Facket Solidariska städare har sedan det grundades i våras ökat i medlemstal. Dessutom har flera medlemmar fått igen pengar för bland annat utebliven lön. – Städbranschen är minst lika förslummad som byggbranschen, säger Agnes Lansrot, förhandlingssekreterare på Stockholms LS Syndikalisterna av SAC.
Den 11 april grundades städsyndikatet Solidariska städare. Sedan dess har syndikatet med hjälp av förhandlare på Stockholms LS krävt ut 1 163 313 kronor till medlemmar från 9 olika företag. En medlem har fått ut 514 000 kronor i utebliven lön.
Agnes Lansrot är förhandlingssekreterare på Stockholms LS, och en av de som har förhandlat för syndikatets medlemmar. Hon berättar att det ofta börjar med att en medlem misstänker att hen inte fått ut hela sin lön.
– När man går in och kollar är det oftast mer som saknas, eftersom många inte vet vad de har rätt till, som exempelvis ersättning för obekväm arbetstid och semesterersättning, säger Agnes Lansrot.
Ofta har företag kollektivavtal som inte efterlevs.
– Om företaget har kollektivavtal, går vi igenom lönespecifikationer och ser vad som saknas. Det är jättemånga företag som har kollektivavtal men som ändå bara betalar ut timlön. Det är de absolut vanligaste ärendena vi har.
– Ska du bli anlitad av kommuner eller större företag ser det bättre ut om du har kollektivavtal, men det är tyvärr ingen garanti för att det följs, säger Agnes Lansrot.
Men det finns även rättigheter att åberopa för den som inte omfattas av kollektivavtal. Det händer att företag inte betalar övertidsersättning eller semesterersättning. Dessutom händer det att företag inte ger den anställda ett avtal, vilket kan göra att arbetsköparen behöver betala skadestånd.
Inom städsektorn finns både små och stora företag. När det gäller stora företag, berättar Agnes Lansrot att det finns ett problem att företagen inte har koll på sin personalstyrka.
– Om det är personer som inte pratar svenska, så kanske de har en arbetsledare som pratar svenska och ryska eller spanska. De kan ha direktkontakt med städerskorna och det är på den nivån som det kan ske konstigheter, som att timmar inte rapporteras.
Facket har fått fler medlemmar
– Vi har fått minst 30 nya medlemmar under sommaren, säger Pamela Otarola som är med i städsyndikatets styrelse samt förhandlare och migrantorganisatör på Stockholms LS.
Hittills har det nybildade facket haft två medlemsmöten. På varje möte har det kommit över 25 personer, berättar Pamela Otarola. Och det pratas både spanska och ryska.
– Vi blandar: en pratar på ryska och en på spanska och så översätter vi. Det är inte omöjligt, när människor vill organisera och kommunicera så går det. Det tar lite mer tid, men det går. Det är fint att se att språket inte är en så stor barriär som man skulle kunna tro.
Behövs fler syndikat
Solidariska städare följer i fotspåren av syndikatet Solidariska byggare som startade 2021 och som i januari i år hade runt 800 medlemmar, vilket Arbetaren tidigare rapporterat om.
– Städbranschen är minst lika förslummad som byggbranschen. På sätt och vis är det värre, då det aldrig har funnits starka fackföreningar. I byggbranschen har det funnits en stark organisering som dalat, men i städ har det aldrig varit bra, säger Agnes Lansrot.
Hon lyfter att det inom städ inte finns en norm av att jobba heltid och att många kvinnor drabbas av att både ha en låg lön och inte få arbeta heltid.
– Det är sällan säkra anställningar, utan mer att du får timmar och hoppar runt. Det är mer prekärt på det sättet.
Inom städ är det också vanligt med arbetsskador. Det handlar framför allt om förslitningsskador, men det kan också ske plötsliga olyckor.
Enligt Pamela Otarola skulle det behövas syndikat i fler branscher och det skulle även behövas resurser och fler som förhandlar och tar hand om alla ärenden som kommer in.
– Vi skulle gärna ha ett restaurangsyndikat och alla möjliga syndikat, för det finns ett jättestort behov, säger Pamela Otarola.
