Migrationsverket bedömer att det går att utvisa människor till Afghanistan medan flera andra EU-länder inte fattar beslut om utvisningar dit. Arbetaren har träffat två personer som trots att de hade språkkunskaper, utbildning och jobb fått utvisningsbeslut från Sverige, och därför med rädsla för livet sökt sig till Tyskland.
Att stöta på någon som blir överlycklig bara av att få prata svenska i några dagar är inget jag är van vid. Men när jag träffar Reza Mirzaee och Elias, som egentligen heter något annat, i Ueckermünde, en otroligt vacker liten stad i norra Tyskland, händer precis det.
– Vi har inte kunnat prata svenska på flera månader, och vi saknar det verkligen, säger Reza Mirzaee.
Reza och Elias träffades på färjan från Trelleborg till Travemünde när de lämnade Sverige. De insåg snabbt att de hade en liknande historia från Sverige och de har varit nära vänner sedan dess.
De är två personer på flykt i Europa, med ett inte helt ovanligt öde. Ett utvisningsbeslut har tvingat dem att lämna sina jobb och välja mellan att lämna landet eller leva som papperslös.
De har fått ta ett stort steg bakåt i sina liv och behövt börja om med ett nytt språk, hitta nya arbeten och försöka undvika Migrationsverkets begäran att få dem utlämnade enligt Dublinförordningen.
Elias menar att Sverige inte inser vad man förlorar när utbildad arbetskraft tvingas i väg.
Vi bestämmer oss för att sitta ner en dag och prata mer i detalj om vägen från Afghanistan via Iran till Sverige och nu till Tyskland. Det låter som om de ständigt är på flykt men faktum är att de har bott, studerat och arbetat de senaste åtta åren i Sverige.
8 år med studier, jobb och bostad men inget uppehållstillstånd
De bor på en flyktingförläggning i Torgelow, en stad någon mil från Ueckermünde. Både Reza och Elias tillhör folkgruppen hazarer, som förföljts av både IS och talibanerna. De kom till Sverige som ensamkommande tonåringar för drygt åtta år sedan. Båda två pratar utmärkt svenska med tendens till mellansvensk dialekt. Reza bodde i Laxå och Elias på annat håll.
– Och nu bor vi här i Tyskland och väntar på besked från det tyska migrationsverket, Bamf, säger Elias. Jag kom till Sverige 2015 och nu är jag 26.
Första tiden i Sverige bodde Elias på ett asylboende där han började studera svenska. Från 2018 levde han som papperslös, eftersom han fick avslag på sin ansökan fyra gånger, men lyckades trots allt hitta en folkhögskolekurs i Gävle där han kunde studera. Efter tre och ett halvt år tog han examen och flyttade tillbaka till sin stad och började arbeta. Det var fyra år efter första avslaget och han hade därmed rätt att ansöka om asyl på nytt. Han fick då arbetstillstånd.
Elias jobbade för ett teleföretag med support och försäljning och fick efter prövotiden en tillsvidareanställning.
– Jag vill inte överdriva, men på mitt jobb var jag en av fem toppsäljare. Jag har sålt mycket, både produkter och tjänster och företaget ville verkligen ha mig, säger Elias.
Under tiden var han på olika intervjuer med Migrationsverket men fick avslag varje gång.
– När jag fick det sista avslaget tog de tillbaka arbetstillståndet. Jag tröttnade på Migrationsverket och situationen i Sverige och det vi kallar limbolivet. Jag packade och sålde allt jag hade och reste till Tyskland.
Han berättar att livet i Sverige var väldigt svårt.
– Migrationsverket är väldigt orättvist, särskilt mot afghaner. Unga afghaner som har kommit till Sverige har lärt sig språket, studerat och har arbeten, men ändå avslår Migrationsverket våra ansökningar efter sju, åtta år, trots att vi har kommit in i samhället.
– Vi uppfyller alla krav som ställs men då kommer de med nya krav. Det känns som om de kommer med en ny lag varenda dag. Det blir svårare och svårare när det kommer nya lagar hela tiden.
Han berättar att han arbetade 80 procent, men att han däremot inte nådde upp till den lön som det då nyinförda försörjningskravet kräver.
