I allt mer ignoranta tider har det varit ett privilegium att arbeta på en tidning som aldrig blundar. Tack för de här åren.
Det har blivit dags för mig att försöka sammanfatta min tid här på tidningen, då jag ska röra mig vidare mot nya uppdrag. Jag klev in på redaktionen som reporter första gången i april 2011, och har sedan återkommit med jämna mellanrum. Sedan 2020 har jag haft den mycket hedrande uppgiften att leda tidningen.
Tidningen har alltid befolkats av seriösa och ambitiösa journalister och medarbetare. På så sätt har det varit ett mycket enkelt jobb, som mestadels gått ut på att skapa så goda förutsättningar för dem som möjligt att göra ett bra jobb.
Fler läsare och mer fördjupande journalistik
Under det senaste året har vi höjt besöksstatistiken med 60 procent. Marknads- och prenumerationssidan har gjort ett fantastiskt jobb med att öka vår publik och prenumerantskara.
Vi har jobbat aktivt för att skapa plats för fördjupande journalistisk och även rena grävjobb. Bland de mest lästa texterna i år syns också att den fördjupande journalistiken blir läst. Bland annat våra artikelserier om nyckelbiotopsavverkningar, dark store-fenomenets utbredning och försörjningskravets konsekvenser för arbetskraftsinvandrare har blivit väldigt lästa.
Artikelserien om försörjningskravets konsekvenser, som vi kallade Morgondagens papperslösa, var en sådan berättelse vi kände var väldigt viktig, men som vi på förhand trodde det skulle bli svårt att få genomslag för. Den blev vår överlägset mest lästa.
Den spreds som en löpeld i Whatsapp-grupper bland berörda och det gav oss ett kvitto på hur viktigt det är att lyfta berättelser från människor som annars ofta inte syns i media.
Jag är stolt över att ha varit utgivare för en tidning som har varit bäst på att berätta om villkoren på den parallella arbetsmarknad där migrantarbetare ofta befinner sig. Särskilt när rasism börjat användas som politiskt verktyg på allt bredare front och den falska motsättningen mellan inhemska och invandrade arbetare späs på allt mer. Det som Marx kallade ”hemligheten bakom kapitalisternas förmåga att bevara och stärka sin makt”.
Vi lever i en tid där jakten på papperslösa och utvisningsbara människor gör människor allt mer exploaterbara och det urholkar säkerhet och trygghet på arbetsmarknaden. Priset betalas av arbetare som luras på sina löner, eller i värsta fall skadas eller dör på sina osäkra arbetsplatser.
Hisskatastrofen som tog fem arbetares liv i december var en konsekvens av detta. För den som har lyssnat till berättelserna från den här delen av arbetsmarknaden har det, som den fackliga organisatören Pelle Sunvisson från Solidariska byggare skrev i Aftonbladet kultur, alltid varit en fråga om när, inte om.
Arbetaren tiger inte
I toppen av byggbranschen har det inte varit en hemlighet att det ser ut så här i botten.
”Samhällets mest våldsamma element är ignorans”, skrev anarkisten Emma Goldman och jag lånar det som rubrik på min sista text i tidningen.
Det blir allt mer tydligt att det är sant. Det största beviset för det är hur vi bevittnar ett folkmord i realtid och våra så kallade politiska ledare inte lyckas höja sin röst mot dödandet.
I allt mer ignoranta tider har det varit ett privilegium att arbeta på en tidning som inte blundar. Som fortsätter berätta.
Tack till alla fantastiska läsare, medarbetare, tipsare och alla LS-medlemmar som tillsammans utgör den organisation som sett till att den här tidningen har fortsatt att komma ut i över 100 år.
Utan er – inget.