Nätverket Ingen människa är illegal fyller 25 år och firar med stor fest. Arbetaren har talat med nuvarande och tidigare medlemmar i nätverket om hur situationen för papperslösa förändrats och varför de engagerar sig för en gränslös värld.
– Ingen människa är illegal är bäst, de är som familj, säger Aboud.
Han har befunnit sig i Sverige de senaste tio åren och har barn som är svenska medborgare, själv har han fått ett utvisningsbeslut. Men det kan inte verkställas om han inte går med på det frivilligt, berättar han.
Barnen bor runt fyra timmar från Stockholm men Aboud måste vara i huvudstaden för att infinna sig hos Migrationsverket varje onsdag – gör han inte det kan han bli förvarstagen igen. Det var när han satt i förvar som han kom i kontakt med Ingen människa är illegal, Imäi.
– De besökte mig i förvaret när jag behövde dem, när jag inte mådde bra. De har hjälpt mig med advokat, att få kontakt med mina barn och få medicin.
Det var också Imäi som hjälpte honom när han kom ut från förvaret för ett och ett halvt år sedan efter att ha varit där i åtta månader.
– När jag släpptes från förvaret hade jag ingenstans att bo, jag hade tappat bort mejlen och numret (till Imäi, reds anm.) men sedan hittade jag det och ringde. Jag kommer ihåg att alla skrev till mig, “du är välkommen hos oss, du kommer få mat nu direkt, du kommer få sova på ett säkert ställe”. De är som en stor familj för mig, säger han och berättar att han även får hjälp så att han med jämna mellanrum kan besöka sina barn.
Hjälper människor oavsett migrationsstatus
Ingen människa är Illegals verksamhet går ut på att direkt hjälpa människor i papperslöshet, det kan handla om ekonomiskt stöd men även annat stöd.
– Styrkan kommer av att vi har ett nätverk av människor med erfarenhet av många av de grejer man kan behöva hjälp med som papperslös, säger David som är aktiv i nätverket i Stockholm sedan några år tillbaka.
De senaste åren har närverket arbetat för att avskaffa gränsen mellan de som är aktivister och de som får hjälp från nätverket. Samtidigt vill de inte ha krav på motprestation från de som behöver stöd.
Ingen människa är illegal bildas
Men hur var det egentligen under nätverkets första år?
För Lidija började engagemanget i Ingen människa är Illegal 2001 efter ett år på Färnebo folkhögskola. Många av de som grundade nätverket hade gått på just Färnebo, berättar hon. Hon beskriver att det fanns ett stort fokus på rättvisa och mänskliga rättigheter både på skolan och bland dem som startade olika rörelser. Grundläggande var tanken att en annan värld är möjlig.
– Inställningen från Färnebo, där man gör saker tillsammans och alla är välkomna, levde starkt i Ingen människa är illegal. Det fanns en otrolig tilltro till människans och hennes rätt att vara människa och välja sitt liv, säger Lidija.
Engagemanget tog fart efter en sommar präglad av ett omtumlande besök i Göteborg 2001. Under Göteborgskravallerna rapporterade hon för Indymedia, det internationella nätverk med medlemsorganisationer som enligt egen utsago på den arkiverade hemsidan erbjöd “aktivistbaserad, ickekommersiell nyhetsbevakning”. Parallellt med att hon organiserade sig i Ingen människa är illegal var hon även volontärarbetare på Alsike kloster, där flyktingar fått hjälp sedan 1970-talet.
– Över ett halvår växlade jag mellan att bo på Alsike, lifta till Stockholm och jobba, plugga lite strökurser i Uppsala och vara på möten, berättar Lidija.
Många av de flyktingar som sökte sig till Sverige vid den här tiden hade kommit hit till följd av Balkankriget. Hennes egen familj har ursprung från Balkan och kunskaperna i Kroatiska visade sig vara användbara.
– Som det brukar vara för politiskt aktiva: Så fort folk får nys om att man kan en grej söker sig folk till en. Min grej var att jag kunde kroatiska, vilket gjorde att min telefon ringde hela tiden.
Foto: Gunnar Lauberg/TT
På många sätt tycks nätverket då påminna mycket om hur det ser ut i dag. Även då fanns en asylgrupp som hjälpte papperslösa att hitta bostad, samla ihop pengar till hyror och barnkläder.
I början av december firar nätverket 25 år med en stor fest på Guldfabriken i Stockholm. Lidija menar att fester för att samla in pengar har varit ett centralt inslag sedan starten.
