Strejken bröt ut den 15 april på ett tiotal företag i och runt Paris. Från början deltog cirka 300 papperslösa, i dag har den alltså vuxit till nära 1000 personer. Bakom strejken står ett av Frankrikes största fack, CGT, som organiserar papperslösa, och Rättigheter först, en förening som sedan länge stöder papperslösa. Målet är att alla papperslösa ska få uppehållstillstånd, ett krav som CGT driver.
Huvuddelen av de strejkande kommer från afrikanska länder och jobbar i så kallade ”bristyrken” som till exempel restaurang-, bygg- eller städbranschen, och de betalar skatt och sociala avgifter. I några uppmärksammade fall har de papperslösa även fått stöd av sina arbetsgivare. Strejken sätter också fokus på arbetsförhållandena för 100000-tals arbetare som tvingas leva utan papper i ett land vars ekonomi behöver dem.
Traoré Moussa är 32 år och kommer från den före detta franska kolonin Mali i Västafrika. Han har bott i Frankrike i 13 år och jobbar vanligtvis som gatustädare.
Nu strejkar han.
– Jag är löntagare, betalar skatt och är en god medborgare. Min arbetsgivare tycker om mig och jag gillar det franska samhället. Vi lever i en värld full av hyckleri – jag har tillbringat de senaste 13 åren med att leka kurragömma. Nu får det räcka, säger Traoré Moussa som trots att han arbetar och betalar skatt inte har fått uppehållstillstånd.
CGT anser att de papperslösa i Frankrike nekas sina mest grundläggande rättigheter och bestämde sig av det skälet för att gå i täten för strejken:
– De strejkande vill komma till rätta med svåra arbetsförhållanden, långa arbetsdagar som i bland inte avlönas och avsaknad av semesterersättning. Som vilken löntagare som helst vill de få ta del av sina sociala rättigheter, säger Francine Blanche, förbundssekreterare vid CGT.
Strejken har gett nytt bränsle till debatten kring den senaste franska invandringslagen, som bland annat infört mer restriktiva kriterier vad gäller anhöriginvandringen. De som vill återförenas med en familjemedlem bosatt i Frankrike måste uppfylla språkkrav, ha tillräckligt med pengar för att kunna försörja sig samt underteckna ett ”integrationskontrakt”. Målet med den kontroversiella lagen är att få ned anhöriginvandringen till förmån för arbetskraftsinvandring. Enligt motståndare till den nya lagen vill Frankrikes president Nicolas Sarkozy att landet ska kunna välja vilka invandrare som får bo i landet, vilket de menar riskerar att urholka asylrätten.
I januari i år skickade regeringen ut ett cirkulär till olika polisdistrikt enligt vilket papperslösa som jobbar i 30 uppräknade bristyrken kan få möjlighet till temporära arbetstillstånd. Det är detta regeringscirkulär som CGT nu hoppas kunna använda sig av.
– Vi anser att det genom regeringscirkuläret finns en möjlighet för papperslösa att få uppehållstillstånd, och det är detta som vi nu försöker göra gällande hos regeringen, förklarar Francine Blanche.
Enligt henne har CGT samlat material för att kunna bevisa att arbetsgivarna för de 1000 personer som nu strejkar vid anställningsögonblicket kände till att de var papperslösa, vilket är ett villkor för att regeringscirkuläret ska gälla.
Strejken belyser också en grundpelare i den franska ekonomin – tillgången till billig och ofta rättslös arbetskraft. Antalet papperslösa i Frankrike beräknas till mellan 200000 och 400000.
– Strejken har blottlagt det faktum att flera branscher i den franska ekonomin inte skulle fungera utan de papperslösa, säger Francine Blanche.
– Om de mister jobbet och eventuellt utvisas ur landet, kommer de branscherna att kollapsa. Att bevilja dem uppehållstillstånd handlar också om ekonomiskt sunt förnuft, säger hon.
Att ge uppehållstillstånd till de papperslösa som befinner sig i landet är dock inte aktuellt. Det slog migrationsminister Brice Hortefeux och president Nicolas Sarkozy fast i två intervjuer i förra veckan. Därmed kommer Frankrike inte att ta efter Spanien och Italien, som för några år sedan beviljade uppehållstillstånd till 580000 respektive 500000 papperslösa.
Den osäkra framtiden till trots vägrar Traoré Moussa ge upp hoppet. Han kommer att fortsätta kampen för sina rättigheter. Han hoppas få uppehållstillstånd och påminner om att en mindre strejk i februari i år slutade med att sju papperslösa fick uppehållstillstånd.
– Om jag avslutar strejken har jag ingenting kvar här i landet. Jag vill leva ett värdigt liv utan att behöva vara rädd, säger han.
