Din avhandling handlar alltså om synen på facklig organisering. Kan du berätta?
– I första hand har jag undersökt hur facklig organisering har förändrats över tid i Sverige. Jag har bland annat tittat på attityder till stridsåtgärder bland anställda och hur betydelsen av klass och ideologi förändrats. För vi har ju sett hur organisationsgraden har gått ned de senaste åren, främst bland arbetare och yngre. Tjänstemän är exempelvis i högre grad organiserade i dag än arbetare är, och det är en process som pågått sedan 2007 då fackavgiften höjdes. Innan dess hade vi en ganska jämn organisationsgrad i Sverige.
Ändå visar din avhandling att det är just personer med arbetaryrken och yngre som är mest positiva till att facken tar till stridsåtgärder. Vad beror det på?
– Så är det, men däremot är de i mindre grad organiserade. Men tittar man på deras attityder i frågan om stridsåtgärder så kommer ett annat mönster fram. Det är de med låga inkomster och litet inflytande över situationen på jobbet som oftare tycker att stridsåtgärder bör användas, vilket jag ser som en klasseffekt.
Unga till exempel är positiva till kollektivt handlande men de kan också rikta en viss kritik mot facken och hur de agerar.
Men hur kommer det då sig att de i lägre grad är anslutna till en fackförening?
– Min fråga har varit ”Instämmer du i att facken borde vidta stridsåtgärder oftare?” och det handlar ju om en upplevelse. Unga till exempel är positiva till kollektivt handlande men de kan också rikta en viss kritik mot facken och hur de agerar. Dessutom kostar det ju en hel del att vara med i facket och många som är positiva till stridsåtgärder har osäkra anställningar där det kanske inte finns några fackliga representanter. Då blir det svårare att gå med. Men det kan också vara så att man inte upplever att facken agerar och tar strid i den grad man önskar.
Är det något annat som du tycker sticker ut i din avhandling?
– Det är nog att resultaten visar på en potential att mobilisera unga, då det är en grupp som är organiserade i mindre utsträckning.
Hur ska facken göra för att locka till sig de här personerna?
– Vissa faktorer är naturligtvis svåra att påverka, som exempelvis de höjda kostnaderna för a-kassan och medlemsavgiften. Vad vi sett är ju att det är bland grupperna där medlemsavgiften gick upp som flest har valt att lämna facket. Och det är inte bland de högavlönade. När man betalar en hög avgift så förväntar man sig naturligtvis också få ut mer av sitt fack.
Så baserat på din forskning borde fackföreningsrörelsen bli mer radikal för att locka fler medlemmar?
– Det är svårt att säga, men mina resultat tyder åtminstone på att det skulle gynna dem. Och när man som fack agerar så syns man också mer och det tror jag kan ha betydelse, särskilt då för den yngre generationen som kanske inte riktigt vet vad facket gör. Dessutom tror jag på att engagera medlemmarna ute på arbetsplatserna så de inte bara är ”pappersmedlemmar” genom ordentliga organiseringskampanjer. Har man dåliga villkor så förväntar man sig att facket ska vara med och lösa problemen.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.