”Liberalerna har sedan 2022 varit en del av makten och deras regeringsunderlag vilar på Sverigedemokraterna. Ett parti med djupa rasistiska rötter.” Erfan Kakahani från Sundsvall är vänsterpartist och inte liberal, men i denna debattartikel tillåter han sig att drömma om hur en dag i deras skor hade sett ut.
Jag är inte liberal, men om jag var det, föreställer jag mig att en dag skulle kunna se ut så här. Liberaler, ni får gärna rätta mig om jag har fel.
Du vaknar, klär dig och ser dig själv i spegeln. Du är stolt liberal. Frihetens, demokratins och individens rättigheter är dina ledstjärnor. Du påminner dig själv om att du står på rätt sida av historien. Känslan av stolthet fyller dig när du tänker på allt ditt parti står för.
Och så börjar dagen.
Första mötet handlar om att skrota flygskatten – så att de som redan har råd att flyga kan flyga ännu mer. ”En seger för friheten,” tänker du för en stund, tills du minns alla forskare och klimataktivister som varnar för att vår planet är på väg att förstöras. Men vad gör väl det? Du tröstar dig själv med att kärnkraften kanske blir klar om trettio år.
Privatiseringspolitiken
Nästa punkt på dagordningen? Folkbildningen. Den svenska demokratins stolthet, som når ut till en miljon människor varje år. Kvinnor, lågavlönade och asylsökande – alla får hjälp att utbilda sig och hitta sin plats i samhället. Men idag ska du godkänna att en tredjedel av finansieringen dras in. ”Det handlar om prioriteringar,” mumlar du, men du vet egentligen att det är ett svek mot allt du en gång stod för.
Sedan kommer skolfrågan. Du kallar er själva stolt för skolpartiet, samtidigt rasar Sverige i internationella kunskapsmätningar. Privatiseringarna har blivit en katastrof – åtta av tio svenskar vill ha bort det system ni försvarar. Du är dock ideologiskt övertygad. Trots att verkligheten säger något annat.
Privatiseringarna har nått också andra områden: järnvägen, posten, apoteken – allt har blivit sämre och dyrare. Trots detta fortsätter du att försvara privatiseringspolitiken, som om ideologin är viktigare än den uppenbara verkligheten.
Varför finns vi?
Innan arbetsdagen är slut är det dags att hantera angiverilagarna. Du vet att dessa nya lagar, som bryter mot grundläggande demokratiska principer, går emot allt du en gång trodde på. De är en del av Sverigedemokraternas övervakningspolitik. Du ser hur den öppna och fria politiken du en gång kämpade för nu är en kuliss framför ett repressivt system.
Kvällen kommer och du känner en tomhet som är svår att ignorera. Du har stått upp för en politik som inte längre har något med liberalism att göra. Du har böjt dig för Sverigedemokraternas agenda och bidragit till att underminera de värderingar du en gång höll kärt.
Och så är det dags att gå till sängs. Du känner en viss stolthet över att ha varit med och styrt, att du är en del av makten. Du släcker lampan och ögonlocken blir tunga, men då kommer tankarna som gnager i dig varje kväll, de viskar frågan som du inte kan ignorera: ”Varför finns vi?”
Erfan Kakahani, vänsterpartist i Sundsvall