Fler borde både sätta upp och riva ner klistermärken och ta plats i det offentliga rummet, skriver Sara Karlén och skakar på huvudet åt Fredrik Kärrholm (M) som i en intervju menar att ”sätta upp klistermärken på lyktstolpar kan vara en inkörsport till en karriär som gängmördare”.
I början av juli publicerades en intervju i Göteborgs Posten med inledningen: Att vara gapig i kollektivtrafiken, säga fula ord och sätta upp klistermärken på lyktstolpar kan vara en inkörsport till en karriär som gängmördare. Intervjun är med Moderaternas Fredrik Kärrholm. När jag läser det skakar jag frustrerande på huvudet, även när jag försöker snälltolka honom finner jag det helt bisarrt. För mig är att sätta upp klistermärken på lyktstolpar en demokratisk kommunikation i det offentliga rummet som är till för oss medborgare.
Om jag börjar med mig själv, en del av mitt supporterskap inom fotbollen består av att sätta upp både klistermärken och pärlplattor. Att sätta upp klistermärken med budskap kopplat till sin fotbollsklubb och egen supporterkultur är vanligt förekommande bland supportrar. I det ingår även att sätta sina klistermärken över andra lag, och gärna att man kan se att den under har blivit ‘överklibbad’ med ett klistermärke, en maktutövning om vem platsen tillhör.
Under en av mina promenader i Göteborg hade inledningsvis en supporter från GAIS satt upp ett klistermärke, det gick även att utläsa klistermärken som satts över varandra från både ÖIS, IFK Göteborg och BK Häcken. Det här är för mig att människor, i detta fall supportrar, tar sin plats i staden och använder den för att uttrycka sig.
Klistermärken med budskap – del av det demokratiska samtalet
Klistermärken som finns i det offentliga rummet berör såklart fler områden än fotbollslag. Till exempel har jag sett ett klistermärke med muminfamiljen på och med den tillhörande texten: better run nazi scum. Eller ett på Nasse från Nalle Puh som stampar på NMR:s sköld med texten: Nasse är trött på att förknippas med er skit. Det finns en oändlighet av budskap som genom texter, symboler och teckningar framförs i roliga estetiska och grafiska profiler.
Att gå i städer och byar med blicken riktad på lyktstolpar kan vara en konstrunda, och den förnyas och förändras dagligen. På rundan kan jag fnissa, bli arg, lära mig nya saker eller känna solidaritet. För mig är det konstigt att tråkiga och gråa lyktstolpar blir ”fel” genom att färgglada budskap sätts upp på dem, oavsett om jag tycker om budskapet eller inte. Att jag inte tycker om alla budskap är också viktigt eftersom det är en del av det demokratiska samtalet.
Samtalet och kommunikationen som sker genom klistermärken gör att fler kan få uttrycka sina åsikter både utifrån intressen som fotboll eller politiska åsikter. Alla människor kan inte vara högt uppsatta politiker, köpa reklamplatser eller ha många följare på sociala medier, men på lyktstolpar kan vi alla få höras och synas. Vill du sätta upp något? Gör det! Tycker du inte om vad som sätts upp? Riv ner det!
Avslutningsvis vill jag uppmana er alla till civil olydnad, sätt upp klistermärken på lyktstolpar, ni kommer inte att bli gängmördare för det! Jag anser att fler borde både sätta upp och riva ner klistermärken och ta plats i det offentliga rummet. För att citera Love Antell: Gatorna tillhör oss!
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.