– Vi hade storslagna fester med musik och livespelningar, där pannkakor stektes och veganmat såldes. Alla var där för att de ville göra något bra. Det var en fantastisk tid, säger Lidija.
Situationen för papperslösa förändras
I dag finns nätverket Ingen människa är illegal i flera svenska städer. Linda gick med i Göteborg för runt för 15 år sedan. Till en början engagerade hon sig i en grupp som arrangerade aktiviteter för barn i anslutning till en ideellt driven vårdcentral som stöttar papperslösa i Göteborg.
Nätverket har organiserat sig i olika grupper genom åren. Nu finns en kontaktpersonsgrupp och en person som håller SFI-lektioner via nätet. Vad som också förändrats är situationen för papperslösa. Hon pekar på hur migrationslagarna blivit hårdare.
– Det var hård politik redan när jag började. Däremot fanns politiker som öppnade upp för en humanare syn, exempelvis lagliga vägar till Europa. Dagens politiker går med på en hårdare jargong och anpassar sig efter narrativet kring hur man pratar om papperslösa med fokus på att få ut människor.
Linda refererar till en person som varit aktiv i asylrättsrörelsen sedan 1970-talet.
– Hon sa att politiken går i vågor, så jag tror att de här “hårdare tagen” kommer att släppa så småningom. Men målet är ju att vi inte ska behöva finnas: Papperslösa ska inte behöva vara papperslösa. Människor ska ha rätt till uppehållstillstånd och asyl.
Både Linda och David svarar “hopp” på frågan om vad Ingen människa är illegal betyder för dem.
– Det betyder att det finns någon form av motstånd mot idéen med gränser. Nationalismen har inte helt lyckats kväva drömmen om något annat. Det betyder hopp för mig, säger David, som vill vara tydlig med att han talar för sig själv och inte är talesperson för nätverket.
Att Ingen människa är illegal faktiskt försöker förändra världen betyder mycket, menar han.
– Till skillnad från andra aktörer som verkar för reformer eller en mer human asylpolitik så är vi kompromisslösa i att vi anser att nationsgränser är helt fel. Hur man går från den väldigt enkla moraliska sanningen till att agera för att förändra världen i den riktningen man skulle vilja att den förändrades är överväldigande. Eftersom hållningen att det inte ska finnas nationsgränser alls är väldigt impopulär är skillnaden mellan inget motstånd och ett litet motstånd så betydelsefull för mig, säger David.
– Det ger hopp att vara i ett sammanhang som står för något annat. Det ger mig hopp att det går faktiskt att göra något. Oavsett hur Sveriges migrationspolitik ser ut går det att påverka på olika nivåer, säger Linda.
Linda tycker att det har blivit tydligt att det finns en starkt motstånd mot nuvarande migrationspolitik. Hon ger motståndet mot förslagen om angiverilagar som exempel.
– Det är inte bara solidaritets- och asylrättsrörelsen som varit kritiska i diskussionen om angiverilagar, även vårdpersonal, rektorer och lärare.
David berättar att nätverket har växt sedan han började engagera sig i Ingen människa är illegal. Han tror att det politiska läget är en bidragande faktor.
Enligt David finns det ingen medelväg när det kommer till migrationsfrågan.
– Att vara helt emot gränser är det enda konsekventa. Det finns inga humana deportationer, det finns ingen reglerad och ordnad migration som inte innebär statligt våld. Om man har en konsekvent hållning i frågan måste man söka sig till no-border rörelsen.
Hur tror du att samhället skulle påverkas om det inte fanns några nationsgränser?
– Det skulle vara en enorm skillnad och ett helt annat samhälle. För mig handlar det om att våga acceptera den enkla moraliska sanningen att det är fel att diskriminera utifrån ursprung framför att den pragmatiska hållningen att utgå från den värld vi har nu och ifrågasätta hur det skulle gå till.
Hur ett samhälle utan gränser skulle se ut rent konkret vet inte David, men han föreställer sig en värld som bygger mer på flytande gemenskaper på frivillig basis.
– Där är vi inte är fastlåsta i nationsstater. Jag tror på en värld där vi organiserar oss underifrån och där våra identiteter är mer flytande än de nationella.
Gränser, anser David, möjliggör att de som styr i vår del av världen kan hävda att fattigdom och utsugning i andra delar av världen inte är vårt problem. Han ser ett problem i hur stora delar av arbetarrörelsen är rädda för invandring.
– Man säger att om folk kan komma hit hur som helst leder det till ökad ojämlikhet och lönedumpning. Det man accepterar då är ojämlikhet så länge den som har mindre befinner sig i en annan del av världen.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
