– De är alltid kvinnor, de bor ofta i mycket små bostäder tillsammans med sin familj och börjar jobba tidigt på morgonen och fortsätter till sent på kvällen, säger Brinda Devi Kamaraj som är koordinator för den indiska människorättsorganisationen Cividep.
Kvinnornas uppgift är oftast att sy detaljer på skornas överdel. De får motsvarande en krona per sko.
Varje år produceras 24 miljarder skor i världen. Många av skorna som säljs i Sverige av kända märken som Ecco, Diechmann, Clarks och Eurosko har producerats i Asien. Många gånger under tveksamma arbetsvillkor.
I Indien är det vanligt att delar av produktionen förläggs i hemmiljö.
– Kvinnor tar emot material från mellanhänder och sitter och syr hemma. De hinner sy delar till mellan 15 och 20 skor per dag, säger Brinda Devi Kamaraj och säger att en vanlig ersättning för ett “heltidsarbete” är cirka 400 svenska kronor i månaden.
Hennes jobb är att hålla kontakten med kvinnorna som syr skorna i området kring staden i Ambur, i delstaten Tamil Nadu i södra Indien. De senaste veckorna har hon dock rest till flera europeiska länder tillsammans med sin generalsekreterare Gopinathan Kunhithayil Parakuni för att berätta om skoarbetarnas villkor.
– Deras arbetsmiljö har inte uppmärksammats lika mycket som inom textilindustrin. Där har företagen gjort vissa förbättringar, säger Gopinathan Kunhithayil Parakuni.
Inom andra branscher, som järnvägen, offentlig sektor och finansbranschen är facken ganska starka men i exportindustrin ser det annorlunda ut.
Gopinathan Kunhithayil Parakuni, generalsekreterare för Cividep
Att skotillverkarna lägger ut sin produktion till hemmiljöer gör att de anställda inte omfattas av vare sig socialförsäkringar eller arbetsmiljöregler. Priserna kan dessutom hållas nere. Det är också vanligt med barnarbete, att de unga hjälper mamma att sy skorna, berättar Gopinathan Kunhithayil Parakuni.
I deras region i södra Indien bedömer han att det finns cirka 10 000 hemarbetare och i hela Indien rör det sig om mer än ett par hundra tusen, bedömer han. Hur omfattande hemarbetet är dock svårt att säga. Företagen vill inte släppa information om vilka som anlitas och därmed försvåras granskning. I Indien är dessutom facken svaga inom exportindustrin.
– Där gör arbetsgivarna allt för att motverka facklig organisering. Det är rädda för strejker. Inom andra branscher, som järnvägen, offentlig sektor och finansbranschen är facken ganska starka men i exportindustrin ser det annorlunda ut, säger han.
Ett annat problem är villkoren för dem som jobbar på garverier och hanterar läder.
– I den tillverkningen används många kemikalier och ofta saknas skyddsutrustning.
Resultatet blir ofta att arbetarna utvecklar svåra allergier och lung- och hudsjukdomar. Då skinnet behandlas används stora mängder krom för att färga lädret.
– Kemikalierna rinner också ut i vattnet och påverkar människor som bor nära garverierna, säger Gopinathan Kunhithayil Parakuni.
2014 gjorde organisationen Fair action en granskning av de fyra största skobutikskedjorna i Sverige som visade att ingen av dessa kontrollerade arbetsmiljön på garverierna, vilka oftast ligger i Asien.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.