Vi börjar kunna historierna nu. Inställda operationer, svårt sjuka patienter i överfyllda korridorer, köer, nedläggningar, resursbrist och vårdanställda som går på knäna.
I söndags demonstrerade tusentals personer runt om i hela Sverige under Vårdupprorets paroller för att få beslutsfattarna att lyssna till dem på golvet. Frågorna rör inte bara löner. Sjuk- och undersköterskor är visserligen löjligt underbetalda grupper som sliter med sin egen hälsa som insats. Men det handlar också om personalinflytande, patientsäkerhet och mänsklig värdighet.
Ändå tycks lite hända.
Pengar finns, Sverige befinner sig långt ifrån den systemkollaps som så ofta målats upp av politiker och flashbacktroll det senaste året.
Demonstrationerna är onekligen ett styrkebesked. Många slöt upp, inte bara de vårdanställda. Solidariteten visade sig från flera andra håll.
Men nu krävs det mer. Pengar finns, Sverige befinner sig långt ifrån den systemkollaps som så ofta målats upp av politiker och flashbacktroll det senaste året.
Det gäller bara att prioritera och inse att det handlar om politik. Ekonomiska omfördelningar och tuffa beslut kan vända den allt mer havererade sjukvården till det bättre. Höj lönerna, anställ fler och rusta upp i stället för ned. Kvalitet måste givetvis vägra tyngre än ekonomiska intressen och orimliga sparkrav.
Kommuner i Sverige som idag står utan akutsjukvård och ambulansservice måste självfallet ges kraftiga resurser. Och solidariteten måste så klart ligga inte bara hos de stackars patienter som bollas runt i den byråkratiska sjukvårdsdjungeln utan också med dem som dag ut och dag in harvar på i en allt större maktlöshet.
Det är en fullkomlig självklarhet att de som står för ett samhälles absolut mest grundläggande, nödvändiga och bokstavligen talat mest livsviktiga funktion, måste ges möjlighet till en schyst arbetsmiljö med bra betalt.
Situationen har varit ohållbar länge och helgens demonstrationer runt om i landet vittnar om en tickande bomb där alla gemensamt tycks ense om att nu är det fan nog.
I dag sliter många undersköterskor ut sig på grund av taskiga schemaläggningar, obefintlig personalplanering och kraftig underbemanning. Sjuksköterskor säger upp sig i desperation och varningsklockorna kommer knappast som någon nyhet. Situationen har varit ohållbar länge och helgens demonstrationer runt om i landet vittnar om en tickande bomb där alla gemensamt tycks ense om att nu är det fan nog.
Det är dags att rusta upp den sjuka vården. Kosta vad det kosta vill. Pengarna finns som sagt, det gäller bara att prioritera och sluta stoppa huvudet i sanden. Gör om och gör rätt.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr