I Suvi West och Anssi Kömis film Máhccan, Hemkomst, skildras återlämnande av samiska föremål och kvarlevor. I helgen visas den på filmfestivalen Nordisk panorama i Malmö. Att filmen skulle färdigställas var dock ingen självklarhet, säger Suvi West i en intervju med Arbetaren.
När de fick reda på att Nationalmuseum skulle återlämna en samling samiska föremål började Suvi West och hennes partner Anssi Kömi dokumentera processen.
– Vi visste inte vad filmen skulle bli. Vi kände bara starkt att vi behövde filma den.
De har i flera år arbetat tillsammans, så även med producenten Janne Niskala och klipparen Hanna Kuirinlahti.
– Jag kände att jag var i ett tryggt rum, och jag tror att när man är i ett tryggt rum är det möjligt att vara väldigt kreativ, säger Suvi West.
Filmen hade premiär i september förra året och har sedan dess visats på flera platser runt om i världen. På söndag visas den på Nordisk panorama i Malmö.
Men när de filmat återbördandet av föremålen höll Suvi på att ge upp.
– Jag kämpade för jag visste inte vad berättelsen skulle bli och jag kände ingen koppling till den. Men sedan kände jag att jag behövde göra den för mig själv, istället för att göra den för andra.
Genombrottet kom i samband med att kvarlevor började återbegravas. Från början hade Suvi West inte tänkt ha med återbördandet av kvarlevor. Detta eftersom hon inte ville att filmen skulle fokusera på rasbiologiska studier som behandlats i tidigare filmer, som exempelvis Anders-Paul Simmas Ge oss våra skelett. Dessutom kändes det svårt att porträttera kvarlevorna, eftersom hon inte ville visa dem i bild.
– För mig är de är någons förfäder och familjemedlemmar, inte bara ben.
Men tillslut förstod de att återbegravningarna behövde vara med.
– När jag var på botten och nästan hade gett upp filmen, och så kom förfäderna. Vi kände att vi behövde göra det, eftersom det hände just nu. Att återbörda människorna var dessutom som ytterligare en steg av återbördande, jämfört med de vardagliga föremålen.
Genom filmen löper ett samtal med de döda förfäderna där Suvi West ställer frågor som ”Förfäder, hur kändes det att bli studieobjekt?”. I bild återkommer även en spegeleffekt där olika landskap visas horisontellt. Suvi West berättar att för henne är det Saivo, platsen dit människor kommer efter döden där man kan höra förfädernas röster.
– Vid de bilderna och vissa andra landskapsbilder använde vi en ylande röst som vår ljuddesigner Frode Løes Hvatum gjorde av arkivmaterial med människor som kommer från mitt område som inte lever längre.
“Vardagsföremål är viktiga”
I filmen får vi bland annat följa hur föremål återlämnas till det samiska museet Siida.
– Jag tror det finns många anledningar till att vardagsföremål är viktiga för samer. En anledning är att de flesta blev stulna. Jag har inga historiska objekt hemma, eller jag har min mormors hatt. Det mesta brändes under Lapplandskriget när Tyskland brände ner allt. Dessutom berättar föremålen berättelser om våra förfäder och vår historia, säger Suvi West och lyfter den delen i filmen då hon besöker Världskulturmuseet i Göteborg för att se en dräkt som troligtvis gjorts av hennes gammelfarmor.
– Det var ögonöppnande för jag såg hur hon gjorde dem likt jag gör dem idag. Jag kände verkligen en koppling. Dessutom var det en familjevän som är hantverkare som kontaktade mig och bad om bilder för att se hur dräkten var gjord. Så de bär väldigt värdefull information.
De spirituella aspekterna av den samiska kulturen är svårare att prata om säger hon.
I filmen får tittarna följa med till Steilneset, en minnesplats tillägnad de 91 personer som under 1600-talets häxprocesser där avrättades för trolldom. En av dem, Poala-Ánde – Anders Poulsen, ställdes inför domstol 1692 anklagad för att ha använt en run-trumma och praktiserat trollkonster.
Senare får vi även följa med när Suvi West tittar på en trumma som kommer till hennes region. Trumman beskrivs i filmen koppla samman de levande med förfäderna. Suvi West och Anssi Kömi beslutar att inte visa trumman i bild. Istället ser vi lådan som den ligger i och Suvi West som tittar uppmärksamt. Sedan följer bilder av hur lådan placeras tillbaka på en hylla. Samtidigt som kameran vilar på fläktsystem och arkivskåp beskriver en person hur trumman kändes död som om den funnit ro på platsen där den var.
– Den är död, eller sovande, fram tills att den kommer i kontakt med rätt personer som kan väcka den till liv. Jag såg många föremål som jag inte kände någon koppling till under processen.
“Inte del av samisk kultur att konservera föremål”
Hon beskriver arkivrummen som återkommer genom filmen, i såväl Finland som Berlin och Sverige.
– De är såklart väldigt kliniska platser. Efter att ha gjort filmen har jag fortfarande inte bildat mig en åsikt om föremålen ska vara på museum. Jag har sett hur många som arbetar med hantverk eller historia har fått mycket värdefull information och jag vet att personer som håller traditionen med trummor vid liv, har studerat gamla trummor. De bär mycket viktig kunskap, kunskap som jag tror vi behöver eftersom vi har upplevt så mycket kolonialism och påtvingad assimilation. Hade vi inte upplevt det hade vi fortfarande haft praktikerna och kunskaperna och kunnat överföra dessa från generation till generation.
Suvi West anser att det kan vara okej att föremålen bevaras på museum där de får vara i rätt temperatur och under rätt förutsättningar för kunna bevaras, även om det inte är helt i enlighet med samisk kultur.
– Pågrund av historien behöver vi kanske offra de historiska objekten även om det bästa för dem vore att försvinna eller ta den väg de borde ta. I den samiska kulturen har vi använt saker tills att de verkligen slitits ut, det är inte del av den samiska kulturen att konservera föremål.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
