Aktivisten Aleksej Polichovitj, som själv har suttit i ryskt fängelse efter protester mot Putin, arbetar just nu med att samla in information om förtrycket mot människor som lägger ner blommor till Aleksej Navalny. Arbetaren har pratat med honom.
Aleksej Polichovitj är väl bekant med det ryska fängelsesystemet. År 2012, som 22-årig anarkist, greps han och dömdes till tre och ett halvt års fängelse för upplopp och våld mot tjänsteman. Enligt domen skedde brottet när han tillsammans med tiotusentals andra protesterade mot att Vladimir Putin skulle tillträda sin tredje mandatperiod.
Polichovitj var en av flera dussin protestdeltagare som dömdes i samma veva, i vad människorättsaktivister beskrev som en skådeprocess. Många såg det som början på en ny era av politisk repression, och historien skulle bevisa att de hade rätt.
– Det jag och de andra dömdes för då, alltså sammandrabbningar med polisen, får ju ändå betraktas som relativt allvarligt, och vi fick tre, fyra år. Nu får man sju, åtta år bara för att posta något ”extremistiskt” på sociala medier. Vad som helst kan räknas som extremism eller terrorism. Hbtqi-rörelsen har definierats som extremistisk. Illojalitet är lika med extremism, säger Aleksej Polichovitj.
När Arbetaren når honom i Litauen har han precis haft ett par stressiga dagar. Han jobbar på OVD-Info, ett medieprojekt som bevakar politisk repression i Ryssland. Projektet grundades 2011, under den protestvågen som senare ledde till hans fängelsedom. Sedan nyheten om oppositionsledaren Aleksej Navanyjs död, har de haft fullt upp.
– Just nu samlar vi bland annat information om repression mot människor som lägger ner blommor till hans minne.
Enligt OVD-Info har snart fyrahundra personer gripits i 39 ryska städer i samband med minnesceremonier. Många har dessutom utsatts för övergrepp.
– Polisen slår och hotar folk, i vissa fall handlar det om helt besinningslöst våld, berättar Aleksej Polichovitj.
Att människor ändå går ut handlar enligt honom om att lätta på smärtan och känslan av maktlösheten.
– För många tror jag att det är viktigt särskilt just nu att kunna göra något. De kommer inte kunna återuppliva och befria Navalnyj, eller alla de andra politiska fångarna. Det finns inte mycket de kan göra.
Kampanj för att familjen ska få kroppen
För att ändå möjliggöra någon form av kollektiv respons har OVD-Info lanserat en kampanj som kräver att oppositionspolitikerns kropp ska lämnas över till hans mor, vilket myndigheterna har förhalat.
– I detta nu har över 80 000 människor skrivit under. Vi har aldrig haft sådan uppslutning på någon kampanj tidigare, säger Aleksej Polichovitj. Enligt honom är det ett tecken på vilken betydelse oppositionsledarens död har.
– Jag var själv aldrig någon anhängare av Navalnyj. Men jag känner ändå sorg, och att det mörker som lagt sig över Ryssland blivit ännu mörkare. Som ingen annan i landet förenade han folk från såväl högern, vänstern, och det liberala lägret, vilket gjorde honom till regimens kanske farligaste motståndare. För alla dessa människor känns det nu som att möjligheten till en demokratisering av landet, ett slut på repressionen och på kriget, som Navalnyj representerade, har blivit ännu svårare att föreställa sig. I den meningen visste regimen exakt vad den gjorde. Människor känner ilska, förtvivlan och en ovisshet kring hur det ska gå vidare. Det är en tragedi, konstaterar han.
Om Aleksej Navalnyjs död är början på ett nytt, dödligt kapitel i Putinregimens förtryck mot sina motståndare är enligt honom svårt att säga.
– Statens agerande mot Navalnyj, från de initiala administrativa åtgärderna, till hur han förgiftades, fängslades och sedan dödades, var ett eget, genomtänkt projekt som följde ett konkret politiskt beslut. De flesta andra politiska fångarnas fall följer snarare en allmän, automatiserad procedur. Därför är Navalnyjs död i sig inte nödvändigtvis lika med början på storskaligt mord, som under Stalintidens terror, säger Aleksej Polichovitj.
Samhällssplittring och totalitarism
För honom representerar händelsen inget abrupt brott med någon tidigare praktik, utan är i linje med en utveckling som pågått i en längre tid.
– Utomrättsliga avrättningar har förekommit tidigare och folk har sedan länge vant sig vid att leva med rädslan. Hans död är fruktansvärd och sorglig, men kommer inte som en överraskning.
Men kan hans död tolkas som en signal uppifrån, om hur regimmotståndare ska behandlas av säkerhetsstrukturerna?
– Ja, jag tror att det exempelvis inom polisen kan uppfattas så. Det är lätt att tänka sig hur vissa där anser att Navalnyj ju var en statens fiende och därför behövde dödas. Det är en logik som lägger grunden för fascism, enligt devisen: Om någon hotar landet ska den dödas.
Det är en oroväckande utveckling som Aleksej Polichovitj menar speglar en allmän förskjutning i samhällsklimatet sedan början av invasionen av Ukraina 2022.
– Det som skrämmer mig är den beredskap som verkar finnas bland den regimlojala delen av samhället, såsom säkerhetstyrkorna, att gå i en alltmer totalitär riktning och ta till hänsynslös terror. Man hör det i retoriken, de är beredda. Vad som oroar mig är vad denna samhällssplittring, detta hat som ackumuleras, kan leda till. Vi lever i en katastrof, som bara blivit djupare i och med Navalnyjs död, säger Aleksej Polichovitj .
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.