När applåderna tystnat på Strindbergs Intima Teater slår sig skådespelarna och producenten från Rooftop promotions ned vid scenkanten för en dialog med publiken kring pjäsen de just framfört: Pregnant with Emotions (Gravid med Känslor). Det kontroversiella och hyllade zimbabwiska teaterkompaniet, som flera gånger gästspelat i Sverige, framför i år pjäsen om en kvinna som varit gravid i 13 månader. Barnet, som talar via sin mor, vägrar att lämna livmodern innan landets sociopolitiska och ekonomiska problem, som speglas i pjäsens dialog, poesi och sång, blivit lösta.
Oundvikligen fokuserar publikens frågor på situationen i Zimbabwe: Finns det hopp om en positiv utveckling i landet? Absolut, nickar ensemblen – trots de många djupa svårigheterna är de hoppfulla om en positiv lösning på landets djupa kris så småningom.
Just dessa modiga personer, några av landets allra främsta musiker, poeter och skådespelare, utgör sinnebilden för det hoppet. När de fria medierna i stor utsträckning hindrats från att verka genom en rad nya lagar och tillstånd för offentliga möten blivit svåra att få, är teater en av få framkomliga vägar för samhällsdebatt.
– Du behöver inte ansöka om tillstånd för att hålla en gudstjänst. Det är samma sak med teater: vår verksamhet regleras inte i de restriktiva lagarna. Å andra sidan kan regeringen fortfarande stoppa oss, och säga att vi ägnar oss åt något subversivt, säger skådespelaren Walter Muparutsa.
Under ett års tid har Rooftop promotions turnerat i småstäder och på landsbygden. De har uppträtt och diskuterat brännande frågor med dem som valt – och vågat – komma och se deras föreställning. För precis som att kulturarbetare utsätter sig för en risk genom att framföra tolkningar av landets utveckling – hot eller våld är inte ovanligt – så är många människor rädda att besöka en kontroversiell föreställning och framför allt att höja sin röst i en efterföljande diskussion.
– När vi turnerade i Zimbabwe med den här pjäsen så filmade vi hela produktionen, och det hände att besökare kände sig obekväma med det, eftersom de var rädda för att filmen skulle hamna i fel händer. Men när vi väl kom igång blev diskussionen ofta väldigt involverande – människor framförde på konkreta sätt sin besvikelse med situationen i landet och sitt hopp för framtiden. Rädslan och obehaget är en reaktion på hur systemet fungerar, men trots allt kom de, säger Chiwoniso Maraire.
Den starka polariseringen och misstänksamheten mellan politiker och staten å ena sidan, och de kulturarbetare som vill främja en debatt om samhället å andra sidan, har inte bara sin grund i de budskap som framförs. Att teater använts som ett sätt att kommunicera information från det civila samhällets organisationer – bland annat i samband med väljarutbildning – kan vara en bidragande orsak. Men även de kommunikationsmedel som skådespelare, musiker och poeter använder sig av utgör en källa till konflikt, menar Chirikure Chirikure.
– I Zimbabwe är den muntliga traditionen fortfarande ganska stark. Teknologin har gjort sitt inträde och är framgångsrik, men alla har inte tillgång till det skrivna ordet – speciellt inte i byarna på landsbygden. Samtidigt har politiker sina flesta anhängare på landsbygden. Under sina kampanjer äntrar de byarna med musik, dans, långa tal, slogans och mat. Och vi som artister… kommunikation är vad vi ägnar oss åt. Ovedersägligen innebär det att vi slåss om samma plattform som politikerna. Vi inkräktar på deras område, vilket gör att vi uppfattas som ett stort hot, säger han.
Trots att aktörer som Rooftop promotions har som främsta syfte att främja debatt, och inte pådyvla någon ett färdigt budskap, riskerar de därmed att bli påklistrade en etikett som oppositionella.
