En ny dokumentär berättar mer om gåtan Karin Boye – hon som ville skriva om allt men utåt tvingades dölja grundläggande sidor av sitt känsloliv. Filmen fokuserar på Boyes poesi och nära relationer, men ger också glimtar kring hur samhället runt om henne hårdnade; fascismen närmade sig hennes sfär och släckte hoppet om en meningsfull framtid.
Fredagen den 5 november 1937 hölls soaré i konsertlokalen Auditorium på Vasagatan i Stockholm. ”Auditorium var namnet på byggnaden som uppförts på denna plats som hotell- och biografsalong inför de olympiska spelen 1912”, står det på en skylt uppsatt av Arbetarnas historiska sällskap i korsningen där huset stod.

Lokalen var flitigt använd vid möten och föredrag och under tre decennier hade den en viktig roll i arbetarrörelsens verksamhet. Här hölls fackliga kongresser, solidaritetsmöten för antifascistisk kamp i Spanien och Österrike, ”liksom sammandrabbningarna med de inhemska nazistorganiastionerna ägde rum här. Under andra världskriget var det här som stora solidarietsmöten genomfördes för det ockuperade Norge”, kan man läsa.
Denna kväll manifesterade elva kända författare sin sympati för Spaniens plågade folk, där Bang rapporterade i Dagens nyheter att ”brödköerna i Madrid sträcker sig ända till Katalonien”, och man förutspår en fasansfull vinter. Bland talarna i Auditorium fanns Erik Blomberg, Moa Martinson, Ragnar Jändel, Harry Marinson, Henry Peter Matthis, Johannes Edfelt, Vilhelm Moberg och Karin Boye.
Kampen mot Franco
Arbetaren rapporterade om ”En lyckad Spanienfest: Lokalen var i det närmaste fullsatt då konferencieren, Naima Widstrand, framträdde och med starkt patos läste Erik Blombergs ståtliga dikt ’Madrid’. (…) Alla uppläsarna, med något undantag, voro i god form och deras prestationer gjorde starkt intryck på publiken, som gav sitt bifall tillkänna kraftigt och underhållande”, enligt signaturen F. R.
Över 500 svenskar reste under dessa år ner för att stötta i kampen mot Franco. Engagemanget för Spanien var stort i Sverige, inte minst bland kulturarbetare. Bland de som återkom till kriget var författaren Karin Boye. Hon hade överhuvudtaget ett stort engagemang mot fascismen som svepte över Europa i hotande vågor; också Italien och Tyskland ökade starkt sin repression mot judar, romer, homosexuella, och andra som inte ansågs passa in i det nya ”rena” aggressiva framtidsbygget, liksom politiska motståndare.
Boye själv, uppvuxen med tysk kultur, hade tillbringat perioder i Tyskland med början 1932 och hjälpte sin judiska flickvän Margot Hanel att emigrera från Berlin efter nazisternas maktövertagande 1933. De två levde ihop fram till Karin Boyes död 1941.

Svt Play berättar i K-special Karin Boye: Kunde jag följa dig om Karin Boyes liv och poesi, och lägger stor vikt vid Boyes svåra väg att landa i kärleken. Homosexualitet var förbjudet i Sverige och även om Boye såg sitt kärleksliv som naturligt var hon tvungen att dölja sina kärlekar, även i sin dikt.
Boyes stränga ambition att skriva sant och rent pressades med en hårdnande verklighet, präglad av död och förföljelse av friheten – både på det samhälleliga och det personliga planet. För henne var fascismens framryckning högst verklig, och hennes engagemang och oro delades förstås av många människor även i ett ”neutralt” land som formellt stod utanför kriget.
Karin Boye var knappast ensam om att leva i skräck under denna tid. Judiska flyktingar knackade på vid Sveriges gränser men avvisades ofta, samtidigt som många räddades från Danmark och Norge som ockuperades 1940. Nazitysklands permittenttrafik genom Sverige fortgick från sommaren samma år. Karin Boye besökte Norge och deltog på en ”författarträff” i Köpenhamn under våren 1941 där det lästes texter som mellan raderna kritiserade ockupationen och uppmanade till strid.

Under april 1941 står också Grekland hotat av Nazityskland. Karin Boye hade rest i landet på stipendium 1937 och ägnade mycket tid åt dess kulturhistoria. Samma dag som hon rapporteras död kommer också beskedet om att kampen om Grekland är över; Tyskland har invaderat Aten.
Kallocain: En varning för Fascismen
I Arbetaren fick Karin Boye en kortare notis vid sin död, men ett decennium senare då Margit Abenius, på många ställen censurerade, biografi Drabbad av renhet gavs ut utbröt en debatt i Arbetaren (liksom i media generellt) kring hur hon ”outats” så snart efter sin död, och frågor kring hur reellt Boyes politiska intresse egentligen varit. Att hon engagerade sig i olika politiska sammanhang, som i svenska Clarté, bildat 1921 ”med utgångspunkt i Henri Barbusses upprop för en international för världsfred och hushållsomdaning i socialistisk anda” är ändå fakta.
Romanen Kallocain som utgavs 1940 är en varning för fascism och den totalitära statens övervakning, och syftar på Tyskland, och på Sovjetunionen som hon besökt som ung socialist men därefter förkastat kommunismen. Romanen läste hon ur vid den litterära träffen i Danmark – och ingen missade det starka budskapet i hennes text.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.