– De grep oss i grupper. Polisen som grep mig passade på att dunka mitt huvud i asfalten så det blev ett öppet sår, säger Caroline som inte vill berätta sitt riktiga namn eftersom hon fortfarande är misstänkt för brott.
Hon greps tillsammans med tjugo andra personer när de jagats in i en återvändsgränd av poliser, dagen efter rivningen av Ungdomshuset. Caroline kom till Norrebro efter att en demonstration till stöd för Ungdomshuset hade övergått i kravaller på kvällen. Eftersom det inte fanns plats för dem på häktet fick de spendera flera timmar i polishusets korridorer innan de sattes in i celler.
– Det dröjde femton timmar innan vi fick mat och när de väl kom med maten var det hamburgare, de visste att många av oss var vegetarianer. Jag tjatade till mig två samtal, men några fick varken ringa till sina familjer eller till någon advokat, säger hon.
Knappt ett dygn efter gripandet kördes aktivisterna till domstolen. Klockan var då halv ett på natten, Caroline och fem andra svenskar fick två advokater tilldelade och skuffades in till häktningsförhandlingen.
– Förutom oss fanns en domare, en tolk, poliser och åklagare med under häktningsförhandlingen. Fastän de inte hade några bevis mot oss blev vi dömda till tolv dagars häktning för ”störande av ro och ordning”. Det enda de gick på var en polisman som påstått sig ha sett en grupp människor begå ”olagliga handlingar”. Domaren dömde folk på löpande band. Vår advokat sa att vi hade tur, domaren innan hade dömt alla till 27 dagars häktning.
Innan Caroline och de andra kvinnorna togs till Vestre fängelset, som är det största i Köpenhamn, fick de sitta i isoleringsavdelningen på det manliga fängelset. På kvinnoavdelningen fick de skriva brev och hade gemensam rastgård där fångarna fick prata med varandra.
– Det jobbigaste var att inte veta när man skulle få komma ut, vi visste att vi skulle vara häktade
i tolv dagar men vi hade överklagat. Vi skulle räkna med att sitta över en månad om det blev oroligt igen sa advokaterna. Det kändes som att de höll oss som politisk gisslan, vi kunde inte släppas förrän det var lugnt på gatorna.
Caroline säger att hon blev uppmuntrad när hon fick brev och när de hörde skrammeldemonstrationer utanför fängelset.
Totalt greps 750 personer i Köpenhamn. Av de 200 som häktades är nästan alla släppta, men fortfarande misstänkta för brott.
Efter gripandena och häktningsförhandlingarna riktade flera danska advokater och danska Amnesty skarp kritik mot polisen och justitieministern bland annat för att ha häktat så många på så lösa grunder.
Advokaten Carsten Hauch är en av dem som har protesterat mot det danska rättssystemet. Han företrädde också ett antal aktivister i Köpenhamn under häktningsförhandlingarna och säger till Arbetaren att det har funnits uppenbara problem med polisens bevisning:
– För att kunna döma någon måste polisen peka ut exakt vad det åtalade har gjort. En polisman vittnade om att han, under en tidsperiod på fem till tio sekunder, hade sett 21 personer som var aktiva i en samling på 40 personer. Enligt min åsikt är det inte möjligt för en person att hinna se detta. Domaren borde inte ha fängslat personerna när bevisningen inte höll.
Carsten Hauch menar att aktivisterna var häktade så pass länge för att polis och åklagare sade att det fanns risk för nya ”bråk” ifall de intagna blev släppta. Han bekräftar att de flesta fortfarande är misstänkta, men tror att polisen kommer att ha svårt att hitta tillräcklig bevisning för att väcka åtal.
Den anarkistiska fångkampsorganisationen ABC i Malmö som hjälpte svenska fångar när de satt inne vill nu hjälpa dem vars åtal som läggs ner att göra gruppanmälan och begära skadestånd från den danska staten.
I helgen demonstrerade 7 000 personer i Köpenhamn mot rivningen av Ungdomshuset och för fler fristäder. Senare samma dag anordnade 300–400 personer en skrammeldemonstration utanför Vestre fängelset, uppger danska Politiken.