Folkets Husby i Järva har genomfört en trygghetsundersökning i området. Och nyligen deltog 51 Järvabor i diskussioner om reformförslag och anti-muslimsk retorik, som framkom i rapporten Tidöavtalet och omförhandling av samhällskontraktet. Rapportförfattaren, Leandro Schclarek Mulinari, beskriver den förda politiken som misstänksamhetens politik.
– Det här är den tredje trygghetsundersökningen. Vi började göra dem 2020, eftersom vi såg ett behov av att nyansera och ifrågasätta trygghetsbegreppet. Och eftersom vi hörde helt andra definitioner av vad otrygghet är för Järvabor än vad vi kunde se i både politiska utspel och media, säger Hedvig Wiezell, verksamhetschef på Folkets Husby.
Hon säger att de i alla tre undersökningar arbetat utefter Folkets Husbys motto: ”Örat mot marken, blicken framåt, ryggen rak”.
– Vi har tagit tempen på vad som genererar otrygghet i området och vilken typ av frågor vi behöver ställa och vilken kunskap vi vill få fram i de här kollektiva processerna, säger Hedvig Wiezell.
Årets trygghetsundersökning bygger på tio fokusgruppsintervjuer där 51 Järvabor har medverkat.
– Vi har gjort en risk- och konsekvensanalys av två kriminalpolitiska reformer och antimuslimsk retorik, säger Hedvig Wiezell.
Till skillnad från tidigare år då man har gjort enkätundersökningen har man denna gång även gjort fokusgruppsintervjuer. Kriminologen Leandro Schclarek Mulinari som har författat rapporten pekar på att det är många kriminalpolitiska förslag som går igenom nu, och en poäng med att göra fokusgruppsintervjuer är att de fungerar folkbildande.
– Vi läste pressmeddelandet om visitationszoner och vräkningar, och ställde frågan ”vad tror du är riskerna och konsekvenserna”. Det vi har gjort är en community-risk-bedömning av Tidöpolitiken, säger Leandro Schclarek Mulinari och fortsätter:
– På samma sätt har vi gjort med den antimuslimska retoriken. Vi har plockat citat från statsministern, vice statsministern och det största samarbetspartiet och pratat om vad som är riskerna och konsekvenserna med dessa.
Rubriken på årets rapport är Tidöavtalet och omförhandling av samhällskontraktet. Vad är det för omförhandling ni ser?
– Det som blir tydligt i materialet är att folk säger; såhär borde inte lagen fungera. Man borde inte bli kollektivt bestraffad om man exempelvis är storebror till någon som har begått ett brott. Det samhällskontrakt vi haft i Sverige har haft ett skimmer av att vara liberalt, vilket innebär att man ska vara lika inför lagen, och att man ska straffas för det man själv har gjort. Men det som blir allt tydligare är att Tidöavtaletpolitiken omförhandlar det här samhällskontraktet. Det görs skillnad på vi och dem och man skapar ett misstänkliggjort subjekt, vars rättigheter är satta på undantag, säger Leandro Schclarek Mulinari.
I diskussionerna har man bland annat lyft ett utspel från vice statsminister Ebba Bush, där hon har uttryckt att hon vill att EU tar initiativ till att muslimer ska återvända till sina hemländer.
–Vad gör det med samhällskontraktet när vice statsminister Ebba Bush säger att ”Muslimer ska lämna Sverige”! Det skapar distans och ett politikerförakt. Det urholkar spelreglerna för vårt system, säger Leandro Schclarek Mulinari.
Hedvig Wiezell är inne på ett liknande spår.
– Vi kan se utifrån att diskussionerna om samhällskontraktet är under omförhandling och att den antimuslimska retoriken omöjliggör ett legitimt jämställt samhällskontrakt, där människor känner att de har en plats i det här samhället. Det är väldigt allvarligt att man bygger ett misstänkliggjort ”dom” genom att kriminalisera och lagstifta in diskriminering, säger hon.