– Vår intention är inte att stödja något politiskt parti. Vi älskar vårt land och vill bara göra vårt jobb. Vi vill visa det positiva såväl som det negativa med Zimbabwe genom vårt arbete, säger Chiwoniso Maraire.
Men när de pjäser eller sånger som framförs ifrågasätter utvecklingen i landet, hindras kulturarbetarna ofta av den enkelspåriga retorik som dominerar den politiska diskursen: all kritik är av ondo, och kritiker av regimen är per automatik anhängare av den forna kolonialmakten England, och stormakten USA – med all den dubbelmoral dessa länder står för i relation till Zimbabwe och andra länder i Syd. Föreställningarna misstänkliggörs därmed som ett försök att ställa sig in gentemot västvärlden.
– Förra året, när vi turnerade runt i Zimbabwe med pjäsen, fick vi starkt negativa reaktioner från de regeringskontrollerade tidningarna. Journalisterna skrev saker som att rollbesättarna i Pregnant with Emotions söker asyl så att de kan ta sig utomlands. Men de hade ingen kritik av produktionen som sådan, ingen analys av genomförandet, säger Chirikure Chirikure.
– Och ingen av oss har någon tanke på att lämna Zimbabwe för Europa. Vi kommer att återvända och fortsätta vårt arbete, betonar Walter Maparutsa.
Att kultursektorn i Zimbabwe till stor del stöds av utländska givare, däribland Sverige, komplicerar situationen ytterligare och öppnar för kritik av att kulturen tjänar utländska syften. Samtidigt är det statliga stödet till kultur begränsat, och de bidrag som kanaliseras via informationsministeriet betraktas av många mer som ett försök att stödja pro-statlig politisk propaganda, än ett genuint stöd till kultur. Någon inhemsk marknad att tala om finns inte längre. På grund av den ekonomiska krisen i landet måste de artister som vill ha annan publik än enbart den övre medelklassen sänka inträdet till en nivå som inte är ekonomiskt hållbar för dem själva. Några få, ytterst framgångsrika artister, bland dem Chiwoniso Maraire, har en utländsk publik, och kan på så sätt trygga inkomster från annat håll, men den stora majoriteten har inte den möjligheten.
– Skådespelare betraktas som en informell yrkesgrupp, det finns ingen reglering av våra löner och andra villkor. Och konkurrensen är benhård – i dagens ekonomi är det svårt att överleva, säger Walter Muparutsa.
– När du sedan ger dig ut på turné så låtsas den regeringskontrollerade lokalpressen inte om vad du gör, den skriver inte om föreställningen, säger Chirikure Chirikure.
Med pjäsen Pregnant with emotions, som är full av symbolspråk och rör sig mycket på en spirituell nivå, har Rooftop promotions inte haft lika stora svårigheter som med tidigare uppsättningar. Även om vissa scener, till exempel på de statliga universiteten, inte velat ta emot pjäsen har turnén gått jämförelsevis smärtfritt. Detta trots att pjäsen inte backar för att spegla kontroversiella frågor, som Operation Murambatsvina – den brutala kampanj för att tvinga folk tillbaka till landsbygden genom att riva deras informella hus i stadens utkanter som genomfördes för två år sedan. Det ska sättas i relation till en tidigare produktion från 2005, Superpatriots and Morons, då föreställningar flera gånger stoppades av kravallpolis, och inbokade scener plötsligt var igenbommade när ensemblen kom för att förbereda för kvällen. Superpatriots and Morrons förbjöds senare i landet.
I det klimatet har samarbetet med andra av civilsamhällets organisationer successivt ökat – och Rooftop Promotions har bland annat engagerat människorättsförsvarare för att argumentera för rätten att fortsätta sitt arbete.
– Historiskt har vi aldrig haft något nära samarbete mellan kulturindustrin och resten av civilsamhället – men nu har vi i högre grad än tidigare insett behovet av att stå enade, säger Daves Guzha, producent och chef för Rooftop promotions.
