Själv ser jag mig mest som en herrelös
hund men säger att han gärna får kalla mig vänster.
Sedan går jag en lång promenad och funderar över
mitt förhållande till vänstern och dess myter. Högern
har sina myter och vänstern sina, men det är vänsterns
som bekymrar mig. Jag vill att vänstern ska sträva efter
sanningen, inte underblåsa egna och andras fördomar.
En av de fördomar som fått nytt
liv den senaste tiden är att förmögenhetsskatten
skulle vara en skatt som betalas av ”de rika”. Visserligen
finns det ett överväldigande empiriskt material som visar
att detta inte är sant, men det har ingen effekt på de
bokstavstroende.
Låt mig ändå kort sammanfatta
hur den skatten slår:
? Den ger mindre än fem miljarder till
statskassan.
? Den bidrar till kapitalflykt. Minst 500
”svenska” miljarder beräknas ha placerats utomlands.
? Den leder till improduktiva placeringar
vars enda syfte är att undgå skatt.
? De allra rikaste är helt lagligt
befriade från förmögenhetsskatt.
? Större delen av skatten betalas av
småhusägare i högtaxerade områden. Hyreshus,
godsägarnas jord- och skogsinnehav och många dyra bostadsrätter
slipper skatten.
? Den som väl kommit över gränsen
betalar 1,5 procent i extra skatt på pengarna på ICA-kontot
eller barnens sparslantar. Med nuvarande ränta blir det 130
procent i skatt.
”Det är i stor utsträckning
en frivillig skatt”, säger före detta LO-ekonomen
PO Edin, som utrett förmögenhetsskatten. Han hävdar
att inte mer än 10-15 procent av de tillgångar som ännu
inte flyttat utomlands beskattas. ”Det är en skatt på
hederlighet”, säger en sparbanksekonom. En man jag träffar
på flyget uttrycker det krassare: ”Bara idioter betalar
förmögenhetsskatt.”
Det paradoxala är att ett slopande
av förmögenhetsskatten skulle finansiera sig självt,
medan en sänkning kräver full finansiering, eftersom de
positiva effekterna då uteblir. Men trots att alla som tänkt
efter i fem minuter inser detta har egendomsskattekommittén
valt att lägga fram ett ändringsförslag som inte
löser några problem men skapar ett par nya.
Det kan inte bero på okunnighet, eftersom
man haft tillgång till två sakkunniga som riktar förödande
kritik mot förmögenhetsskatten ur både rättvise-
och effektivitetssynvinkel. Deras slutsats är att den bör
slopas helt.
Vilka de är? Skatteverkets representanter.
De bör ju veta.
Vänstern måste faktiskt bestämma
sig, både när det gäller politikens mål och
politikernas roll. Är målet det egendomslösa proletariatet?
Okej, då bör all privategendom avskaffas. Men man kan
inte konfiskera små tillgångar och låta miljardärerna
sitta i orubbat bo.
Är politikernas uppgift att göda
vanföreställningar (som de ofta själva bidragit till
att skapa) eller att motverka dem? En politiker försvarar förmögenhetsskatten
med argumentet att den betraktas som rättvis av många
låginkomsttagare. Märk väl inte att den är,
utan att den ”betraktas som” rättvis. Men vänsterpartiets
Per Rosengren medgav nyligen i ett anfall av uppriktighet att den
förmodligen redan skulle ha varit avskaffad om den hade hetat
något annat.
Heja Per, döp om den då!
Och sluta tuta i folk amsagor. Vänsterns politik ska inte bygga
på myter och ordmagi.