Sedan andra världskrigets slut har USA haft stark militär närvaro i Japan – framför allt på ön Okinawa i södra delen av ölandet. Det är en närvaro som har fört med sig en lång rad av övergrepp mot lokalbefolkningens flickor och kvinnor. Arbetaren har träffat Suzuyo Takazato som har ägnat sitt liv åt att kartlägga övergreppen och bekämpa militärbaserna.
När jag sätter mig in i de problem som de amerikanska militärbaserna för med sig på Okinawa är det ett och samma namn som ständigt dyker upp: Suzuyo Takazato. Hon är ordförande för organisationen, Okinawan Women Act Against Military Violence, och har varit en central figur för ihärdiga protester mot den nya flygbas som byggs utanför fiskesamhället Henoko i norra Okinawa.
Sedan 2014 har hon och hennes medaktivister suttit vid bygget – som försenats av miljöskäl, byggnadstekniska problem och juridiska tvister – och protesterat med plakat och slagord.
Suzuyo tvekar inte när jag hör av mig för en intervju. Hon har ett fullpackat schema, sina 84 år till trots, men viger gärna en söndageftermiddag åt att träffa mig på sitt kontor i centrala Naha. Tidigare under veckan har hon, precis som varje vecka, lett onsdagens protester. Protesterna pågår varje dag, men ansvaret har fördelats ut bland företrädarna för ett flertal organisationer som motsätter sig militärbaserna.
– Flygbaserna skapar så många problem. Inte minst buller från de dagliga militärövningarna och allvarliga risker för de civila områden som ligger tätt intill baserna. Det har hänt att helikoptrar och flygplan kraschat i närområdet, säger Suzuyo Takazato.
– Problemet är också att 20 procent av Okinawa är ockuperat av amerikansk militär. Befolkningen tvingades evakuera sina byar och ge upp sitt land till den amerikanska ockupationsmakten efter andra världskriget. Sedan dess har deras hem inte längre varit deras.
Amerikanska militärbaser i Japan
Efter andra världskriget tog USA kontroll över Okinawa och behöll styret över ön fram till 1972, då den återlämnades till Japan. Efter återlämnandet härbärgerar Okinawa fortfarande mer än 70 procent av de amerikanska militärbaserna i Japan – fastän ön utgör mindre än 1 procent av landets yta.
Basernas närvaro har länge varit kontroversiell, med motstånd från lokalbefolkningen på grund av miljöproblem, buller och säkerhetsincidenter. Japans regering och USA framhåller dock baserna som nödvändiga för den regionala säkerheten, särskilt i relation till Kina och Nordkorea.
För Suzuyo Takazato är dock inte ljudföroreningar eller olycksrisker de största bekymren – utan de övergrepp som begåtts av amerikansk militärpersonal mot japanska kvinnor och flickor på ön.
Hon har ägnat hela sitt vuxna liv åt att kämpa mot det sexuella våldet, både som socialsekreterare, politiker och aktivist. Okinawas historia sedan krigets slut är präglad av sexuella trakasserier, misshandel, våldtäkter och till och med mord begångna av amerikanska soldater.
Det enskilt mest uppmärksammade fallet skedde 1995. Suzuyo Takazato hade varit i Peking och arbetat med FN:s världskonferens om kvinnors rättigheter. När hon kom tillbaka till Okinawa möttes hon på flygplatsen av sina medarbetare som hade med sig nyhetsutklipp och berättade vad som hade hänt medan hon varit borta: Tre amerikanska soldater hade kidnappat, misshandlat och våldtagit en 12-årig japansk flicka.
Dådet var överlagt. Männen hade köpt kondomer och silvertejp, hyrt en bil inne på militärbasen där de var stationerade, och åkt ut för att leta rätt på ett lämpligt offer. En av dem berättade senare under ett polisförhör att han hade trott att de skulle komma undan eftersom de hade hört att japanska kvinnor inte anmäler övergrepp – och om de gör det så lyckas de ändå inte identifiera gärningsmännen.
Lokalbefolkningen reagerade kraftigt på händelsen. Suzuyo Takazato var med och grundade både ett kriscenter för våldtäktsoffer och Okinawan Women Act Against Military Violence i övergreppets kölvatten. Hon organiserade även protester och presskonferenser. Den 21 augusti det året var den mest intensiva dagen då 85 000 människor samlades för att protestera mot det sexuella våldet och kräva att amerikansk militär lämnade ön.
– Vi protesterade tolv dagar i rad. Vi satte upp ett tält där vi var hela dagarna och pratade med folk som kom för att visa sitt stöd. Jag minns särskilt en pappa som kom fram till oss och berättade att hans dotter blivit våldtagen när hon gick i grundskolan. Det var något som hållits som en familjehemlighet och aldrig rapporterats till polisen, säger Suzuyo.
Kvinnor som anmäler sexualbrott skuldbeläggs
Mörkertalet för hur många som drabbats av övergrepp är sannolikt stort. Kvinnors status har länge varit kraftigt underminerad i Japan, och den tidigare lagstiftningen om sexuellt våld gjorde att de som blivit utsatta sällan togs på allvar av rättssystemet. Den innebar bland annat att det inte räckte med bara offrets utsaga för att väcka åtal.
