Det blev fem intensiva dagar med erfarenhetsutbyte och diskussion när USA:s sociala rörelser smälte samman i ett sommarhett Atlanta. Arrangörerna hoppades att US Social Forum skulle bli en enande kraft och att rörelser som tidigare varit splittrade skulle börja se gemensamma nämnare.
– USA bär så djupa orättvisor inom sig, och samtidigt är vårt civilsamhälle så splittrat. Vi behöver en mer enad motståndsrörelse för att en förändring skall bli möjlig, sade Jerome Scott från Project South, en av medlemmarna i organisationskommittén.
I hundratals workshops och seminarier, i hotellkorridorer och vid bokbord, pågick samtalet mellan organisationer och människor. Cookie Lift, som kämpar mot privatiseringen av offentliga hyreshus i Miami, såg en tydlig poäng med forumet.
– Det är bra att människor som normalt inte träffas och pratar med varandra får chansen att göra det. Jag har lärt mig att problemen ser likadana ut överallt, och att vi måste kämpa tillsammans, sade hon.
Att det var den amerikanska söderns ”huvudstad” Atlanta som fick stå som värd för US Social Forum var ingen slump. I södern finns en stark tradition av folkligt motstånd och kamp för rättvisa. Det var här medborgarrättsrörelsen växte fram under 1960-talet, och det var just i Atlanta som dess mest kände ledare Martin Luther King föddes – en koppling som gjordes tydlig genom hela forumet. Många såg det som att rörelsen hade ”hittat hem”.
– Vi är här för att återupprätta Martin Luther Kings dröm om frihet och rättvisa. Den har inte försvunnit, den svävar omkring där uppe och letar efter en plats att landa på. Vår uppgift är att skapa den platsen, sade Kings vän och medkämpe Joseph E. Lowery i sitt tal under öppningsceremonin.
Samtidigt räknas sydstaterna till de fattigaste i landet. Här lever miljoner svarta och latinamerikaner i djup misär, något som Atlantas tusentals hemlösa ständigt påminde forumdeltagarna om. Genom att förlägga forumet till Södern ville arrangörerna inkludera dessa annars exkluderade grupper i forumprocessen och i kampen för ett annat USA.
Ett av forumets mer kända ansikten tillhörde författaren Michael Albert. Han var imponerad över forumets mångfald och bredd.
– Det här sätter på flera sätt en ny standard för forum i den rika delen av världen, och det skiljer sig en hel del från de europeiska sociala forumen. Här finns ett brett spektum av etniska och sociala grupper. Det visar också att vi har många radikala gräsrotsrörelser i USA som inte tidigare varit en del av den globala rörelsen, sade han.
Den gemensamma parollen var ”En annan värld är möjlig – ett annat USA är nödvändigt”. Spännvidden på frågor som diskuterades var stor. Vanliga teman var kriget i Irak, arbetares och immigranters rättigheter och de växande sociala klyftorna i spåren av Bushregimens nedskärningar.
Det kanske mest framträdande temat var situationen längs Gulfkusten efter orkanen Katrinas härjningar för snart två år sedan. Återuppbyggnaden går långsamt och hundratusentals fattiga svarta har ännu inte kunnat återvända till sina hem i New Orleans.
– De som har återvänt är de som har pengar. De som inte har pengar börjar ge upp. Vi får ingen hjälp av regeringen. De verkar tycka att vissa människor är mindre värda och onödiga, sade Malcolm Suber från Peoples Hurricanes Relief Found.
Katrina har blivit en symbol för klassklyftorna och rasismen i USA, och katastrofen tycks fungera som en katalysator för en växande systemkritik och för skapandet av nya organisationer.
– Katrina förde problemen upp till ytan. Nu måste vi lyfta diskussionen till en annan nivå och ta tag i orsakerna till problemen, sade La Shawn Traylor, som startat orgaisationen Rise Above Katrina.
Fackföreningsrörelsen spelade en betydande roll i såväl förberedelseprocessen som under själva forumet. John Sweeney, odförande för centralorganisationen AFL-CIO, uttryckte sitt fulla stöd för forumet: ”Att fackföreningsmänniskor förenar sig med andra rättvisekämpar som delar vår vision om en mer rättvis värld är viktigare än någonsin”, sade han i en kommentar. AFL-CIO, såväl om flera enskilda fackföreningar arrangerade flera workshops och panelsamtal.
Situationen för den amerikanska fackföreningsrörelsen är kritisk. Bara 7,5 procent av arbetarna i den privata sektorn är fackligt organiserade – en siffra som sjunker för varje år – och företag som Wal-Mart sätter en fackförenings- och löntagarfientlig standard i hela USA.
– Vi måste ändra vårt sätt att organisera oss eller dö. Vi behöver mötas över delstats-, nations- och organisationsgränserna, diskutera och byta erfarenheter, sade Noel Beaslem från den 400 000-hövdade fackföreningen Unite Here.
Forumet innehöll, precis som det senaste World Social Forum i Kenya, också ett par interna konflikter. Under det avslutande stormötet skulle Nicolas Chango, en representant från Salasacaindianerna i Ecuador, läsa upp en proklamation från den amerikanska ursprungsbefolkningens möte, när konferensvärdninnan plötsligt tog mikrofonen ifrån honom. Vad som troligen var ett klumpigt ingrepp på grund av tidspress, tolkades av ursprungsbefolkningens representanter som en diskriminerande handling. De tog över scenen och gav känsloladdade vittnesmål om USA:s diskriminering och förtryck av den egna ursprungsbefolkningen.
– Vi kom hit med mycket energi och vi hade hoppats att det här mötet skulle ge oss utrymme och tillräckligt med tid att vittna om de 500 år av förtryck och folkmord som våra befolkningar fått utstå. Så vi kände oss förolämpade när de tog micken från oss. Men till slut fick vi berätta vår historia. Människor måste förstå att detta är viktigt för vår läkningsprocess, sade en klart lättad Nicolas Chango senare.
Många ser forumet som en del av en pånyttfödelse för ett radikalt civilsamhälle i USA och som ett startskott i arbetet för en mer progressiv regering. Michael Albert vill dock inte dra för långtgående slutsatser ännu.
– Det återstår förstås att se. Helt klart har forumet resulterat i ny energi och nya nätverk, men detta måste följas upp med mobilisering och aktioner, säger han.
Albert tror dock att läget är bättre än på mycket länge. Han är övertygad om att den amerikanska opinionen har förändrats i radikal riktning de senaste två åren, särskilt när det handlar om kriget i Irak och frågan om sjukförsäkringssystemet. Men han ser samtidigt en utbredd cynism och uppgivenhet.
– Människor tror inte att saker och ting kommer att förändras, de tror inte på den amerikanska demokratin. Utmaningen som ligger framför oss är att förvandla uppgivenheten till hopp och visa hur en förändring är möjlig. Vi måste erbjuda visioner som inspirerar, sade han.