I Irak har kvinnor och kvinnors kroppar
blivit en av arenorna som kriget alltjämt utkämpas på.
En våldtäkt av en amerikansk förövare innebär
att den våldtagna kvinnan riskerar att dödas av sin egen
familj för ”skammen”. Arbetaren har träffat
aktivisten och författaren Rega Rauf. Tidigare jobbade hon
på en kvinnojour i irakiska Kurdistan, som Arbetaren skrev
om för fyra år sedan (36/00). I dag är hon svensk
representant för Organisation for Women?s freedom in Iraq,
OWFI, som driver en kvinnojour i Bagdad.
För fyra år sedan hade kvinnojouren
i irakiska Kurdistan just stängts. Vad har hänt sedan
dess?
– Myndigheterna har hela tiden försökt
att stoppa oss, men i år fick vi tillstånd för
vår organisation Independent Women Organisation, IWO, att
verka i den kurdiska delen av landet. IWO har också gått
samman med organisationer från övriga Irak och bildat
OWFI. Nu har vi vårt huvudkontor i Bagdad.
Kvinnojouren i Bagdad öppnade i
oktober. Hur arbetar ni?
– Vi har ett öppet kontor och sprider
vårt telefonnummer, men det är svårt att komma
fram på telefon i Irak. Därför är vi beroende
av att folk berättar för oss var det finns kvinnor som
är hotade eller utsatta för våld. En man brukar
kontakta oss så fort han får höra något och
då går vi dit. Ett problem är att vi inte har någon
bil så vi måste ta taxi eller gå och det gör
hämtningen mer riskfylld.
– Sedan får kvinnan gömma sig
hos människor som samarbetar med oss, som tar emot dem i sina
hem. Det blir bara tillfälliga vistelser för folk har
ont om pengar och har svårt att försörja en extra
person en längre tid.
Hur många kvinnor tror du är
i behov av hjälp?
– Det kan jag inte svara på, det är
ont om statistik eftersom det inte finns några fungerande
myndigheter. På kvinnojouren i irakiska Kurdistan kunde vi
under ett år ta emot cirka 500 kvinnor, i en stad, Suleymania,
med cirka 800000 invånare. Det ska jämföras med
Bagdads fem miljoner invånare.
Vilka frågor arbetar OWFI främst
med?
– Vi riktar in oss på hedersmord och
på lagstiftningen. Vi kämpar mot den nya grundlagen där
det finns förslag om att följa islams sharialagar. Vi
hade en namninsamling på nätet mot det. Som det står
nu ska sharia vara en av källorna till lagstiftningen.
Hur har USA:s krig mot Irak och det fortsatta
våldet under det senaste året påverkat kvinnors
rättigheter i Irak?
– När USA anföll Irak var situationen
svår för alla och nu är människors liv ett
helvete. Det finns ingen säkerhet, löner betalas inte
i tid, det finns inga sjukhus som fungerar. På gatan riskerar
man att sprängas i luften eller bli skjuten. I den här
situationen är det kvinnorna som har det svårast.
– Kvinnor som tidigare gick ut och dansade
på lördags- och söndagskvällarna vågar
nu inte gå ut efter klockan sex på kvällen. Efter
35 år under Saddam Husseins regim har det på många
sätt blivit värre.
På vilket sätt det blivit
värre?
– Islamisterna har redan börjat begränsa
kvinnornas rättigheter, de har hotat folk både på
universitet, skolor och arbetsplatser och tvingat kvinnor att bära
slöja. Under Saddam Husseinregimen hade kvinnorna vissa rättigheter
och kunde gå ut utan att bära slöja. Även om
det berodde på att landet var en diktatur vågade ingen
gå ut och hota människor då.
Vad kan hända en kvinna som vägrar
bära slöja eller inrätta sig efter islamisternas
levnadsregler?
– Efter kriget har många kvinnor mördats
och kidnappats av islamister, på bara fyra månader försvann
mellan 300 och 400 kvinnor. I Basra mördades en kvinna som
vägrade bära slöja på arbetsplatsen för
ett par månader sedan. En annan kvinna som hade en relation
med en man som hon planerade att gifta sig med mördades av
sina bröder i Bagdad. De slog ihjäl henne, hängde
upp henne och styckade hennes kropp. För lite mer än två
veckor sedan mördades en kvinna efter att familjen upptäckt
att hon var gravid. Mamman försökte gömma henne men
hon sköts ihjäl och styckades även hon.
På det ökända Abu Ghraib-fängelset
var övergrepp mot kvinnor vanliga men uppmärksammades
inte på samma sätt som övergrepp mot män. Varför
tror du att det är så?
– Det innebär en sådan stor skam
för kvinnan att ingen familj vill prata om att deras dotter
har våldtagits av amerikaner. Många av de kvinnor som
har suttit fängslade i Abu Ghraib-fängelset och sedan
släppts har mördats av sina familjer för att amerikanska
soldater har våldtagit dem.
– Våldtäkterna har ökat
mycket och det ger männen stor makt över kvinnorna. Om
en kvinna till exempel säger nej till giftermål kan mannen
våldta henne som hämnd eftersom han vet att hennes egen
familj då kommer att döda henne.
Hur ser du på USA:s agerande under
kriget och ockupationen?
– Vi ville ha bort Saddam Hussein, men inte
till det här priset. USA är en terroriststat och man kan
inte förvänta sig att en terrorist ska bekämpa terrorism.
Jag anser att i stället för att bomba kunde omvärlden
ha satt press på Saddam Hussein. Med dagens teknologi behöver
man inte använda våld för att störta en regim.
Nu är Saddam Hussein borta – men vilka är kvar? Nu utgör
i stället islamisterna ett stort hot.
– USA har sagt oss att de inte tänker
agera mot islam. Men det handlar inte om att agera mot islam utan
om att agera mot terror.
Hur ser dina förhoppningar eller
farhågor ut nu när den så kallade interimsregeringen
ska få makten?
– Interimsregeringen är USA:s skapelse
och är USA trogen. Den kommer att agera för Sharia. Det
enda villkoret för att USA ska stödja den är att
den lyder USA. Utomlands har man trott att USA ska skapa en modern
regim, men så är det inte. Jag kan inte se någon
framtid för regeringen, ingen har valt den och ingen har förtroende
för den.
Vad borde omvärlden göra för
att förbättra de irakiska kvinnornas situation?
– Europa måste gå in och stödja
sekulära grupper, inte bara med pengar utan politiskt. Om rasister
skulle komma till makten i Europa skulle de andra länderna
pressa och påverka det landet, samma sak måste man göra
med Irak. Majoriteten av irakierna är sekulära. Muslimer,
visst, men man vill inte ha en iransk regim i Irak. Om vi skulle
lyckas hålla fria och öppna val skulle folk inte rösta
på islamisterna. Inom antikrigsrörelsen finns också
många sekulära organisationer som nu borde protestera
mot islamisterna.
– När vi i Kurdistan höjde vår
röst mot hedersmord var det ingen som lyssnade på oss,
men efter tio år hade omvärlden förstått.
Vi kan inte vänta tio år i Irak. Lämna inte kvinnorna
där ensamma. Skriv brev, skicka bidrag, framför dina åsikter
och försök att påverka myndigheterna. Det finns
en röst för kvinnors rättigheter i Irak, men den
är svag och behöver hjälp för att höras.