Nya schakt i
den irakiska avgrunden öppnades i förra veckan,
när kontrahenterna i inbördes- och ockupationskriget
gjorde sig skyldiga till en lång rad våldsdåd.
I fredags utlöste två självmordsbombare sina
sprängladdningar mitt i fullsatta shiitiska moskéer
i staden Khanaqin i norra Irak, med närmare 100 civila
dödsoffer som resultat. Dåden ingår i det
mönster av wahhabitiska terrorhandlingar som tros hållas
ihop av den jordanske al-Qaida-spindeln Abu Musab al-Zarqawi
– i förra veckan förskjuten av sin egen klan i födelsestaden
Zarqa – som tidigare i år förklarade öppet
krig mot Iraks shiabefolkning.
Samtidigt kom
återigen uppgifter om att grupperna av utländska
wahhabiter i Irak opererar förhållandevis självständigt
från den inhemska motståndsrörelsen. Det
är den senare som – mätt i antalet attacker, men
inte i antalet dödsoffer – dominerar scenen, och exempelvis
står för den absoluta merparten av vägbomber
mot den amerikanska armén. ”De utländska
motståndsmännens attacker är mer spektakulära,
men det är de lokala nationalisterna som är det
stora bekymret för oss”, sade en befälhavare
i Tikrit till Washington Post i torsdags.
Bomborgien fortsatte
emellertid – utländsk eller inhemsk, i alla händelser
sunnitisk – under helgen, och på söndag natt satte
New York Times slutsumman efter tre dygn av rebellvåld
till 155 dödade irakier och 7 ockupationssoldater. November
ser ut att slå tidigare rekord, med mer än 50 självmordsattacker
på en enda månad.
Men det våld
som stått i fokus i Irak under den senaste veckan är
det som utövas av de regeringstrogna shiamiliserna. Skandalen
med de 173 fångar som påträffades i en underjordisk
fånghåla – med tydliga märken efter tortyr,
svältande, utmärglade som i ett koncentrationsläger
– tros allmänt vara toppen på ett isberg. Inrikesministeriet,
som har ansvaret för fängelserna, leds av Bayan
Jabr, veteran från det proiranska SCIRI-partiet och
dess väpnade gren Badr-brigaderna. Jabrs skuld i fångskandalen
pekade mot den utveckling som allt mer kommit att prägla
Irak: shiamilisernas metamorfos till officiell polis och armé.
Samma shiamiliser,
de flesta med ursprung just i Badr-brigaderna, utpekas som
ansvariga för en ständigt stigande våg av
”försvinnanden”. De anklagas för att operera
som regelrätta dödsskvadroner, i tyst samförstånd
med inrikesministeriet och andra regeringsorgan, ofta klädda
i rånarluvor, svarta solglasögon och lädervantar
med avklippta fingertoppar, andra gånger civilklädda
men med legitimation från inrikesministeriet. Deras
mål är sunnitiska bostadskvarter.
Seattle Times
återberättade på torsdagen i detalj ett fall,
där beväpnade män från den ökända
Vulkan-brigaden den 23 augusti rullade in i ett blandat sunnitiskt-shiitiskt
område i västra Bagdad, gick från hem till
hem under tre timmar och förde bort dussintals sunnitiska
män. Två dagar senare återfanns 36 av dem
i en rännsten nära den iranska gränsen, fortfarande
bundna till händerna, med huvudena sönderskjutna
av kulor.
Liknande avrättningsmassakrer
har blivit rutin. Minst 17 fall av dumpade offerhögar
har registrerats bara från Bagdad under de senaste tre
månaderna, enligt Seattle Times. Liken bär i regel
spår av grov tortyr och skändning. The Observer
rapporterade på söndagen att människorättsgrupper
nu bedömer fenomenet som det största hotet mot mänskliga
rättigheter i Irak, och citerade anonyma källor
som uppgav att fallen kan räknas i hundratal.
De båda
våldsriktningarna – sunnifanatikers dåd mot civila
shiiter och shiamilisers mot civila sunniter – har på
senare tid utlöst migrationsströmmar i centrala
Irak: den grupp som är i minoritet i sin stad tenderar
att fly till platser där trosbröderna är i
betryggande majoritet. Så renodlas allt fler bostadsområden
till att bli antingen helt shiitiska eller helt sunnitiska.
Skuggan från
de regeringstrogna shiamilisernas tortyr och skallgångsoperationer
faller i högsta grad även över USA och Storbritannien,
som satsat stort på att beväpna och träna
dem i kampen mot motståndet.
På söndagen
avslöjade The Independent ännu en incident, denna
gång med brittisktränade milismän i Basra,
som torterat
ihjäl två
civila med elektriska borrar.
Skuggan faller
ovanpå skandalerna med amerikanska fosfor- och napalmbombningar
och brittiska klusterbombsmattor över södra Irak,
som i sin tur bara är ockupationsmakternas mest bländande
våldsdåd.
De operationer
som åsamkar störst skador på civilbefolkningen
– som tvingas fly, dödas eller skadas – är kanske
fortfarande de storskaliga amerikanska offensiverna mot sunnistäder
i väst. Antalet dödade där hålls enligt
USA:s fastlagda principer utanför all statistik.
På tisdagen
rapporterade Times att amerikanska soldater utplånat
nästan en hel familj vid en vägspärr mellan
Baquba och Balad. Bland de fem perforerade kropparna återfanns
tre barn i åldrarna ett, två och tre år.