Jennifer Clements författarskap har en enorm relevans. Inte minst för hennes skildringar av klassamhället, våld och systerskap. I Löftet om en fest berättar hon om sin uppväxt och ungdom i Mexico City och i 1970- och 1980-talets ruffiga konstnärsvärld i New York.
Jennifer Clement, född i New York och uppväxt i Mexiko, är en politisk författare, närmast aktivist. Sedan 2015 är hon ordförande i internationella PEN, som första kvinna.
Clements romaner har stark verklighetsbakgrund medan faktaböckerna – ofta i memoar- och minnesform – är skrivna i en drömlik och associativ stil som rör sig med långa trådar ut i periferin och sedan trasslar sig tillbaka till vad som kan kallas för mer än en fond för Clement själv att röra sig framför, snarare ett magiskt badkar varur hon fiskar fram sina pärlor.
Skildringar av klassamhället
Det är framförallt i sina romaner som Clement skildrar de fasansfulla levnadsförhållandena som människor födda med nitlotter i handen i samhällen där rikedom och yttersta fattigdom ligger så nära – och där det första förstås helt och hållet bygger på det senare. Men författarens ärende är lika mycket att ge de undertryckta röst och sammanhang, vare sig det handlar om utnyttjade ungdomar i en trailerpark i Florida (Gun. Love, 2018) eller flickor på den mexikanska landsbygden, vars mammor skadar deras ansikten och kroppar för att de inte ska kidnappas, säljas och mördas (En bön för de stulna, 2012).
Deras livsvillkor och livsval är lika mycket värt att litterärt fördjupa sig i och respektera som människor som fötts inom omständigheter där man inte behöver gå rädd eller hungrig, kanske statslös, redan som mycket litet barn.
Även hennes novell- och diktsamlingar finns att låna på svenska bibliotek, i ständig översättning av prisbelönade Niclas Hval, en av Sveriges främsta, vilket märks.
Nätter på Chelsea Hotel
I Löftet om en fest återvänder Jennifer Clement, född 1960, till berättelsen om 1970-talets ruffiga, (kriminella och ofta farliga), queera och konstnärliga New York dit hon kom som tonåring för att utbilda sig till dansare. Hennes första boende blir några dagar på Chelsea Hotel, kort innan Sid Vicous dödar sin flickvän Nancy Spungen där. Hon försörjer sig som servitris, butiksbiträde, städerska, bartender, barnvakt och nattportier och lär känna personer som i dag är mytiska och döda, eller ikoniska och levande, stjärnor inom showbiz eller konst. Namn som Andy Warhol, Keith Haring, och John Waters och Divine dansar kring henne.
Clement återkommer här till Suzanne Mallouk som hon delade lägenhet med under en tid då Mallouk och konstnären Jean-Michel Basquiat var ett kärlekspar, en relation som hon berättat om i Basquiats änka (2016).
Det är en fascinerande tid som Clement lägger fram inför ens ögon, och hon kan konsten att dra russinen ur kakan – som förstås också bestod av hunger, kyla, tristess, rasism och oro för kamrater som gick på livsfarliga droger utan hejd.
En av Suzanne Mallouks tidigare pojkvänner, den afroamerikanske Michael Stewart, misshandlades 25 år gammal till döds 1983 av sju poliser efter att ha målat graffiti i tunnelbanan. Basquiat avled i en heroinöverdos 27 år gammal 1988. Med 1980-talet kom också aids med sammanlagt 100 000 dödsfall, skamligt många stigmatiserade; Keith Haring avled 31 år gammal av aidsrelaterade sjukdomar 1990.
Uppväxten i Mexico City
Clement berättar helt utan moralism om verkligheten så som hon verkar ha mött den – öppet och utan pekpinnar. Man hjälpte varandra med vad som behövdes, med tröst, mat eller droger, oavsett hur behovet uppstått. Till etiketten hörde att alltid låna ut sin kofot, hammare eller sitt avsågade kvastskaft om någon måste gå till fots hem på natten.
Den attityden kommer ur hennes uppväxt i Mexico City, som utgör mer än första halvan av boken och egentligen är det verkligt intressanta. Familjen bodde i kvarteret där Frida Kahlo och Diego Rivera levde, skapade och samlade sina vänner och kollegor några år innan den amerikanska familjen flyttade dit på grund av faderns arbete och aktivism.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.