Inget modernt krig kan föras utan satelliter i rymden. Inom en nära framtid kommer det svenska försvaret att kunna skicka upp egna satelliter i omloppsbana kring jorden. Sveriges enda rymdbas, Esrange, håller på att militariseras – och det sker i snabb takt.
Vintern är högsäsong för turistföretagen i Jukkasjärvi, här lockar norrskenet och ishotellet besökare från hela världen. Men bara några mil bort, längs en anspråkslös skogsväg djupt in i skogen, ligger en plats som är ljusår från turistfällan: Sveriges enda rymdbas, Esrange. Här håller en ny era på att ta form – en era där rymden blir den nya frontlinjen för svensk militär.
Sedan den svenska Nato-anslutningen har det gått fort. Under sommaren 2024 antog regeringen Sveriges första försvars- och säkerhetsstrategi för rymden. I denna slog man fast att Esrange är en viktig strategisk resurs. Både för Sverige och de andra Nato-länderna.
Strax därefter tilldelades Försvarsmakten en miljard kronor av regeringen till att utöka sin rymdförmåga – och de siktar högt. Försvarsmakten använder nu en stor del av pengarna för att bygga ut infrastrukturen på den civila rymdbasen. Målet är att kunna skicka upp militära satelliter i omloppsbana kring jorden. Både egna och amerikanska.
– USA är en extremt viktig samarbetspartner för oss. Vår ambition är ju att på kort tid bygga en rymdförmåga och USA:s stöd och råd är jätteviktiga, sade Flygvapenchefen Jonas Wikman, till TT i november.
Satelliter – en nödvändighet för modern krigföring
Det var under Gulfkriget 1991 som USA och dess allierade för första gången i praktiken kunde testa modern rymdteknologin på slagfältet. Med hjälp av satelliter kunde man på förhand identifiera militära mål i Irak och kriget brukar beskrivas som ”det första rymdkriget”. Förödelsen efter de massiva bombkampanjerna som amerikanska flygvapnet genomförde under kriget kom senare att beskrivas i en rapport från Förenta Nationerna som ”nästan apokalyptisk”. Sedan dess har satelliter blivit en oumbärlig del av militära operationer. De används för att övervaka fiendens rörelser, koordinera trupper och säkerställa exakt navigering – allt från drönare till kryssningsrobotar förlitar sig på satellitdata.
Fredsaktivisten Agneta Norberg har under många år följt militariseringen av rymden och vad som sker ute på basen. Som den enda svenska representanten i styrelsen för det internationella nätverket Global Network Against Weapons and Nuclear Power in Space är hon oroad över utvecklingen på basen.
– Enligt mig är Esrange en elefant i rummet. Att den här stora inrättningen får finnas utan granskning eller problematisering från media, politiker eller fredsrörelsen är vansinnigt, säger Agneta Norberg.
Hur ska man förstå de investeringar som Försvarsmakten nu gör på basen?
– Alla rymdbaser har det som kallas för dubbel användningsförmåga. Officiellt verkar de för forskning och vetenskap – men man måste förstå att dessa inrättningar samtidigt nyttjas för militära ändamål. Sverige blir nu en ännu viktigare aktör för rymdens militarisering, säger Agneta Norberg
Än så länge finns det ingen möjlighet för satellituppskjutning från kontinentaleuropa (det Europa som utgör fastland). Förhoppningen är att Esrange nu blir den första aktören som erbjuder möjligheten ute på marknaden. Försvarsmakten planerar att skjuta upp sin första satellit från Esrange redan i slutet av 2027 eller början av 2028.
Dessa planer har uppmärksammats av Sveriges nya Nato-allierade och bara drygt en månad efter regeringens miljardtilldelning fick Esrange främmande. Den högsta chefen för USA:s rymdstyrka, general Chance Saltzman, tog sig upp till Kiruna för att inspektera basen, tillsammans med det svenska flygvapnet.
– Det är en underbar plats med ett unikt perspektiv, sade den amerikanska generalen i samband med besöket.
Ett samarbete bortom Nato och DCA-avtalet
Så nyligen som i juni 2024 klubbade riksdagen igenom beslutet att den amerikanska militären skulle få tillgång till 17 militärbaser på svensk mark, det så kallade Defense Cooperation Agreement-avtalet (DCA-avtalet). De 17 baserna är spridda över hela landet – från norr till söder. Men rymdbasen, och försvarsmaktens planer för denna, är inget som nämns i avtalet.
Ingela Mårtensson är tidigare folkpartistisk riksdagsledamot och aktiv i föreningen Kvinnor För Fred. Hon har följt både Sveriges Nato-anslutning och DCA-processen sedan starten.
– Jag kan inte förstå varför man inte inkluderade eller nämnde Esrange i DCA-avtalet. Rymdbolaget var inte ens med som insats när avtalsförslaget gick ut på remiss. Försvarspolitiken är till för folket. Men man vill inte informera oss om vad som händer när det gäller försvarsfrågor, säger Ingela Mårtensson.
