
– Det var inte länge sedan jag själv stod i precis en sådan där hiss.
Arbetaren har flera gånger tidigare rapporterat om villkoren inom byggbranschen och hur människor som kommit hit för att arbeta ofta utnyttjas och tvingas jobba under slavliknande förhållanden utan att någonting händer. Arbetsförhållandena är ofta fruktansvärda och inte sällan luras de anställda på sina löner av företag långt ner i kedjan av underentreprenörer.
Ökande dödsfall
Hittills i år har minst 52 människor omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i landet. En kraftig ökning jämfört med förra året vid samma tid. Just byggbranschen är en av de värst drabbade.
Enligt Pelle Sunvisson, facklig aktivist och styrelseledamot i Solidariska byggare, liknar dagens situation på många sätt den som rådde i början av 1900-talet när det gäller arbetsvillkor och exploatering. Han tittar bort mot det väldiga husbygget där allt arbete avstannat sedan i måndags.
Hade olyckan gått att förhindra?
– Det är naturligtvis omöjligt att säga och jag vill inte spekulera. Men rent generellt går det väl att säga att när tider och arbetsmiljö hela tiden pressas till det yttersta så tar det till slut ut sin rätt, och det är möjligt att det är just det som hänt här, säger Pelle Sunvisson.

Fler människor sluter upp och ljusen bildar en kedja framme vid avspärrningarna. Samtidigt som eftermiddagsmörkret lägger sig över Ursvik i nordvästra Sundbyberg pågår åklagarnas utredning för fullt. Brottsrubriceringen är i dagsläget grovt arbetsmiljöbrott innefattande vållande till annans död.