Juan de Dios syster, Zoe Zuleica Torres, var bara fem år när hon försvann i San Luis Potosí i december 2015.
I slutet av januari hittade gruppen kvarlevor från en kropp i en hemlig grav i ett majs- och hirsfält i Navolato i delstaten Sinaloa. Tillsammans med människorättsförsvarare och katolska präster letar de anhöriga efter barn, syskon och föräldrar som försvunnit under åren som det så kallade kriget mot droghandeln i Mexiko pågick.
– Ett problem som inte har erkänts kan inte lösas, inte heller kan såren läka. Det finns ingen struktur för vad man ska göra. Det finns inget som får oss att tro att myndigheterna arbetar med det här. Det är därför vi har varit tvungna att gå ut själva för att leta efter våra familjemedlemmar, säger Juan Carlos Trujillo Herrera, som tagit initiativ till flera frivilliggrupper i delstaten Sinaloa och som själv letar efter fyra försvunna syskon.
När den konservative Felipe Calderón tillträdde som president i Mexiko 2006 förklarade han krig mot knarkligorna och landet kastades in i en våldsspiral som fortfarande präglar landet. En studie som publicerades av det prestigefyllda universitetet CIDE i Mexico City i januari visar hur allvarlig situationen är.
Landets regering pekade ut sju stora knarkkarteller före 2006. Tio år senare finns det nära 200 organiserade kriminella grupper i landet. Enligt CIDE inträffade 68 massakrer under samma period.
Under de tio år som gått har fler än 177 000 människor dödats i kriget mot narkotikan och 73 500 av dem sedan Felipe Calderóns efterträdare, den konservative Enrique Peña Nieto, tog över makten. Omkring 30 000 människor beräknas vara försvunna, men uppgifterna varierar kraftigt mellan myndigheterna och civilsamhällets organisationer.
Poeten och författaren Javier Sicilia, som leder en fredsrörelse i landet, uppmärksammade frågan om försvinnanden 2011. Men det var i oktober 2014 när 43 lärarstudenter försvann i delstaten Guerrero och i januari 2016 när fem unga människor greps av polisen i delstaten Veracruz och “försvann” som det uppdagades att det var myndigheterna och inte den organiserade brottsligheten som legat bakom många försvinnanden.
– Det var därför myndigheterna inte gav sig ut för att leta efter dem, säger Miguel Trujillo, Juan Carlos Trujillo Herreras yngre bror.
Sedan dess har anhöriga över hela landet börjat organisera egna eftersökningar, och antalet grupper har ökat lavinartat. De anhöriga går kurser i rättsmedicin, arkeologi och juridik, skaffar utrustning och har blivit experter på att identifiera gravar och benbitar.
I delstaten Veracruz i östra Mexiko har frivilliggrupper funnit hemliga gravar där kvarlevor efter 160 personer hittats. Sedan den 24 januari har grupper också genomfört eftersökningar i delstaterna Tamaulipas och Sinaloa.
– Det här är något som vi måste göra eftersom regeringen inte gör någonting, säger Mario Vergara som leder en frivilliggrupp i Iguala, staden där lärarstudenterna försvann.
Han stöttar nu andra liknande grupper över hela landet.
– Vi gör framsteg vad gäller organisering och vi kommer att fortsätta. Människor i varje delstat kommer att lära sig att samordna arbetet för att kunna organisera bättre eftersökningar. Vi måste kopiera modellen i alla delstater och involvera myndigheterna så att de kan backa upp dessa grupper, säger Miguel Trujillo.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.