[BOK ] Gå förlorad
Agnes Lidbeck
Norstedts förlag, 2019
Agnes Lidbecks debutroman Finna sig väckte viss sensation med berättelsen inifrån en ung hustru som ville att allt det yttre skulle stadga upp och ge illusionen av att även den inre kvinnan hade full behärskning av det svåra livet i kvinnohamn. Avskalandet var en sensationellt fungerande form som grävde sig in i hennes kärna och upptäckte att allt var försent eftersom allt det yttre var mer än en mask – det är faktiskt också en del av människan ”innanför”.
I dubbelporträttet Förlåten, med de två systrarna som städar upp ett hus i skärgården med många barndomsminnen var det den frånvarande brodern som väckte mitt intresse starkast – och frustrationen över att hans historia inte fick plats störde läsningen, liksom känslan av att stilen med det avhuggna, nästan stiliserade inre malandet var lite programmatiskt.
I senaste romanen Gå förlorad är Lidbeck tillbaka i full form där nästan varje stycke är spänningsbärande i sin beskrivning av en vardaglighet som är så fylld av hot. Anders, uppenbar yngre släkting till Lena Anderssons folkhems-Ragnar i Sveas son (2018) , har också han ett livsprojekt, och det handlar nu i vår tid om honom själv.
Han ska vara en perfekt älskare, make, pappa och till och med morfar långt innan dottern ens vuxit upp, han bakar surdegsbröd och lagar perfekt lammstek, och försöker liksom Ragnar bygga en relation till barnet på gemensamma stunder kring maten och den ofarliga idrotten. Men skjutsarna till ridskolan och en sällsynt gemensam löprunda visar sig inte räcka när det kommer till det förtroliga, då är det mamma och dotter som smyger iväg tillsammans.
Anders som tänker så mycket på hur han ska göra rätt – varför undviker han så konsekvent det som verkligen betyder något? Först så småningom blir det tydligt hur han får utlopp för sin frustration över sin beskäftiga fru, trotsiga flicka och snobbiga mor vars sarkasmer han ändå inte kan låta bli att fnissa inombords åt.
Modern/kollegan Gunnel blir en del av den värderande distansen till Sundsvallsfödda Kristina som inte skäms över villans mexitegelfasad eller drömmen om en blå swimmingpool. Anders är kluven mellan de två kvinnorna som aldrig vågar komma nära varandra, och kluvenheten blir ett problem.
Trots avstängdheten som Anders delar med Lidbecks tidigare romanfigurer kryper hon här verkligen under huden på honom. Är han en egentligen anspråkslös och alldeles vanlig, liknöjd Svenssonman – eller en psykopat som bara väntar på att straffa en omgivning som tyvärr för dem själva framhärdar i att göra honom besviken? Man får en mycket obehaglig känsla av att frun, och i ännu högre grad dottern, har ett escape kit i garderoben.
Ändå är det mest skräckinjagande med romanen om Anders är nog ändå det obarmhärtiga porträttet av en man som står ensam för att vara stark men just därför är så förtvivlat övergiven. Trots hans moderna projekt är han fången i sin egentligen aldrig ifrågasatta roll.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr