I två ledare i Svenska dagbladet (31 januari och 21 februari) har Maria Abrahamsson kritiserat vår fackförening SAC Syndikalisterna. Abrahamsson har tagit blockaden mot restaurangen Lilla Karachi i Stockholm och stridsåtgärdena mot städföretaget Förenade Service i Skåneregionen som exempel. Om blockaden av Lilla Karachi skriver hon att vi ”hotar i värsta utpressarstil” för att vi försöker förmå en arbetsgivare att betala ut lön till en medlem som inte har fått betalt för det arbete han utfört.
Abrahamsson har nog själv inga problem att överleva om hennes lön uteblir en månad eftersom hon inte tillhör den klass av människor som riskerar vräkning från sin bostad, saknar extra ekonomiska tillgångar, riskerar utmätning och som med nöd och näppe kan skaffa fram mat på bordet. Därav är indrivning av lön lagligt. Abrahamsson lever således inte i samma verklighet som våra medlemmar.
Metoderna mot städföretaget Förenade service, som just nu bara består av vad Abrahamsson kallar ”skamstraff” genom att företagsledningen hängs ut på affischer, tycker vi är helt berättigade mot bakgrund av hur de behandlar sina anställda och i synnerhet våra medlemmar. Man har bland annat brutit upp personalens skåp, dragit in hälsoförmåner, trots högljudda protester stympat personalen på sin sammanhållning genom olika typer av förflyttningar, isolerat kritiska arbetstagare ifrån varandra genom och trakasserat utvalda kritiska arbetstagare till sjukskrivning. I en annan konflikt mellan Fastighetsanställdas förbund och Förenade service blev Hakim Nazzal trakasserad av arbetsledningen och uppsagd som städare av oklara skäl. Vi kan bara citera vad Hakim Nazzal sade i LO:s nättidning alla.lo.se: ”Jag tror att det är för att jag frågat efter mina rättigheter. De vill att jag ska jobba som en åsna. Om man s
Vi har alltså att göra med ett företag som systematiskt använder sig av psykisk terror mot anställda som kritiserar deras verksamhet. För att inte tala om de kroniska arbetsskador som påtvingas städarnas kroppar genom orimliga arbetsbördor. Det är klart att vi måste delge allmänheten samma information om vad de ansvariga i företagsledningen håller på med. Det är ledningen som är ytterst ansvarig.
Abrahamsson påstår vidare att vi försöker få till stånd ett kollektivavtal för två av våra medlemmar i konflikten med städföretaget Förenade service, vilket är helt fel både vad gäller avtalsbenämningen och antalet SAC-medlemmar. Konflikten syftar naturligtvis inte till att teckna ett kollektivavtal utan ett ”SAC-avtal”. Ett SAC-avtal tillämpas visserligen enbart på våra medlemmar men förbinder samtidigt arbetsgivaren att tillämpa villkoren på alla framtida medlemmar. Avtalet i fråga skulle i så fall ge personalen ett ensidigt veto mot förflyttningar och utökningar av städområden och på så sätt tvinga städbolaget att lyssna på personalen.
Ett SAC-avtal är helt ensidigt, har ingen fast avtalstid och lyder därmed inte under fredsplikten. Det är de berörda medlemmarna som ställer upp villkoren. Tycker berörda arbetstagare att arbetsgivaren bryter mot deras uppställda villkor, eller att inflationen äter upp löneförhöjningen och därmed berättigar en löneförhöjning, så inträder konfliktåtgärder omedelbart om de berörda arbetstagarna beslutar så.
SAC är kanske en mer stridslysten och militant fackförening än LO-förbunden men mot bakgrund av i vilken verklighet våra medlemmar och övriga arbetare lever i på dagens arbetsmarknad så ter sig denna militans och stridslystenhet som en naturlig utveckling av en allt mer intensifierad klasskonflikt i samhället.
