Sedan LO för fyra år sedan fattade beslut om att styrelsen skulle ta fram ett förslag på hur organisationen ska hantera papperslösa har frågan om dessa arbetare börjat ta plats i media och ett nytt fackligt nätverk för papperslösa har dragits i gång. LO menar fortfarande att ett fullvärdigt medlemskap för papperslösa är en omöjlighet och att det fackliga stödet måste ta sig andra uttryck – men vissa vill gå längre. Fastighets vill ta tillbaka initiativet kring vilka arbetare som kan ansluta sig till facket och skriver i sin motion att de vill att LO ska utveckla former för hur man kan organisera papperslösa arbetare. Motståndet mot en sådan utveckling är dock kompakt från LO:s sida och i sina kommentarer till motionen är styrelsen positiv till i stort sett alla delar av skrivelsen utom den som uppmanar till organisering.
– Det är helt åt helvete, jag blir inte riktigt klok på deras ställningstagande att det med hänvisning till ”aktuellt lagrum” är svårt att organisera papperslösa, säger Sten-Erik Johansson, ombudsman och agitationsansvarig på Fastighets.
Han menar att det är absurt att LO säger sig vilja hitta olika sätt att hjälpa papperslösa, men att dessa arbetare absolut inte får bli medlemmar.
– Då är det bara att gratulera SAC till att LO skickar signalen att det räcker att papperslösa arbetare går med hos dem i stället för hos oss.
Han är osäker på vilket stöd motionen kommer att få bland andra förbund, men berättar att hans uppfattning åtminstone delas av de lokala representanter från Handels, HRF och Seko som deltar i det fackliga nätverk för papperslösa som nyligen drogs igång av TCO och Papperslösa Stockholm.
– Vi har lyft frågan lokalt för att vi känner att vi bara måste göra något, men jag tror att det finns väldigt olika inställningar inom förbundet, säger Maria Bosdotter som är ordförande i Handels Stockholmsavdelning.
Seko har själva lagt en motion där de uppmanar LO att verka för en amnesti för gömda och papperslösa, men nämner inte organisering i sin skrivelse. Att det är just servicefacken som engagerar sig i frågan kan rimligen förklaras med att det handlar om branscher där papperslösa verkar, men enligt Sten-Erik Johansson finns det även andra förklaringar.
– Särskilt inom industrifacken har man en snäv kultur och ser det här som en ickefråga, även om kritiken mot att organisera papperslösa finns i många LO-förbund.
När Arbetaren kontaktar IF Metall, som är ett av de av de industriförbund som åsyftas, ställer de sig dock inte helt avvisande till frågan om organisering av papperslösa.
– Den tidigare ganska rigida fackliga linjen om att folk ska vara fullständigt organiserade eller inte alls tror jag vi behöver omvärdera och hitta en metod så att de som kommer hit kan få hjälp. Grundfrågan är ju att ingen ska behöva jobba på sämre villkor än med kollektivavtal, säger Anders Ferbe som är andre vice ordförande i IF Metall.
Något stöd till motionen om organisering vill han däremot inte utlova.
IF Metall är också en av huvudaktörerna i det som väntas bli kongressens stora stridsfråga, nämligen den om jämställdhetspotterna. Kritiken från förbundet är välkänd och tidigare under våren deklarerade IF Metall att de kommer att lämna LO-samordningen om potterna blir kvar inför nästa avtalsrörelse.
– Det är inte så att vi går ut och hotar, men utifrån våra medlemmar menar vi att en satsning på lägstalöner är bättre än en generell jämställdhetspott som ska gälla för alla, säger Anders Ferbe och tillägger att mycket kan hända innan avtalsrörelsen drar i gång.
IF Metalls agerande har tolkats som bristande solidaritet med de kvinnodominerade facken och har fått skarp kritik från stora delar av LO. Nyligen skrev företrädare för nio medlemsförbund – från Byggnads till Kommunal – ett upprop för fortsatt satsning på jämställdhetspotter och betonade också vikten av en samordnad lönerörelse. Just Kommunal har med sin stora andel kvinnliga medlemmar och som LO:s överlägset största förbund reagerat kraftigt på IF Metalls utspel och har också skrivit en motion till kongressen om att potterna ska vara kvar.
– Jämställdhetspotten är en möjlighet att komma till rätta med det vi tycker känns orimligt kring hur kvinnors arbete värderas, säger Birte Josefsson som är ombudsman på Kommunal.
– Visst är det viktigt att höja de allra lägsta lönerna men det löser inte problemet med den könsmässiga diskrimineringen kring lönebildning, fortsätter hon och menar att IF Metall försvårar arbetet med att minska lönegapet mellan män och kvinnor.
Klart är i alla fall att när LO på lördag går till kongress är det i skuggan av både EG-domstolens utslag i Vaxholmsmålet och av ett medlemsras av historiska mått.
Och det som slutligen lär prägla kongressen mer än något annat är det beslut som LO-styrelsen – efter månader av informella samtal – i början av maj fattade kring att inleda förhandlingar om ett nytt huvudavtal. Trots att ledningen gick ut med att beslutet var enhälligt kunde Arbetaren i samband med detta rapportera om att flera förbund var kritiska till att styrelsen tog beslutet utan att invänta kongressen. Och även om motionerna till LO-kongressen skulle vara inlämnade redan under senhösten vittnar många av dem om en oro för att spelreglerna på svensk arbetsmarknad kan komma att skrivas om.
Ett flertal lokalavdelningar i olika förbund kräver att LO tar ställning för ett absolut skydd för konflikträtten, för lagen om anställningsskydd och för nuvarande förhandlingsordning.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har nyligen sagt sig vara öppen för diskussion även kring strejkrätten och hur regelverket ska se ut vid förhandlingar, även om hon inte vill röra den ”lagfästa rätten att vidta stridsåtgärder”.