– Varje år blir lägret än mer överbefolkat och det blir allt svårare att leva här. Vi behöver kunna leva mer avskilt och vi behöver mer hjälp, det är inte lätt, säger 26-åriga Mohammad Alazza.
Han är född och uppvuxen i flyktinglägret Aida, 1,5 kilometer norr om staden Betlehem. Här löper den 721 kilometer långa barriär som Israel byggt.
Familjer i Aida har en ojämn vattenförsörjning och omfattande energiförsörjningsproblem. Nästan alla hushåll har tillgång till vatten, el och avlopp men ledningarna är i dåligt skick. Genom ett nytt avtal med den palestinska vattenmyndigheten får flyktinglägret tillgång till vatten två dagar varannan vecka.
Familjer som fördrevs från byarna räknade med att kunna återvända till sina hus en dag. Vi väntar fortfarande på det ögonblicket.
Mohammad Alazza, vars farföräldrar kom från Beit Jibrin
De första flyktingarna kom till Aida 1950 från 17 olika byar som förstördes i västra Jerusalem och västra Hebron i samband med att Israel bildades – det palestinier kallar ”an-Nakba” – Katastrofen.
– Familjer som fördrevs från byarna räknade med att kunna återvända till sina hus en dag. Vi väntar fortfarande på det ögonblicket, säger Mohammad Alazza, vars farföräldrar kommer från Beit Jibrin.
Familjen har, liksom många andra, kvar nyckeln till sitt ursprungliga hem. Ovanför ingången till lägret finns även en nyckel som människor i lägret ser som en symbol för rätten att återvända.
Det finns för närvarande 5 000 människor som lever i flyktinglägret Aida, varav 3 000 barn, enligt FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, UNRWA. Lägret står inför svåra utmaningar när det gäller överbeläggning och brist på plats, dålig infrastruktur, hög arbetslöshet, osäkerhet rörande tillgång på livsmedel och de israeliska truppernas användning av övervåld.
FN har dokumenterat att de israeliska trupperna har genomfört 44 gripanden i området under förra året, i 13 fall handlade det om minderåriga. I ett fall dödades en minderårig. Övervåld har dokumenterats och 57 personer uppgetts ha fått skador under förra året.
Sumayah Asad som har sex barn berättar att hon alltid är rädd för att de israeliska trupperna ska gripa hennes söner. Hennes 12- årige son satt gripen i fem dagar innan han släpptes och det blev klart att han inte gjort sig skyldig till något.
Flyktinglägret Aida ligger i närheten av två israeliska bosättningar – Har Homa och Gilo – som betraktas som illegala av det internationella samfundet.
– Gilo ligger mindre än två kilometer bort och de har tillgång till dricksvatten 24 timmar om dygnet, de har trädgårdar och skolor för barnen. Vi lider brist på allt detta. Vi kommer aldrig att acceptera det. Min hemby ligger 40 minuter härifrån och jag kan inte åka dit. Det är inte lätt att vara flykting i sitt eget land, säger Mohammad Alazza.
Idén om samexistens måste bygga på mänskliga rättigheter och vår rätt att återvända.
Munther Amira, född i flyktinglägret
Även om inte alla tror att en samexistens är möjlig är Munther Amira, 45, som är född i flyktinglägret men vars familj kommer från Dier Aban i södra Jerusalem fortfarande optimistisk.
– Judar och palestinier kan samexistera. Här i Palestina lever kristna och muslimer redan sida vid sida. Idén om samexistens måste bygga på mänskliga rättigheter och vår rätt att återvända. Det är svårt att utveckla en demokrati under en ockupation, säger han.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.