Rapporten bygger på deltagarnas röster och uttalanden.
– Det är en sammantaget mörk bild, att många upplever att lagen inte är så som den borde vara. Vi lyfter frågor som: ”Ska rättvisan vara rättvis?” ”Ska alla vara lika inför lagen”. Det låter kanske som basala frågor, men så som det ser ut nu, med den lagstiftning som drivs igenom, är det viktiga frågor att ställa sig och tala för, säger Hedvig Wiezell.
Politiken motverkar inte kriminalitet
Leandro Schclarek Mulinari är kritisk mot Tidöpolitiken både då det handlar om olikgörande inför lagen men också för att det inte är en politik som förhindrar brott.
– Den här kriminalpolitiken som drivs är inte heller brottshämmande. Det är ingen som tror att visitationszoner är ett brottsförebyggande verktyg. I regeringens egen utredning pratar man om att det här ska vara trygghetsskapande men det är en diskursiv manöver från regeringens sida, säger han och lyfter fram konsekvenserna som kommer av att exempelvis vräka en hel familj för av någon familjemedlem begått brott.
– Vi vet att psykisk ohälsa följer och att alla riskfaktorer för att hamna i kriminalitet ökar, både för den som begått brott och dess familj, säger Leandro Schclarek Mulinari.
Undersökningen visar konflikter och spänningar
Leandro Schclarek Mulinari pekar på att den rådande politiken inte angriper den otrygghet som följer med att folk är arbetslösa eller har osäkra bostadskontrakt. Men samtidigt visar trygghetsundersökningen att det också finns de som önskar fler poliser i området.
– Folk är beredda att göra eftergifter för att hantera den allvarliga kriminalitet som har uppstått. Det finns utan tvekan personer som säger att man behöver fler poliser.
Leandro Schclarek Mulinari säger att det finns olika åsikter, spänningar och konflikter i materialet.
– Men när det gäller huruvida visitationzoner har brottsförebyggande potential, är folk samstämmiga i att om polisen stannar random personer i deras område kommer de inte få tag på de tunga kriminella aktörerna, säger Leandro Schclarek Mulinari och lägger till att detsamma gäller vräkningar.
– På ett individuellt plan skulle vissa vilja bli av med en granne som begår brott men folk drar ändå slutsatsen att det är kontraproduktivt.
”Planterar misstänksamhet”
Den förda politiken är misstänksamhetens politik, anser Leandro Schclarek Mulinari.
– Man planterar misstänksamhet mellan grannar. Man ska vara misstänksam mot muslimer och polisen ska vara misstänksam mot invånare. Jag tänker att vi kan komma till ett läge där man är rädda för varandra i ett bostadsområde.
Han pekar på hur man sett hur den amerikanska kampanjen mot droger ”war on drugs” skapade rädslor mellan grannar inom det svarta communityt. Men, utifrån det material som de fått fram i årets trygghetsundersökning, menar han det inte gått så långt än.
– Det tror jag är en viktig sak att komma ihåg. Vi ska inte måla fan på väggen innan vi är där. I ett läge där folk är jätterädda för varandra är det svårt att bygga solidaritet och gemenskaper. Och varför ska man vilja bygga kollektiva lösningar?, säger Leandro Schclarek Mulinari.
Han ser arbetet som ett sätt att bryta med den rådande samhällsberättelsen.
– Jag är jättestolt över att vi har lyckats upprätthålla det här. Man kan se det som tre olika interventioner där vi har velat säga olika saker. Jag tror jättemycket på att forskning, civilsamhälle och olika aktörer behöver gå ihop för att hitta ett språk, ett sätt att tänka och skapa fakta för att bryta den hegemoni som vi har i dag, med hårdare tag och fler poliser.
Som avslutande ord lyfter Hedvig Wiezell behovet av fortsatt arbete.
– Vi behöver fortsätta arbeta med att lyssna in folkets röster i de här frågorna, det är det som driver oss på den här platsen.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
