Hanna Sköld är 30 år och har tidigare gjort tre kortfilmer. Vi träffas på hennes kontor bredvid Panorabiografen på den lilla gatstumpen St Gertrudsgatan i centrala Malmö. Filmteamet får här låna utrustning och kontorslokaler av Filmcentrum Syd, en ideell förening som vill hjälpa fram nya filmare.
Bolaget Tangram Film bildades sommaren 2007 och består förutom Hanna Sköld även av Vanja Sandell Billström och Andrea Kåberg. På sin hemsida berättar de att ”Tangram Film startades med en stark längtan att genomföra de filmer vi känner att vi bara måste göra. Vi går emot vår rädsla att misslyckas och skapar en plats där allting är tillåtet.”
Hade ni en särskild tanke med att gå ihop just tre kvinnor och göra film?
– Egentligen startade det med att vi alla träffades på filmlinjen på Skurups Folkhögskola, blev väldigt bra vänner och ville jobba ihop. Men sedan är det ju väldigt mansdominerat i filmbranschen. Det är svårt att som ensam tjej bli tagen på allvar. Är man tre har man i alla fall varandra när omvärlden ska bedöma en.
Historien om nazisten Mette, spelad av Hanna Skölds lillasyster Febe Nilsson, som jobbar inom hemtjänsten och blir kär i en icke-nazist har arbetsnamnet Nasty old people. Hanna säger att det är lika mycket huvudpersonens jobb som kärlekshistorien som påverkar henne under filmens gång:
– Det är jobbet inom hemtjänsten som förändrar henne på djupet, inte någon annan stor livsupplevelse, som man skulle kunna tro. Mette är en sådan tjej som alltid måste vara duktig och klara av allt, och mötet med de ofta jobbiga och elaka gamlingarna gör att hon öppnar sig för helt nya känslor.
Idén till filmen har delvis sitt ursprung i ett annat möte, som Hanna Sköld var med om själv för flera år sedan. Hon träffade en tjej, blev vän med henne, och fick sedan höra att hon tidigare varit aktiv nynazist.
– Jag blev helt chockad, fattade bara inte. Det här verkade ju vara världens goaste tjej. Jag började fundera på om jag verkligen kunde vara vän med henne.
Funderingarna ledde vidare.
– Slutna grupper och gruppmentalitet är spännande. Det är mycket det som filmen handlar om. Hur kommer man in en sådan grupp, och hur lämnar man den? Kan man någonsin bli sedd som normal efter att ha varit med?
I dag är Hanna fortfarande kompis med den före detta nazisten.
Hur har det varit att göra en film med en nazist i huvudrollen? Blir hon inte automatiskt osympatisk?
– Det har varit jättesvårt. Mette är så långt från mig själv, men jag måste gå in där och tycka om henne, annars funkar det inte. Men man får tidigt se hennes sårbara sidor, dragkampen inom henne mellan nazisternas gemenskap och den vanliga världen.
Gemensamt försöker vi komma på någon annan film med en kvinnlig nynazist i huvudrollen. Vi kommer inte på en enda. Hanna säger att filmer om ungdomar på glid nästan alltid handlar om killar, de tjejer som är med hänger mest på någon pojkvän och verkar inte göra några aktiva val själva.
– Även en tjej kan vara en riktig värsting och göra medvetna, men dåliga, val. Man kan inte ta ifrån tjejerna allt ansvar. Det blir lätt ”ja ja, stackars lilla flicka som har hängt på en dålig pojke”, och det är en väldigt förenklad bild. Därför har vi gjort Mette stark, tuff, och en av de ledande i gruppen.
Hur mycket har du lånat av ex-nazisten du själv känner?
– En del. Själva historien är ju påhittad, men vad gäller tjejens personlighet har jag inspirerats mycket av henne. Hon var kanske inte drivande och ledande i gruppen, men en tuff tjej. Jag har förstått det som att hon gjorde ett medvetet ideologiskt val, hon var inte där bara för att hon var någons flickvän.
Tangram Films första långfilm bryter med hur ”ungdomar på glid” brukar skildras på flera sätt, inte bara genom att placera en stark och självständig tjej i huvudrollen. Hanna säger att den inte är socialrealistisk på något sätt, och att tittaren inte heller får så mycket förklaringar till varför Mette valt att bli nazist. Man förstår att hon har varit rätt ensam och att hennes föräldrar inte lever, men hon framställs inte bara som ett offer för omständigheterna.
– Tjejer får så ofta vara offer i filmer. Visst, på något sätt är väl Mette det också, och de flesta som är med i nazistgrupper har säkert en trasig bakgrund. Men de gör även egna val. Det finns så många filmer som handlar om ”hur man blir en värsting”, och det är inte den filmen jag vill göra.
Finns det inte en fara i att skildra en nazist så mänsklig och vardaglig, då?
– Om vi ska kunna motarbeta nazism måste vi också våga se vad det är för människor som är nazister. Det kan vara vanliga ungdomar som på något sätt hamnat utanför samhället. Att bara säga ”ni är hemska människor” stänger ute dem ännu mer, och gör att grupperna sluter sig ännu mer.
Lite grann handlar det om att avdramatisera nazismen, säger Hanna. Sedan hejdar hon sig och tänker efter.
– Alltså, inte ursäkta dem, och inte avdramatisera saker som rasistiska mord och sådant, tvärtom. Men det måste finnas en väg tillbaka in i samhället även för nazister. Om vi bara är rädda för dem… då har de ju fått som de vill.
Nasty old people beräknas vara färdigfilmad i maj, och klippt och klar i början av 2009. Exakt hur det går beror på ekonomin; Tangram har fått en del ekonomiska bidrag av Film i Skåne, men resten av filmbudgeten bygger på att de medverkande filmar varannan vecka och jobbar med vanliga jobb varannan. Alla medverkar ideellt i filmen, och Hanna Sköld hoppas att projektet ska vara en investering inför framtiden.
– Jag har jobbat i butiker, kassajobb och i frysrum, men jag har alltid skrivit och alltid längtat efter att göra film. Den här filmen handlar egentligen mycket om kärlek, relationer och det grundläggande mänskliga. Och om att människor kan förändras.