Dessutom var det endast vårdnadshavaren som kunde göra en polisanmälan om en minderårig blivit utsatt. Strafflagen genomgick en stor reform 2017, till fördel för offren, men enligt Suzuyo lever kulturen kvar. Många som anmäler våldtäkter utsätts för skuldbeläggning, misstro och ifrågasättanden samtidigt som de inte alltid leder till åtal.
I fallen med amerikansk militärpersonal gör jurisdiktionsfrågan dessutom det hela mer komplicerat. USA och Japan har i sitt försvarsavtal, motsvarande USA och Sveriges DCA-avtal som klubbades igenom förra året, angivit villkoren för när amerikansk militärpersonal kan åtalas enligt japansk lagstiftning.
Med tanke på hur känsligt ämnet är finns det skäl för både den japanska och den amerikanska sidan att se mellan fingrarna med brottsöverträdelser för att värna om det militära samarbetet och allmänhetens anseende. Ingen vet hur många fall som kan ha passerat obemärkt förbi.
Erfarenheter från andra länder visar att närvaron av utländska militärbaser kan leda till en ökning av sexuellt våld, prostitution och exploateringen av kvinnor. Detta har rapporterats från områden med amerikanska militärbaser framför allt i Asien – Japan, Sydkorea och Filippinerna – men även i Tyskland och Italien. Eftersom den svenska samtyckeslagen och sexköpslagen skiljer sig från amerikanska lagar har debatten om DCA och Nato även kommit att handla om de potentiella konsekvenserna för kvinnors säkerhet i Sverige.
Hundratals fall av övergrepp
Suzuyo Takazato och hennes medarbetare upptäckte efter fallet 1995 att det över huvud taget inte fanns någon sammanställning över amerikanernas våldsbrott på ön. Därför gjorde de sin egen.
– Vi skapade en kronologi, ett häfte med beskrivningar av alla fall vi kunnat hitta i arkiv och bland nyhetsartiklar. Den första utgåvan var bara sex sidor lång. Häromåret publicerades den 13:e utgåvan, nu uppe i 70 sidor med hundratals fall mellan 1945 och 2021.
Med hänsyn till offrens integritet har de valt att inte publicera den på nätet. Men jag får ett exemplar av skriften av Suzuyo Takazato och bläddrar igenom det. Det är sida efter sida med amerikanska brottsöverträdelser ordnade efter datum. Från skadegörelse och sexuella trakasserier till gruppvåldtäkter och mord. Tidsperioden från 1945 till år 2000 avhandlas på de första 66 sidorna. På resterande tre sidor täcks perioden fram till 2021.
Det är tydligt att antalet brott har gått ner kraftigt med tiden. Men de har inte upphört. Det dyker fortfarande upp tillräckligt många nyhetsnotiser om nya fall för att motivera en 14:e utgåva. Förra vintern skedde ett uppmärksammat övergrepp på julafton, då en amerikansk soldat träffade en 15-årig japansk flicka i en park, tvingade med henne hem och våldtog henne. Härom månaden dömdes han till 5 års fängelse.
Protesterna 1995 fick effekten att USA och Japan kom överens om att över tid reducera bördan på Okinawa. Ett försök till lösning var att stänga Futenma flygbas, en av öns minsta men mest kontroversiella baser eftersom den är belägen mitt i ett tätbefolkat område, och återlämna marken till Japan. Men enligt Suzuyo var detta bara ett spel för gallerierna.
– Att ”reducera bördan” var bara ett tomt slagord. Egentligen innebar överenskommelsen att flytta bördan från en del av Okinawa till en annan. Förutsättningen för återlämnandet av Futenma var att den nya flygbasen i Henoko skulle byggas.
Militarisering och strukturellt våld
Överenskommelsen innebar också att delar av den amerikanska militärpersonalen på Okinawa ska förflyttas till Guam, cirka 250 mil söder om Okinawa. Men även detta är svårt att glädja sig över, menar Suzuyo Takazato.
– Vi ställer oss emot det eftersom det återigen bara lägger över problemet på någon annan. Guam är bara en tredjedel av ytan av Okinawa. Att upprätta nya militärbaser där kommer så klart att öka bördan för ursprungsbefolkningen.
Suzuyo Takazato är noga med att poängtera att problemet inte är begränsat till bara den amerikanska militären. Det handlar snarare om att militariseringen i sig självt är kopplad till ett strukturellt våld mot kvinnor. Övergreppen på japanska kvinnor speglar det som sker inom försvarsmakter och väpnade konflikter runt om i hela världen. I slutändan är den enda långsiktiga lösningen nedrustning.
– Det räcker inte med att flytta baser från en plats till en annan. Man måste minska på antalet baser och antalet stationerade soldater över lag. Militär utbildning bör också minskas generellt i världen eftersom vi ser vad det hela tiden leder till, säger Suzuyo Takazato.
Vi kommer under samtalet även in på Sveriges säkerhetspolitiska situation och den militära upprustning som skett de senaste åren.
– Jag vet att Sverige nyligen har gått med i Nato. Jag hoppas att ni gör det med ett kritiskt perspektiv och inte bara sväljer allt med hull och hår, säger hon.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