– Men min arbetsgivare var beredd att höja arbetstiden till 100 procent, så att jag skulle uppfylla kravet. Jag fick ändå avslag från Migrationsverket och de tog tillbaka mitt arbetstillstånd så att jag inte längre kunde arbeta.
Han berättar att i beskedet han fick står det ungefär att ”Du har fått avslag för att du inte kunde visa oss tillräckliga detaljer från den situation du berättar att du har i Afghanistan”.
– Man måste alltså kunna bevisa för Migrationsverket att man kommer att dö i Afghanistan. Jag har berättat varför jag inte kommer att kunna leva i Afghanistan i den situation som gäller nu. De vill inte tro på mig, trots att alla kan se vad som händer under talibanerna. De säger att de inte kan tro på mina asylskäl så jag måste lämna Sverige. Och det är vad jag har gjort. Men jag har inte åkt tillbaka till Afghanistan. Det kan jag inte.
Språk, utbildning och jobb räcker inte för uppehållstillstånd
Reza Mirzaee kom som 15-åring till Sverige i slutet av 2015. Han bodde i Örebro län, gick grundskolan där och lärde sig svenska och sitt modersmål. Som 16-åring började han gymnasiet. När han var 17 år kom han in på det nationella el- och energiprogrammet i Hallsberg på Alléskolan som var inriktat på elektrikeryrket.
Han valde el och installation och fick sin examen som utbildad elektriker 2021. Han hade då varken uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, men Laxå kommun där han bodde hjälpte invandrare och ordnade bostad och jobb i Nyköping dit han kunde pendla med en arbetskamrat. Han jobbade sex månader med att bygga laddare till elbilar, dock utan lön eftersom han saknade arbetstillstånd.
Han jobbade där fram till intervjun i Migrationsdomstolen. Advokaten framförde att chefen var jättenöjd med hans jobb och att företaget lovade honom fast anställning direkt om han fick uppehållstillstånd.
– När jag skulle till domstolen hade talibanerna tagit över makten i Afghanistan så jag tänkte att det var en stor chans att jag skulle få stanna i Sverige eftersom situationen har ändrats så pass mycket. Men domstolen tänkte inte som jag.
– Så, trots talibanerna, och att jag hade varit så länge i Sverige, pratade svenska, hade en nationell gymnasieutbildning och erbjudande om fast anställning så ansåg domstolen att mina asylskäl inte var tillräckliga. Att jag hade jobb och hade varit så länge i Sverige spelade ingen roll.
Reza skakar på huvudet, han har svårt att förstå logiken med det här.
– Många företag i Sverige skriker efter personal, säger Elias. Och vi var beredda att komma in på arbetsmarknaden, ofta med jobb där vi behövs.
Det har nu gått ett halvår sedan jag träffade Reza och Elias första gången. Reza Mirzaee har redan hittat ett företag som behöver en elektriker och han har gått en månad för att lära sig skillnaderna mellan elhanteringen i Sverige och Tyskland. Företaget tycks gilla honom och vill ha honom som elektriker i sitt företag. Han kommunicerar på engelska med chefen men läser samtidigt tyska för att kunna komma in i samhället. Han har bestämt sig för att arbeta deltid till en början och lära sig tyska intensivt på övrig tid.
Kyrkan – en fristad
Elias däremot har fått det svårare. Tyskland har meddelat Sverige att han befinner sig i Tyskland, allt enligt Dublinförordningen. Sverige har då begärt att Tyskland ska skicka tillbaka honom till Sverige. Men han har fått hjälp av en diakonorganisation med att bo under några månader i en kyrka tills Dublinförordningen upphör att gälla för honom och han kan ansöka om asyl i Tyskland. Polisen får inte gå in i kyrkor och leta efter flyktingar så han är ganska säker där de månader som krävs.
Elias gömmer sig alltså nu i en kyrka för att komma undan de svenska myndigheterna som vill ha tillbaka honom till Sverige till ett utvisningsbeslut som inte kan verkställas.
Flera andra EU-länder fattar inte beslut om utvisningar till Afghanistan. Men Migrationsverket bedömer att det går att utvisa människor dit.
Det är för att komma undan detta papperslösa tillstånd som Reza och Elias har tagit sig till Tyskland. En sitter i en kyrka och lär sig tyska, den andra har redan börjat arbeta.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.