Tack för den nya aristokratin: politiker och företagsägare.
Tack för att liberalerna vågar smutskasta socialismen som om allt vore en tävling om ordlekar.
Tack den nya socialdemokratin som tvättar av sig sig själv, bit för bit.
Tack LO för att ni sviker arbetarrörelsens hundraåriga blod och svett med era underskrifter.
Tack för män i kostym! Som gjort guld av sjuksköterskors, telefonförsäljares och lagerarbetares svett och flyttat guldet till privata öar undan villkorarnas villkor.
Tack för era privata öar.
Tack för att ni lyckats kåta upp unga människor att tro att AD, digital nomad och designer är yrken associerade med lyx och frihet. Att ni kan få generationer att döda för att snurra hjulen i era maskinerier åt er och samtidigt få orgasm av sin egen livsstil.
Tack för att allting kommer i en jävla plastförpackning.
Tack till alla medier, för 65,3 artiklar per miljon invånare i USA jämfört med 4,1 artiklar per miljon invånare i Brasilien det senaste året.
Tack ni som likställt extremvänstern med extremhögern. Tack för att ni aldrig sa att sparka uppåt inte är samma sak som att sparka nedåt.
Tack för att ni utelämnade att arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och gayrörelsen kom från vänstern och kämpade mot kapitalismen och patriarkatet som är på motsatt sida.
Tack för att rasisten får vara gränslös i P1 utan att en panel av psykologer, idéhistoriker och Heléne Lööw gör en vetenskaplig analys av hans karaktär under samma sändningstimme. Tack för att sånt är normalt nu. För att sånt får existera parallellt med vårt historiska arv.
Tack alla som inte sa nåt om miljardärernas undangömda skatter när rassarna snackade om bidragsfuskande invandrare.
Tack Ingvar Kamprad.
Tack alla som applåderat innovationsrikt, talangfullt och inspirerande entreprenörskap.
Tack Bert Karlsson.
Tack för ordet “framgångssaga”.
Tack till er som flyttade in marknadens språk i våra munnar.
Tack till er som jämförde ekonomin med vädret. Och inte en enda gång nämnde ekonomisk demokrati när ni snackade om politisk demokrati.
Tack för privatiserad vård, skola och frihet.
Tack för att omtanke måste vara lönsamt för att få existera.
Tack för billig dansk massproducerad kyckling i Tanzania som konkurrerar ut böndernas lokalproducerade kött.
Tack för att vi fortfarande ska behöva drömma om kortare arbetsdag, producera, konsumera och finna oss i det för att hålla era fickor fulla. Konsumera för att vi har, vi kan, för det är lyxigt. Och det är vi värda, för vi jobbar så hårt och så länge för att kunna unna oss att vara lediga. För att vi kan. För att lyx är lyxigt. Och skönt. För att vi kan. Trots att 80 procent inte kan.
För att det spelar inte längre nån roll. Systemet är allt och det är heligt. Det gynnar er. Tack för att vi lever i en påhittad semidemokrati med fri marknad.
Tack för film- och tv-branschen som bleker allt som är gott, sätter guldstjärna på det och mörkmålar allt annat. Alla andra. Mig och mina syskon. Tack till er för att ni normaliserar vit ondska och marknadsför krig i våra länder.
Tack för den moderniserade kolonialismen. Tack för allt vapen i de krig som drivit folk ut ur sina länder, in mot era gränser och uppslukade av hav. Om ni är terroristbekämpare, hos vem ska vi ta skydd?
Tack för att ni sätter trenderna för vad som passar er. Ni är verkligen kungar. Kom ihåg att kungar inte är en positiv titel längre.
Tack för historieskrivningen som började med antikens demokrati som utelämnade slavarna och slutade i industrilandets civilisation som utelämnade svarta och bruna kroppar som slet ut sig i taxibilar, med golvmoppar och som cykelbud.
Tack för jobben ni inte vill ha men som ni gjorde en jävla stor grej av när vi tog dem.
Tack för att ni tar för givet att Sverige är den nionde största konsumenten av jordklotet.
Tack för att er arbetslinje suger ut vår kraft så att vi inte har tid och energi att älska varandra. För att vi inte orkar kämpa mot er längre. För att vi inte ens tror att det är fel längre. Snart får vi inte ens strejka längre.
Tack för att ni uppfostrar och straffar oss.
Tack för allt! Men framförallt, tack för män i kostym.
