En död arbetare i veckan. Det är den svarta summeringen av förra årets arbetsliv. Under 2018 kom 52 personer inte hem levande från arbetet, visar Arbetarens sammanställning av Arbetsmiljöverkets preliminära statistik och medieuppgifter. Siffrorna bekräftar återigen att den positiva trenden mot färre dödsfall har stannat av. Värst drabbad var byggbranschen, tätt följd av transport som under de föregående fyra åren varit dödligast.
Tittar du på olyckorna är det saker som inte ska kunna hända. Det är inga tillfälligheter utan slarv.
Ulf Kvarnström, arbetsmiljöombudsman på Byggnads
Men olyckorna var inte bara ett resultat av slumpen, anser facken. De kunde ha undvikits om arbetsköparna hade gjort sitt jobb.
FAKTA Dödsolyckor i arbetet i Sverige
År: Antal omkomna
2018: 55
2017: 52
2016: 42
2015: 40
2014: 52
2013: 45
2012: 54
2011: 62
2010: 58
2009: 61
Arbetarens sammanställning av Arbetsmiljöverkets statistik. (Uppdaterad 2020-02-13)
– Det är tragiskt. Tittar du på olyckorna är det saker som inte ska kunna hända. Det är inga tillfälligheter utan slarv. De här arbetsuppgifterna skulle varit riskbedömda och gör man inte det sker det olyckor, säger Ulf Kvarnström, arbetsmiljöombudsman på Byggnads.
Av de tio dödsolyckor som drabbade byggarbetare förra året var två av dem maskinrelaterade, fyra var klämolyckor och fyra var fallolyckor. När facket tittat på fallen var alla resultatet av slarv med riskbedömningar. Enligt Ulf Kvarnström är det uppenbart att vägen mot noll dödsfall går genom det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Om arbetsköparna på de respektive arbetsplatserna skött det, hade de tio byggnadsarbetarna inte behövt dö.
– Hade det varit ordning på riskbedömningen hade olyckorna inte skett. Det sker för lite riskbedömningar eller bedömer inte på rätt sätt. Man hoppar över det momentet. Finns det korrekt fallskydd ramlar man inte, finns det inte har man inte riskbedömt, säger Ulf Kvarnström.
Jag instämmer i att det felar i riskbedömningarna.
Berndt Jonsson, säkerhetsansvarig på Sveriges Byggindustrier
Berndt Jonsson är säkerhetsansvarig på arbetsköparorganisationen Sveriges Byggindustrier. Och han håller med på alla punkter, även den om att slarvet med riskbedömningar är utbrett.
Han kallar varje enskild skada eller dödsfall för ”ett misslyckande”.
– Jag instämmer i att det felar i riskbedömningarna och med att följa rutiner och arbetssätt som bestämts. Det finns regler, men uppenbart har de inte efterlevts, säger han.
Vad ska ni som arbetsköparorganisation göra för att få medlemsföretagen att sluta slarva?
– Det viktigaste att få till är förbättrad säkerhetskultur med bättre beteende och attityder, både hos de som ansvarar för riskbedömning och de individer som jobbar. Vi och många medlemsföretag jobbar systematiskt med det och har halverat olyckorna under en 20-årsperiod. Men det går inte tillräckligt snabbt fram, säger Berndt Jonsson.
Även om transportbranschen, som under de föregående fyra åren varit värst drabbad, passerades av byggbranschen under 2018 låg den bara ett dödsfall under bygg.
Lossningsrelaterade olyckor kan undvikas med rätt utbildning, utrustning och tiden att göra säkra lossningar.
Martin Miljeteig, arbetsmiljöombudsman på Transport
Av de nio arbetare som omkom 2018 inom transport var alla utom en lastbilschaufförer. Trafikolyckor drabbar såväl privatbilister som yrkeschaufförer, men hälften av dödsolyckorna skedde inte i trafiken.
FAKTA Dödsolyckor per bransch 2018
Bygg: 10 personer
Transport: 9 personer
Lantbruk: 8 personer
Arbetarens sammanställning av Arbetsmiljöverkets statistik.
Fyra av de åtta lastbilsrelaterade olyckorna skedde vid lastning och lossning, vilket enligt Martin Miljeteig, arbetsmiljöombudsman på Transport, tyder på att de i högre grad kunnat undvikas. Enligt honom visar siffrorna även i denna bransch på arbetsköparnas slarv med riskbedömingar.
– Vid vägolyckor finns det flera faktorer som påverkar som väder och vägunderhåll. Men lossningsrelaterade olyckor kan undvikas med rätt utbildning, utrustning och tiden att göra säkra lossningar, säger han.
Martin Miljeteig säger att just tidspressen är en viktig faktor både vid vägtransport och vid lossning. Den yttrar sig både genom kravet på den enskilda chauffören att utföra snabbare leveranser och hur färre personer ska utföra mer arbete. Arbetaren har tidigare rapporterat om att branschens arbetsköpare i en undersökning genomförd av Arbetsmiljöverket uppgett att de känner sig tvungna att kringgå regler för att kunna konkurrera.
Situationen bäddar för att riskbedömningar inte hinns med.
– Det är en oroande utveckling. Arbetsgivarna uppger att de måste bryta svensk lagstiftning, samtidigt som det även konkurreras med arbetsmiljö och säkerhet både för anställda och andra trafikanter.
Arbetaren har sökt Transports motpart Transportföretagen, som avböjer att kommentera med hänvisning till att de inte har någon tillgänglig expert. I stället hänvisar organisationens pressansvarige till den partsgemensamma arbetsmiljöorganisationen TYA.
Förra året uppgav Maria Lindh, branschchef på Biltrafikens arbetsgivarförbund, att hon anser att arbetsköparna tar det ansvar som går. Hon betonade då att förbundet årligen bidrar med 65 miljoner till TYA. Hon sade också att arbetsköparorganisationen “inte är poliser” och därför inte kan motverka regelbrott med mer än att uppmana medlemsföretagen att följa reglerna.
Men Martin Miljeteig tycker inte att det räcker. TYA måste bli tydligare mot sina medlemsföretag om hur arbetet ska utföras.
– Siffrorna visar att man misslyckats med det förebyggande arbetet. Det finns en ansvarig och det är arbetsgivaren. Vi har noterat en ökning av förhandlingar som gäller hindrande av skyddsombud. Där har arbetsgivarna en utmaning att ta tag i, säger han.
Siffrorna visar att man misslyckats med det förebyggande arbetet.
Martin Miljeteig, arbetsmiljöombudsman på Transport
Även om Martin Miljeteig tycker att arbetet inom TYA är både bra och nödvändigt anser han att det inte räcker med att hänvisa alla frågor dit. Hans bedömning är att arbetsmiljö- och säkerhetsregler i högre grad måste skrivas in i kollektivavtalen.
– Det finns inget hinder att arbetsmarknadens parter reglerar saker som är kopplade till arbetsmiljö och trafik i kollektivavtalet. Vi tar upp arbetstid- och arbetsmiljöfrågor i varje avtalsrörelse, men får inte gehör speciellt ofta. Det vanliga svaret är att det ska skötas inom TYA, säger han.