Den uppmärksammade strejken på Tesla har beskrivits som den viktigaste på många år inom den svenska arbetarrörelsen. Trots det tycks stridsviljan hos de anställda mekanikerna låg. Arbetaren pratar med strejkforskaren Jesper Hamark om varför så få deltar i strejken som flera LO-fack menar är “avgörande” för den svenska modellen.
Strejken vid den multinationella elbilsjätten Teslas verkstäder har pågått sedan oktober förra året och turerna har varit många. Precis som rubrikerna i både den svenska och internationella pressen.
Metallmedlemmar som agerat strejkbrytare och fortsatt jobba som vanligt har uteslutits samtidigt som andra fackförbund bidragit med sympatiåtgärder i hopp om att få till ett kollektivavtal på verkstäderna runt om i Sverige.
Låsta positioner
Trots det är positionerna fortsatt låsta och ingen part ser i dagsläget ut att ge med sig.
– Jag har svårt att tro att facket, som verkligen har pengar att fortsätta strejka, ska dra tillbaka sina stridsåtgärder utan att Tesla skriver på ett avtal.
Det säger Jesper Hamark som är lektor i arbetsvetenskap och strejkforskare vid högskolan i Borås. Han har bland annat skrivit boken Strejk: från satans svarta kvarnar till gigekonomin där han studerat internationella strejker under de senaste 200 årens turbulenta historia.
Tesla vägrar skriva under
Likadant låter det hos Tesla. I en nyligen publicerat intervju med tidningen Dagens Industri säger Sverigechefen Jens Stark att företaget inte har några som helst planer på att teckna kollektivavtal med de anställda.
– Vi har lyckats hålla igång både sälj-, leverans- och serviceorganisationerna som vanligt, säger Jens Stark till tidningen.
Siffror visar också att konflikten inte påverkat företaget nämnvärt här i Sverige. Tvärt om är elbilen den mest populära på marknaden och bland de anställda mekanikerna och serviceteknikerna tycks intresset för att strejka minst sagt lågt. Endast ett fyrtiotal av de Metallanslutna deltar, enligt siffror som publicerades tidigare i år.
Facket: ”En besvikelse”
– Det är såklart en besvikelse, sade Metall-ordföranden Marie Nilsson i februari när det statliga Medlingsinstitutets rapport om strejken visade att endast en tredjedel av de varslade medlemmarna deltog.
Jesper Hamark som följt strejken menar att läget på den svenska arbetsmarknaden gör det svårare för fack som IF Metall att få med sig medlemmarna ute på verkstadsgolven i konflikten.
– Egentligen är väl det här en del i en trend av både sjunkande organiseringsgrad och ett resultat av hur det ser ut i dag med fler tillfälliga anställningar där framförallt unga inte är fackligt anslutna eller ens ser någon anledning att vara med. Därför tror jag att facket skulle kunna göra mycket mer för att fånga upp den gruppen och förklara varför de strejkar.
Annorlunda vid Toys R Us-strejken
Han drar paralleller till den liknande strejken vid den amerikanska leksakskedjan Toys R Us 1995 som precis som Tesla inte ville teckna kollektivavtal sedan de etablerat sig i Sverige. Då gick Handels ut i strejk och konflikten fick stor medial uppmärksamhet. Men tiderna var annorlunda och en stor konsumentbojkott inleddes av upprörda svenskar som i stället valde att handla på andra leksaksvaruhus.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.