“Om staten skulle ta över ansvaret att vaka över villkoren för en stor del av arbetsmarknaden skulle det innebära en förskjutning från civilsamhället till staten”, skriver Emil Boss som reflekterar över ett delbetänkande från regeringens delegation mot arbetslivskriminalitet.
1. Vad har hänt?
Regeringens delegation mot arbetslivskriminalitet har publicerat ett delbetänkande, alltså en sorts lägesrapport, om arbetet mot fusket i LO-branscherna.
2. Varför är det intressant?
Arbetslivskriminalitet är ett annat ord för förtryck av migrantarbetare och nyanlända. I dag bryter tusentals svenska företag mot lagar och regler för att hårdare kunna exploatera byggare, städerskor, diskare, lantarbetare, förare, personliga assistenter och andra yrkesgrupper. Arbetarnas utsatta migrationsstatus används ungefär som statarsystemet användes förr mot svenska arbetare.
Politikerna talar om att arbetslivskriminaliteten är systemhotande. Hela arbetsmarknadsmodellen i Sverige tycks hotad av att så många arbetare blir förtryckta i LO-yrkena.
3. Vad säger delbetänkandet om dagsläget?
När det kommer till behandlingen av migrantarbetare säger delbetänkandet mellan raderna att Sverige i nuläget agerar som en skurkstat. Dels får arbetarna alldeles för dålig information (om ens någon) om hur de ska kunna försvara sina rättigheter och dels förmår svenska myndigheter inte hjälpa den arbetare som blivit utnyttjad.
4. Vad händer med den som blivit utnyttjad?
En papperslös arbetare som har blivit utnyttjad (till exempel en snickare som byggt på Ersta sjukhus men inte fått någon lön alls) kan göra en polisanmälan som nästan aldrig leder någonstans. Inte sällan låses arbetare in och utvisas utan att ens ha fått någon information om sina rättigheter.
5. Vad kan arbetarna göra?
Exploaterade migrantarbetare är hänvisade till civilsamhället, till fackföreningar och hjälporganisationer som Frälsningsarmén. Flest får flest hjälp av Syndikalisterna, en fackförening med 3 500 medlemmar jämfört med LO:s 1,4 miljoner.
6. Vilka åtgärder föreslår regeringens delegation?
Delegationen har bland annat studerat en modell som används i Belgien där arbetare enkelt kan anmäla förtrycket till myndigheterna och även få permanenta uppehållstillstånd om det väcks åtal för människoexploatering. Rekvisiten för människoexploatering är också lägre ställda, så att fler arbetare skulle uppfylla dem. Den belgiska modellen skapar incitament för arbetare att träda fram och anmäla. Utöver denna spaning föreslås en rad andra åtgärder, kring myndighetssamverkan och tipsfunktioner med mera.
7. Förutom Belgien, hur gör man i andra länder?
I Norge finns en lag om lönestöld som straffrättsligt reglerar en lägstanivå på arbetsmarknaden. Den som fått lön under kollektivavtalens lägstanivå (eller lurats på lön) kan anmäla lönestöld. I Finland har särskilda myndighetsinspektörer befogenhet att även gå in i bolags lönehantering och söka efter regelbrott.
8. Skulle den belgiska modellen kunna fungera?
Det tror jag.
9. Finns det några problem med åtgärdsförslagen?
En stor del av allt arbete i till exempel byggbranschen, transportbranschen, städbranschen, jordbruket och skogsbruket utförs i dag av migrantarbetare. Den svenska modellen bygger på att fackföreningar har befogenheter och ansvar att reglera arbetsvillkoren. Om staten skulle ta över ansvaret att vaka över villkoren för en stor del av arbetsmarknaden skulle det innebära en förskjutning från civilsamhället till staten.
En belgisk modell skulle troligen vara dyr för samhället. I stället för att stora självfinansierade fackföreningar reglerar villkoren på arbetsmarknaden skulle skattefinansierade statstjänstemän driva ett mycket stort antal processer mot svenska företagare.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.