Enligt Arbetsmiljöverkets preliminära statistik omkom 43 personer på sitt arbete under 2016. Det är lägre än 2010-talets snitt på 49 omkomna per år, men ändrar inte den generella bilden av att minskningen av antalet döda på arbetet under de senaste åren legat mer eller mindre still.
– Det är ju den nivå vi har haft i ganska många år. Det svänger lite upp och ned mellan åren. Om det är orsakat av slumpen eller faktiska förhållanden är svårt att säga, säger Bengt Järvholm, professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå Universitet.
Antalet dödsolyckor är i dag en tiondel av 1950-talets nivå. Men även om antalet under 2000-talet rört sig upp och ned mellan åren är den långsiktiga trenden att den nedåtgående kurvan saktat in.

Under 2010-talet tycks den ha bromsat till nästan stillastående. Enligt Sten Gellerstedt, utredare på LO, beror det på att arbetsköparnas satsningar på att sänka dödstalet ytterligare mattats av.
– Ambitionen att lösa det hela är för låga. När det, som i transportbranschen, är tio per år som dör tar man det inte på samma allvar. Att vi står och stampar på 40-50 per år beror på att man inte går vidare med arbetet, säger han.
Man har inte jobbat planerat eller inte vidtagit de åtgärder man ska. Det är respektlöst.
Sten Gellerstedt, utredare på LO
Tillverknings- och byggindustrin tätt följt av transportbranschen har under 2000-talet legat i topp i statistiken över de farligaste arbetena. Men under de senaste tre åren har transport gått om.
Alla är yrken med tydliga riskmoment och det är, enligt Sten Gellerstedt lätt att en inställning slår rot att det kanske inte går att undvika fler olyckor. Men det är både en felaktig och skadlig inställning.
– Jag har följt den här utvecklingen, och går man igenom olyckorna upptäcker man ständigt systembrister. Man har inte jobbat planerat eller inte vidtagit de åtgärder man ska. Det är respektlöst, säger Sten Gellerstedt.
Redan på 70-talet mötte jag både inspektörer och arbetsgivare som sade att vi har gjort allt vad man kan och man kan inte bli bättre.
Bengt Järvholm, professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå Universitet

I jämförelse med resten av Europa ligger Sverige väldigt bra till. Enbart två länder – Grekland och Nederländerna – har färre dödsolyckor per 100 000 medborgare än Sverige.
Att Sverige, ur ett historiskt perspektiv lyckats sänka antalet döda på arbetet, beror enligt Bengt Järvholm på att både parterna på arbetsmarknaden och politiken varit relativt överens om att satsa på arbetsmiljöfrågor.
– Tillsammans med övriga nordiska länder har Sverige varit ett av de länder som satsat mest på de här frågorna. Det är klart att det ger utdelning, säger han.

Men samtidigt ser även Bengt Järvholm att den politiska satsningen mattats av under 2000-talet i och med Arbetslivsinstitutets nedläggning och minskade resurser till Arbetsmiljöverket. Trots det är han övertygad om att dödsolyckorna ska kunna minskas om bara ambitionen finns.
– Redan på 70-talet mötte jag både inspektörer och arbetsgivare som sade att vi har gjort allt vad man kan och man kan inte bli bättre. Det stämde ju uppenbarligen inte. Men ska man komma vidare måste man titta på varje område för sig, säger han.
Bengt Järvholm arbetar just nu, på Arbetsmiljöverkets uppdrag, med en utredning om dödsolyckor som kommer att presenteras under våren.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.