”Vi behöver politiker som kan och vill hjälpa svenska medborgare, och som tror på mänskliga rättigheter.” Det skriver Mohammed Alserr, tvåbarnsfar och svensk medborgare i en debattartikel inifrån Gaza till Arbetaren. Han kräver att UD hjälper honom och andra svenska medborgare i Gaza att omedelbart komma hem.
Jag heter Mohammed Alserr och är en svensk medborgare som sitter fast i Gaza, ensam i en skola där bombningar pågår runt omkring mig och vi har brist på vatten och mat.
”Alla har rätt att lämna varje land också sitt eget och har alltid rätt att återvända till sitt eget land”, enligt artikel 13 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.
Men UD och Tobias Billström håller inte med om det och betonade i en intervju i SVT att de svenskar som befinner sig i Gaza har rest dit på eget bevåg och därmed trotsat UD:s reseavrådande, och att UD har gjort allt de kan för att hjälpa dem trots detta.
Jag är en egenföretagare som bor i Uppsala och planerade att åka till Gaza för att hälsa på mina föräldrar, mina två döttrars farmor och farfar. Mina barn får frågor från andra på förskolan om varför de inte kan hämta hit dem.
”En utomkroppslig upplevelse”
Jag och min familj åkte ner till Gaza för att hälsa på, min far är sjuk och jag ville träffa honom. Vi skulle stanna i tre veckor, det vi hade hört från släkt och vänner var att det var stabilt – så stabilt som det kan vara i Gaza.
Vi hade bokat vår hemresa redan, allt gick som planerat tills vi skulle lämna Gaza den 31 september för att resa in i Egypten. Medan min fru och våra barn släpptes igenom så stoppades jag. Efter en kort diskussion så bestämde vi oss för att hon och barnen skulle resa hem som planerat, och att jag skulle resa efter dem snart.
Men så blev det inte. Kort därefter startade kriget mellan Hamas och Israel. Det är som en utomkroppslig upplevelse: Mannen som stoppades vid gränsen har befunnit sig i en mardröm i tre månader nu. Han har liksom alla andra svenskar i Gaza kontaktat UD och har fått meddelande om att han ska få resa ut flera gånger.
Han har packat en liten väska, tagit med sig den och det svenska passet. Vid gränsen i Rafah har det varit mycket militär och också svensk personal, han har ringt hem till sina barn och trott att han snart ska få träffa dem igen.
Men mardrömmen har inte slutat. Varje gång i Rafah har han fått olika förklaringar till varför han inte får åka in i Egypten. Svensk personal har sagt att de inte kan hjälpa och att det är upp till lokala myndigheter. En annan dag sitter mannen återigen på en buss men på väg tillbaka till Gaza igen – han fick inte resa in i Egypten och efter en natt på den egyptiska sidan skickades han tillbaka till palestinska sidan.
När han satt på bussen torkade han blod från sina händer och sitt huvud och kunde inte tro sina ögon och öron. Han letar efter svar på alla frågor.
Vad har hänt? Varför kan han inte åka tillbaka till Sverige? Vart ska han ta vägen nu när han skickas tillbaka till Gaza? Varför kan den svenska personalen inte hjälpa honom? Och framför allt, vad ska han säga till sina döttrar som redan har köpt en tårta och vill fira att han kommer hem?
Ministrarna måste avgå
I dag sitter den här mannen i en skola i södra Gaza utan vinterkläder, mat, vatten eller pengar. Det är en plats han inte känner igen, han känner ingen här och har ingen att fråga om hjälp. Efter flera samtal med UD fick han nog av deras utspel – de kan inte göra någonting för att hjälpa honom – och han bestämde sig för att skicka ett meddelande till människorna i Sverige.
Den här mannen som har varit med om det här är jag, Mohammed Alserr.
Vem som helst kan vara på min plats i dag: när som helst och var som helst, vi måste hjälpas åt att skydda varandras mänskliga rättigheter och rätten till konsulär hjälp. Ministrarna i Sverige som inte klarar av eller vill hjälpa svenska medborgare måste avgå.
Vi behöver politiker som kan och vill hjälpa svenska medborgare, och som tror på mänskliga rättigheter.
Mohammed Alserr
Debattartikeln skrevs för en månad sedan, men har inte kunnat publiceras förrän nu. Sedan kriget bröt ut har Mohammed Alserr och hans familj utan framgång försökt få UD att agera, och hjälpa honom och andra svenskar hem till Sverige. Mohammed Alserr befinner sig för tillfället i det hårt bombade Khan Younis på sjukhus, och är i stort behov av vård.