Manuel ”Tirofijo” (prickskytt) Marulanda, vars verkliga namn var Pedro Antonio Marin, var son till en familj som var kaffeodlare och gick redan som tonåring in i en väpnad självförsvarsgrupp av småbönder.
Han tillbringade 44 år gömd i djungeln med den gerilla som så småningom kom att kalla sig Farc, och han levde hela sitt liv utan att någonsin se havet, vara inne på en biograf eller besöka en stad med fler än 100000 invånare, efter vad som sägs. Det var under hans ledning som Farc lyckades surfa på 1980-talets kokainboom och förvandla sig till Latinamerikas i särklass mest välfinansierade, välorganiserade och välutrustade gerilla, med moderna vapen från den internationella svarta marknaden.
När vänsterrörelser runt om i världen skakades av Berlinmurens och Sovjetunionens fall rörde det föga Farc, fast de så småningom officiellt bytte ut marxismen i sitt politiska program mot bolivariansk socialism. Marulanda dog, enligt en kommuniké från Farcs centralkommitté, i en hjärtattack den 26 mars, 78 år gammal.
Under hans sista år vände lyckan för organisationen. Den colombianska armén, moderniserad med hjälp av ett enormt militärt bistånd från USA, lärde sig effektivare gerillabekämpning och trängde tillbaka gerillan från flera områden. En del av den internationella kokainhandeln flyttade till andra länder, som Mexiko. Det folkliga stödet för organisationen har fallit bland de krigströtta colombianerna, utom möjligen bland småbönder i de områden Farc själv kontrollerar. Under 2008 har tre höga Farc-kommendanter dödats och en, Nelly Avila Moreno, ”kommendant Karina”, deserterat. Fast Marulandas död tycks ha varit högst naturlig och egentligen saknar samband med de andra händelserna, har den rapporterats och tolkats som ännu ett slag, kanske ett dråpslag, mot gerillan.
Politiska kommentatorer skiljer sig åt i sin bedöming. En del menar att Farc, med sin välorganiserade byråkratiska struktur, är väl kapabel att ersätta de förlorade ledarna, att inget tyder på att gerillans stridskraft är avgörande försvagad och att den fortfarande kontrollerar stora områden, om än i de fattigaste och mest glesbefolkade delarna av landet. Dessutom måste den övriga ledningen rimligtvis åtminstone ha försökt förbereda sig för Tirofijos föga överraskande frånfälle. Andra pekar på att den nye ledaren Alfonso Cano – en före detta antropolog som under 1970-talet valde att lämna universitetet för djungeln – saknar Marulandas karisma och prestige och att organisationen nu kan komma att splittras.
Samtidigt ökar spänningen mellan Colombia, Venezuela och Ecuador. Det handlar om dokument från tre bärbara datorer som den colombianska armén uppger sig ha beslagtagit i den räd in på ecuadorianskt territorium där Farcs andreman, Raúl Reyes, dödades, och som sägs visa på omfattande kontakter och samarbete mellan Farc och de två sistnämnda ländernas regeringar. Interpol, vars experter granskat datorerna, uttalade nyligen sitt stöd för dokumentens autencitet. I USA har bland annat ledare i tidningen Washington Post krävt att Venezuela nu sätts upp på listan över länder som stödjer terrorism. Venezuelas president Hugo Chávez har energiskt tillbakavisat anklagelserna och ser dem som en del av en destabiliseringskampanj mot hans regering.
Gregoy Wilpert, redaktör för webbtidningen Venezuelanalysis.com, pekar på flera internationella experter som menar att Interpol saknar grund för sina försäkringar, och till och med att deras officiella uttalande saknar stöd i deras egen rapport. Det är omöjligt att säga att inte dokument manipulerats under den tid datorerna befann sig i händerna på den colombianska säkerhetstjänsten, menar Wilpert.
Både Marulandas död och de påstådda avslöjandena i de tre datorerna har utnyttjats till sitt maximala propagandavärde av regeringen Álvaro Uribe i Colombia. Han behöver det – på hans hemmaplan har ”parapolitikskandalen” (se Arbetaren nr 8/2007) fortsatt att växa och kan snart komma att skicka sin egen bror i fängelse, och för ett tag sedan avslöjades det att han mutat sig till röster i parlamentet för den grundlagsändring som möjliggjorde att han blev omvald.