– För mig är det uppenbart att det hela tiden funnits planer på att ytterligare militarisera basen. Det är helt enkelt mycket märkligt att man konsekvent låtit bli att sätta Esrange i det sammanhanget, fortsätter Ingela Mårtensson.
Rymdbasen Esrange är inte direkt understående den svenska försvarsmakten, utan drivs av det svenska rymdaktiebolaget Swedish Space Corporation, SSC. I tidigare uttalanden till media har rymdbolagets vd Charlotta Sund varit tydlig med att hon inte ser några problem med att släppa in Nato på rymdbasen.
– Förenklat kan vi säga att det finns tre typer av satelliter. De med vetenskapligt syfte, de med kommersiellt syfte och sedan de militära. Det säger en källa inne på SSC till Arbetaren, och fortsätter:
– Det är inte svårt att förstå varför de övriga Nato-länderna är intresserade av Esrange.
Rymdbolaget är redan i dag en internationell aktör i rymdindustrin. Men vilka samarbetspartners som SSC gör affärer med är svårt att fastställa. Enligt uppgifter inom fredsrörelsen ska SSC ha gjort affärer med bland andra de amerikanska vapenjättarna Lockheed Martin och Boeing, men även Elon Musks rymdföretag SpaceX och US Air Force. När Arbetaren kontaktar SSC för att få bekräftelse på detta blir svaret att rymdbolaget inte kommenterar vilka aktörer de gör affärer med.
– Redan i dag arbetar Esrange med att samla in enorma mängder data till både civila och militära aktörer. Från satelliter laddar man ner information som man sedan skickar iväg till beställarna. SSC:s nedladdningstjänster utnyttjas av aktörer över hela världen, inklusive USA, Israel och Sydkorea, säger källan på SSC till Arbetaren.
Drömmen om svenska satelliter och skattepengar in i bolaget
Planerna på svensk satellituppskjutning sträcker sig tillbaka ända till 1980-talet. Ända sedan dess har den svenska rymdindustrin närt drömmen om att en dag kunna skjuta upp satelliter från Esrange. Men att skjuta upp saker i rymden kostar pengar. Både ekonomiska och teknologiska faktorer var länge det som satte käpparna i hjulet för att bygga ut basens uppskjutningskapacitet. Ingen satellit har ännu skjutits upp från basen, även om man hoppas kunna göra det i närtid.
När Arbetaren kontaktar SSC meddelar man där att de inte vill uttala sig om den pågående satellitsatsningen. De vill inte heller kommentera företagets samarbete med försvarsmakten, U.S. Space Force, eller NASA. Men en källa inne på rymdbolaget förklarar för Arbetaren varför den gamla drömmen om satellituppskjutning tack vare militariseringen nu går mot att bli verklighet:
– Det är viktigt att förstå att rymdbolaget SSC är ett företag. Precis som alla företag styrs det av vinstintresse. Det är förklaringen jag ser till att man nu välkomnar de militära satsningarna med öppna armar, säger Arbetarens källa på SSC.
Det finns alltså en ekonomisk drivkraft bakom försvarssamarbetet?
– Kommersiella uppskjutningar av satelliter är en riskfylld affär. Det är något som SSC är väl medvetna om. Jag tror att det internt alltid har funnits rätt stora tvivel på att det rent affärsmässigt går att göra en vinst på satellituppskjutningar från Esrange. Men Nato-anslutningen förändrade läget helt och hållet. I stället för att förlita sig på kommersiella aktörer, på en osäker marknad, har man nu Försvarsmakten som investerar stora summor skattepengar i basen, säger Arbetarens källa på SSC.
Hur tror du att detta rent konkret kommer att förändra arbetet som görs på Esrange?
– Exakt vad som händer nu tror jag är svårt att säga, särskilt med tanke på det snabba händelseförloppet. Men att renodlad vetenskap och forskning kommer att få ta ett steg tillbaka är jag övertygad om. Givetvis kommer det alltid att ha en roll i det arbete man utför där uppe i Kiruna. Men att fokuset kommer att skifta från forskning till försvarsfrågor de kommande åren är uppenbart, säger Arbetarens källa på SSC.
Siktar mot stjärnorna
Försvarsmakten och det svenska rymdbolaget SSC siktar mot stjärnorna, målet att skjuta upp de första svenska militära satelliterna från Esrange ser ut att inom de närmaste åren bli verklighet. Men vad den nya rymdstrategin och den pågående militariseringen av rymden kommer att innebära i det långa loppet är fortfarande oklart.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Det som däremot är tydligt är att den svenska rymdindustrin befinner sig mitt uppe i en omvandling. Framöver kommer den att behöva balansera mellan motstridiga intressen: vinstmaximering, fredlig forskning och militära ambitioner.
– Rymden har alltid varit en plats för utforskning och nyfikenhet, men med den utökade militariseringen av Esrange blir den också en arena för makt och kontroll. Vi står inför en ny fas i Sveriges rymdhistoria, där gränserna mellan vetenskap och försvar suddas ut, säger Arbetarens källa på SSC.
Arbetaren har sökt försvarsminister Pål Jonson (M). Ingen återkoppling vid tid för publicering av denna artikel.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
