Almegas rutin att inför en konflikt kartlägga fackligt medlemskap har fått skarp kritik från de fackliga motparterna. Kritiken har dock fallit för döva öron och rutinen är fortfarande en viktig del av Almegas konflikthantering.
I det handledningsdokument som arbetsköparorganisationen upprättat är det den första åtgärd som medlemsföretagen uppmanas vidta efter att ha skapat en konfliktorganisation. Enligt facken har oroliga medlemmar hört av sig och känt sig pressade att uppge medlemskap, vilket är en ”skyddad uppgift”, enligt Personuppgiftslagen.
Förutom att försvara rutinen har Almega uppgett att det ska ses som frivilligt att svara. Men hur tydligt framgår det i den förtryckta blankett som arbetsköparorganisationen uppmanar sina medlemsföretag att dela ut?
Blanketten följer med Almegas handledningsdokument som ska guida företagen vid konflikt och som Arbetaren har tagit del.
”Bilaga 1 – Blankett organisationstillhörighet”, som många anställda vid Almega-företag, åtminsone sedan 2013, fått i sin hand, inleds med förklingen att arbetsköparen behöver uppgiften. Anledningen är att företaget behöver ”fullgöra sin förhandlingsplikt”, men också ”handlägga ärenden med anledning av förestående konflikt”.
I det första stycket ”ber” de den anställda att fylla i uppgifterna. Men i sista stycket är tonen en annan. Under rubriken ”Notera” tillägger organisationen att de som inte lämnat in till företaget ”denna begärda förklaring” inom en vecka ”kommer, om det är nödvändigt att anses vara organiserad”
Att man betraktas som organiserad om man inte svarar innebär ju bara att företaget räknar med att man strejkar.
Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega
Från fackligt håll har formuleringarna setts som bärare av hotfulla undertoner. Att chefer konfronterar enskilda anställda inför en facklig konflikt har setts som ett försök att pressa medlemmarna att inte delta i strejken.
– De vill hålla verksamheten igång, och för att göra det går de på enskilda och försöker skrämma dem från att gå ut konflikt, säger Per Persson, avtalssekreterare på Hotell- och restaurangfacket, HRF, som stött på agerandet flera gånger, senast i konflikten på Casino Cosmopol.
Men Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega, håller inte med om att det kan framstå som att det kan få negativa följder att inte svara.
– Nej, rekommendationen är att inte framställa det på ett hotfullt sätt eftersom det inte är det. Det ska absolut inte uppfattas som det och har inte haft företag där det förekommit repressalier, säger han till Arbetaren.
Är det en självklarhet att alla anställda är medvetna om vad det innebär att betraktas på det ena eller andra sättet?
– Nej, det är det ju inte. Det får man ju förklara när man lämnar över det. Att man betraktas som organiserad om man inte svarar innebär ju bara att företaget räknar med att man strejkar.
Men den anställda som uppger att den inte är medlem i en fackförening, alltså är oorganiserad, får ytterligare en blankett om medlemsföretaget följer Almegas råd. En blankett som även den har fått skarp kritik, senast i samband med att Seko varslade om strejk för spårvägsarbetare på Almegaanslutna ISS förra året.
Oorganiserade anställda har sedan 1938 haft rätten att ställa sig neutrala i fackliga konflikter och därigenom kan de inte straffas eller sägas upp för att vägra vissa arbetsuppgifter eller varit frånvarande. Men även om Almega-blanketten (bilaga 2 – Blankett tjänstledighet) har underrubriken ”oorganiserades neutralitetsrätt”, inleder organisationen med förklara att de oorganiserade inte berörs av konflikten.
”De oorganiserade står med andra ord konflikten”. Därefter följer ett stycke som förklarar att de som inte är medlemmar i en fackförening ”är skyldiga att utföra arbete precis som vanligt” och att arbetsköparen ”har rätt att begära” att de utför det arbete ”de varit skyldiga att utföra tidigare”.
Man försöker göra dem rådlösa och förvirrade och undrande hur de ska göra, skrämma dem till tystnad och lydnad.
Per Persson, avtalssekreterare för HRF
Först i det tredje stycket berättar organisationen om neutralitetsrätten och att en oorganiserad inte kan avskedas eller sägas upp om den ställer sig neutral. Men de lägger till att arbetar inte den oorganiserade får den ”givetvis ingen lön” för arbetet hen ”underlåter att utföra”.
Slutligen uppmanas den oorganiserade att fylla i om den ”avser att arbeta” eller om den ”avser att inte arbeta utan ansöker härmed om tjänstledighet”.
Men det valet är långt ifrån självklart. Att ansöka om tjänstledighet är inte ett krav för att utnyttja sin neutralitetsrätt.
– Det är den enskilda som man går på eftersom det fortfarande är upp till den enskilda oorganiserade att avgöra hur man agerar. Man försöker göra dem rådlösa och förvirrade och undrande hur de ska göra, skrämma dem till tystnad och lydnad. De försöker med alla medel att få alla som jobbar att rätta in sig i ledet efter deras pipa. Det är skrämmande i sig, säger Per Persson.
Vi ber Stefan Koskinen förklara.
Det framställs ju också som att man är tvungen att söka tjänstledighet för att kunna utnyttja sin neutralitetsrätt. Varför är det formulerat så, det är ju inte sant.
– Det är väl för att skapa tydlighet i situationen. Om de bara uteblir från arbetet utan att meddela någonting är det olovlig frånvaro. Det krävs en aktiv handling för att ställa sig solidarisk med konflikten, säger han.
Gör det verkligen det?
– Jag törs inte svara på om det är rättsligt prövat. Det är kanske inte meningen att det ska vara det heller. Det sker ju i en konfliktsituation där man försöker påverka den andra att få sin vilja igenom.
Men kommer inte de oorganiserade anställda i kläm här?
– Jag tycker inte den oorganiserade hamnar i kläm. Den kan kryssa för att vara neutral och vara tjänstledig. Men om någon inte fyller i och går hem för att de solidariserar sig med facket i konflikten händer inte mer än att personen för löneavdrag.
