I söndags vann Petter Nilsson finalen i Toppkandidaterna, SVT:s satsning på unga väljare i dokusåpeformat. Petters idéer om klasskamp, ekonomisk jämlikhet och att politik är mer än att rösta mellan olika åsikter tog hem 57 procent av rösterna i finalens slutomgång. Petter har varit politiskt aktiv i tio år, bland annat i djurrättsrörelsen. Han kommer från Norrbotten, pluggar juridik, jobbar med ett bokförlag och arbetar med utomfacklig arbetsplatskamp i organisationen Stockholms förenade pendlare.
Grattis, du har just vunnit en kvarts miljon att använda till valfritt politiskt ändamål. Vad ska du göra med dem?
– Jag ska ge 100000 kronor till Osynliga partiet som vill synliggöra alla de kamper som förs i vardagen. Det är den mest offensiva kampanjen som vi har just nu i den utomparlamentariska vänstern, och ett sätt att skänka pengarna till klasskamp generellt, fast på ett mer konkret sätt. Bokförlaget Roh-nin, som jag är med och driver, får 100000 kronor. Sedan ger jag 50000 kronor till Pirate bay som är en fildelningssajt. Alla är projekt som uttrycker politiska idéer på ett ganska konkret vis.
Är du förvånad att du vann?
– Jag vet inte riktigt. Jag vet att det sättet som jag talar politik på har en förmåga att engagera människor. Det var ovisst inför finalen, men jag fick 50 procent redan i första omgången så uppenbarligen är svenska folket mer peppat på klasskamp än på knarkhundar. Jag tror att jag vann på mina politiska idéer. Jämfört med de andra var jag där mindre som person och mer som representant för en rörelse. Jag kan ha framstått som trovärdig och kunnig kanske, men det har inte handlat om att jag är rolig eller trevlig.
Går det att dra paralleller till det kommande valet utifrån finalresultatet i Toppkandidaterna?
– Det är lovvärt att det gick att vinna på att prata om klassfrågor och ekonomiska begrepp. Man kan hoppas att det går att dra paralleller till valet, men jag tror inte det. Det var i alla fall kul att Luf och Muf gick ut med att resultatet skulle bli en fingervisning om hur valet kommer att gå. Så då får väl de stå för det då. Det finns
en väldig lyhördhet för ganska radikala politiska idéer men det är ju inte så att det kryllar av politiska visioner i valkampanjen.
Vad har du fått för reaktioner på din medverkan?
– Jag har fått kanske 300–400 brev under tiden jag varit med, mestadels från yngre människor och nästan bara positiva reaktioner. Det har varit en del högerhaverister som har skrivit ganska långa vulgära utlägg om nationalekonomi men annars har folk varit väldigt positiva. Uppenbarligen finns det någon slags jordmån för mina idéer.
Vilken del av ditt budskap verkar ha slagit an mest, utifrån de reaktioner du fått?
– Att jag fört fram att politik handlar om vilket samhälle man vill ha. Jag har sagt: ”Det här är de resurser vi har, vi skulle kunna fördela dem på något annat vis, vilka är intresserade?”. Folk känner att det blir meningsfullt att syssla med politik om det formuleras på det sättet. När moderaterna är överens med sossarna så när som på några procentenheter blir det inte så intressant. Vi hade den moderata partisekreteraren på besök i huset och då gick jag på honom ganska hårt. Till slut blev han tvungen att erkänna att det faktiskt finns ett val. Vi hade kunnat betala för den offentliga sektorn men vi valde att nedmontera den.
Du har bland annat kallats antidemokrat. För dem som inte tittat på programmet, hur vill du med egna ord beskriva vad du står för?
– Mest av allt är jag marxist, men min politiska praktik har alltid varit i den frihetliga vänstern. Jag är den som hårdast av alla försvarat demokratiska värderingar i programmet, men jag har också pratat om en ekonomisk jämlikhet som en förutsättning för demokrati.
Varför gör man en sån här grej? Vad hade du för avsikt med att ställa upp?
– Jag ville inte låta dem göra ett helt ointressant program utan några motsättningar. Jag trodde att jag hade en chans att komma med för att fylla en kvot, men jag förväntade mig att bli fullständigt svartmålad. Men sedan har det liksom bara flutit på, och det gick ju bra till slut.
Skulle du göra om det?
– Om man räknar om vinstpengarna i stödpubar var det definitivt värt tiden. Plus att oavsett om jag hade vunnit eller inte var det en seger att visa att även om man debatterar i sex veckor så håller de här idéerna. Att visa att vi kör över alla när det gäller politisk teori, det finns ingen som kan mäta sig med oss. Det skulle jag gärna göra igen.
Hur har stämningen och samarbetet med de andra deltagarna varit, det har sett ganska mysigt ut på teve.
– Hade vi träffats ute i verkliga livet hade vi inte kommit överens på samma sätt som vi gjorde i huset. Men vi bestämde också att vi inte skulle göra utspel mot varandra så vi tog allt sånt när kameran inte var på. Sedan försökte de ändå göra dokusåpa, men de hade inte så mycket material. Det var att jag satt bredvid en annan kandidat tre gånger och det tydde ju på någon romans…
Blir du betraktad som politiker eller dokusåpadeltagare nu framöver?
– Varken eller hoppas jag! De har
velat ha mig till en massa debatter till exempel med biståndsministern. Men jag tror att i sådana debatter är jag bara ett ungdomsalibi, så jag är helt ointresserad.
Du kommer att fortsätta jobba som du gjorde innan, har du sagt. Förutom pengarna, hur har dina förutsättningar förändrats av att vara med?
– På sista tiden har det varit lättare att få uppmärksamhet för saker man gör. Men jag tycker att det är lite jobbigt att det ska vara så. De andra som varit med i programmet har säkert hjälpt sina karriärer, jag har väl snarare skjutit min juridiska karriär i sank. Men jag har fått en del andra erbjudanden som ett resultat av programmen.
Meningen med Toppkandidaterna har varit att väcka intresse hos förstagångsväljare och få fram framtidens politiker. Tycker du att det har blivit så?
– Nej, jag tycker att det blev fruktansvärt blekt. Inställningen var hela tiden att ungdomar är ointresserade av politik. Jag försökte få dem att förstå att det inte alls är så, utan att det unga gör inte kallas politik. I den mån vi har fått vara ute och prata med ungdomar så har de varit väldigt intresserade, men det handlade för mycket om att bara ha åsikter. Jag tycker att det viktigaste är att visa att det finns politiska aktiviteter som inte handlar om att rösta. Det hade varit intressantare att få se nya sätt att jobba med politik, det är jag besviken på. Men vi får väl göra det nu i stället, med SVT:s pengar.
Vinnare från vänster
Publicerad
Uppdaterad
