Högsta förvaltningsdomstolen har gett grönt ljus till gruvbolaget Jokkmokk Iron Mines att fortsätta med gruvplanerna i Gállok.
– Det innebär inte att det blir en gruva och det är lång väg kvar för bolaget att gå, säger Mikael Kuhmunen, ordförande Sirges sameby, som är en av två samebyar som inte kommer att ge upp.
Domslutet som kom på tisdagen välkomnades av gruvbolaget medan de parter som överklagat det tidigare bearbetningskoncessionsbeslutet var desto mer besvikna.
– Klart man är lite besviken, men det är bara och fortsätta. Lägga in en högre växel och arbeta ännu hårdare mot att det inte ska bli någon gruva, säger Mikael Kuhmunen, ordförande Sirges sameby, till Arbetaren.
Det var Sirges sameby som tillsammans med Jåhkågasska sameby och Naturskyddsföreningen hade överklagat beslutet om bearbetningskoncession till gruvbolaget som regeringen hade gett klartecken för i mars 2022. Gruvområdet i Gállok ligger i gränslandet mellan de två samebyarna.
Att gruvbolaget nu har fått okej att fortsätta arbeta vidare med sitt projekt innebär dock inte per automatik att det kommer att bli en gruva, påpekar Mikael Kuhmunen.
– Beslutet innebär inte att det är klart för en gruva utan det är många steg som återstår och lång väg kvar för bolaget att gå, säger han.
Jon Mikko Länta, ordförande i Jåhkågasska sameby, är inne på samma linje. Till P4 Norrbotten säger även han att han inte tror att det blir någon gruva. Inte minst eftersom gruvbolaget inte har kunnat presentera en plan för hur malmen skulle fraktas bort från gruvan.
Nästa steg för gruvbolaget är en miljöprövning.
Mikael Kuhmunen hoppas att gruvbolaget inte kommer att orka driva igenom projektet.
– Jag tror och hoppas att de inte kommer att orka ända fram. Vi kommer däremot att orka. Och vårt motstånd kommer att växa.
Samebyarna känner också uppbackning både från befolkningen i övrigt och kommunledningen i Jokkmokk. Protesterna mot gruvan i Gállok har varit starka – inte minst inför regeringens beslut om att ge bearbetningskoncession till gruvbolaget. I samband med protesterna gjordes namninsamlingar till berörda ministrar och budskapet som fördes fram var att en gruva i området skulle vara förödande för rennäringen, naturturismen och innebära ett slag mot samernas rättigheter som urfolk.
Grön omställning som slagträ
Mikael Kuhmunen vänder sig mot att det i domen och i övrigt i debatten talas om grön omställning när det handlar om bland annat gruvor och annan markexploatering i Sápmi.
– Det är olyckligt att de använder grön omställning som ett slagträ och slå oss i knäna med. Men vi är ganska seg, så lätt är det inte. Vi kanske står på knäna nu men vi ligger inte ner. Vi kommer aldrig att ge upp, säger han.
Att det saknas samiskt inflytande i beslut som rör exploatering av samiska marker har påtalats av internationella organ under många år. Senast var det en europeisk kommitté till skydd för nationella minoriteter som i en rapport kritiserade staten för att inte göra något åt det.
– Det är samma kritik som Sverige fått i tio år, utan att göra något åt den. Vi är på väg mot en tipping-point, sade Jenny Wik-Karlsson från Sveriges samiska råd, till Arbetaren i samband med att rapporten kom.
Jenny Wik-Karlsson menar också, liksom Mikael Kuhmunen, att det finns anledning att ifrågasätta politiken som går under benämningen ”grön omställning”.
– Gruvor, mineralbrytning och hela den industrin med vägar, transporter och så vidare runtomkring är allt annat än grön, säger hon.
Mikael Kuhmunen säger att han trots allt ser positivt på framtiden.
– Vi är renskötare och vana att arbeta i motvind. Så det är inget nytt för oss utan bara att fortsätta. Det är nog kanske lite värre för de här gruvbolagen, de har kanske inte riktigt förstått vad de ger sig in på och borde kanske tänka efter en gång till.
– Ingen av samebyarna kommer att ge upp.
